Det blir mycket träning ensam nu för tiden. Det är skönt att träna ensam men jag saknar gemenskapen under de tuffa passen. Jag saknar klappen på axeln och flåsandet från intervallpartnern. Jag saknar sparringen.  

Igår hade vi tjejträning med en stafetträning med karta. Jag hade mitt egna lilla lag men det var kul att springa iväg samtidigt även om de försvann utom synhåll snabbt. Jag hittade min lunk och njöt av att det fungerade att springa. Inga konstiga känslor och förhoppningsvis har jag några veckors löpning kvar. I helgen trodde jag att det kanske var slut på löprundor på ett tag men det verkar ha varit tillfälligt alarm, vilket gjorde mig mycket glad.

Men det som gjorde mig extra lycklig var hejaropen när jag närmade mig sista kontrollen. Jag har saknat de gemensamma löppassen. Jag har saknat hejaropen. GMOK är en fantastisk miljö att träna i. Oavsett fysisk status. Vi tar hand om varandra. I GMOK mår man bra.