När jag la mig på golvet i hallen igår efter träningen var det en skön känsla i kroppen. Känslan av att ha krämat ur de sista unsen vilja och kraft och känslan av att ha vilodag framför sig. Började med en jogg till gymmet, rev av ett coreboll pass med månadsutmaningen 10 minuter planka. Roligt att se alla klara av en sådan utmaning, bara man ger dem rätt förutsättningar. Vi delade upp de 10 minuterna under hela passet och stod som längst 90 sekunder i ett sträck. Och alla klarade av det, på sitt sätt. Ganska sömnig, sliten i magen och lite hungrig så var det dags för 8*3 minuter. Idag med fokus på under tröskel hela passet och att orka alla 8 lika bra. Öppnade lugnt och hade sedan kontroll passet igenom. Verkligen inget pass att minnas men jag gjorde jobbet med en sliten och trött kropp. Jag är nöjd! Så hamnade jag på golvet i hallen. Trött och hungrig. Och skulle äta makaronipudding. Trodde jag. Han där hemma får full pott. En snabb titt in i köket och krafterna kom tillbaka. Ceasarsallad är bland det bästa jag vet. Och den skall vara hemlagad. Idag tokvila!