Jag är kräsen när det kommer till spinningmusik. Jag vrider och vänder på låtarna. Skäller på han där hemma att han har fel musik för att kunna träna till. Letar på nätet. Är alltid missnöjd med låtarna. Blir helt enkelt aldrig riktigt nöjd. Igår insåg jag vad som är den bästa spinningmusiken.

Sista intervallen. 30 sekunder kvar. Sammanbitna, slitna, svettiga ansikten. 15 kvar. Grimaser. Sista biten in och kroppen vrids ur. Sista krafterna. Så dör musiken. Det låter fantastiskt. Det flämtas, man kan höra pulsslagen. Det låter träning. Det vibrerar av trötthet. Det stönas. Det pustas. Så börjar lite lugnare musik och dämpar ljudet av trötta, slitna, tränade kroppar. Bara några sekunder, men ack så underbart.

Det är numera måndagarna som tillgodoser mitt behov av pulstoppar och mjölksyraben.