Tokigt sugen på tävling stod jag på startlinjen på lördagan men en kropp som känts sådär på uppvärmningen och som hade bråkat uner joggingturen på fredagen. Tryckte bort de känslorna och fokuserade på möjligheten att få springa orientering i sommarvärme och med lyxbarnvakt på hemmaplan. Tog kartan och tryckte på. Ettan satt fint. Ivrig, ivrig och så redan till tvåan gled jag snett och fick runda och klättra men tappade absolut inte modet och härifrån och in hittade jag mestadels både flyt och tempo. Känslan var roligt, roligt. Och jag måste säga att jag är positivt överraskad av tiden med tanke på känslan. Joggade till och med ner lite!
Jag närde en förhoppning om att kroppen skulle orka en dag till och att känslan i alla fall skulle vara densamma men redan på väg från parkeringen insåg jag att fokus måste ligga på det roliga i att få springa tävling! Samlade positiv energi och startade. Snett, vingligt och ofokuserat till ettan. Innan jag skärpte mig och hade roligt in i mål. Med en puls som var 10 slag lägre än lördagens. Farten fanns inte alls men det visste jag redan innan helgen så allt fokus på känslan.
Ikväll blir det coreboll. Resten av veckan handlar om att samla ihop kroppen till 25-manna. Väntar med spänning på UK:s besked om sträcka.
