Igår sprang jag med vagnen runt grusåttan i maklig fart. Det kändes lagom med trekvarttights, tunn tröja och tunn jacka. Och det kändes som jag harmoniserade med de flesta andra. Snarare att jag var åt det lättklädda hållet. Jag såg några superställ och mössor under rundan. Så möter jag en löparklubb, de flesta med något mindre kläder än medellöparen men ändå "höstklädda". Mitt i gruppen dyker hon så upp, med trostights och sportBH. Och inget mer. Hur tänkte hon? Nåja. Inte för att det spelar någon roll, men man undrar ju.
Löprudan var lite stel, lite trött och tung. Som förväntat. Nu väntar vila för att springa riktigt bra på ankarsträckan på 25-manna.
