Saknad
Kategori: Träning
Jag saknar träningen väldigt mycket. Även om jag är nöjd med situationen och anpassat mig förvånadsvärt lätt. Det händer mycket i kroppen under en graviditet och för min del har det varit tungt med löpningen redan från början. Kroppen vill helt enkelt bara lufsa. Och då får det vara så. Jag är glad så länge jag kan lufsa runt i skogen.
Självklart önskar jag att jag kunde springa lite fortare men jag accepterar att det för min del helt enkelt är såhär. Att det inte är lika för alla utan att det är individuellt. Och jag kan ju träna nästan varje dag. Passen blir kortare och lättare än normalt men det är skönt att hålla kvar vid rutinen att träna i princip varje dag. Även om jag har fått revidera min uppfattning om vad som är "träning".
Jag saknar bloggandet en del. Det är inte lika mycket känslor att förmedla men det finns fortfarande många tankar om träning och orientering som snurrar. Drömmar om att förverkliga framtida mål och målsättningar om att göra bästa möjliga av situationen utan att för den skulle pressa några gränser. Målsättningar om att förbättra de bitar jag kan jobba med. Det finns onekligen tid till eftertanke och funderingar kring vad jag vill. Och om det är något som har blivit klart så är det vad jag vill.
JAG VILL SPRINGA EN SM-FINAL.
Jag vill träna kroppen att ha fysik för prestationen, jag vill ladda huvudet med rätt tankar för att kunna plocka fram min bästa sida på den rätta dagen. Jag vill korsa mållinjen med vetskapen om att alla träningspass har gett resultat.
Jag har funderat men jag är inte nöjd med att bli bättre. Att prestera på andra tävlingar. Tanken har etsat sig fast. Det är SM jag vill springa bra på. Det är på SM jag vill skörda. Jag kommer att vara nöjd med en bra säsong men inte riktigt nöjd förren jag har startat på min första SM-final. Jag vill lyckas med bedriften att vara bäst när det gäller. Jag vill klara av pressen. Jag vet att jag kan det. Jag vet att det är svårt, jag vet att det sätter press men det är däri utmaningen ligger.
Det är i denna tanke som min motivation finns just nu. Jag vet vad jag vill- om ett år.
Kanske blir situationen så annorlunda att det inte blir någon start. Jag är medveten om att det mycket väl kan bli så. Men just nu kretsar mina tankar kring återkomsten 2011.
Mer motiverad.
Med tydligt mål.
Med ett nytt fokus.
Med mammaeffekt.
Spännande.
