Om jag är kär i norra norrland får man nog kalla mig förälskad i bohuslän och Oslotrakten. Naturen är fantastisk och när den väljer att visa sig i strålande sol och höstfärger så blir det inte sämre.

Fredagskvällen bjöd på joggingtur längs med havsvikarna i solnedgång. Turen var fin även om jag knappt orkade ta mig framåt.

Lördagen var en strålande publikdag och jag njöt av solsken, fin terräng och bra insats av han där hemma. Jag var inte ens ledsen över att inte få springa. Jag hade det bra  på TC och jag visste att norskan väntade med ett bra backpass på kvällen. Så- efter att ha landat i Oslo några timmar var det dags för att bestiga topp. 28 minuter till krönet. Och jag sprang inte ett enda steg, men lyckades ändå ha en medelpuls på 76%. Härligt att pusta på toppen och titta ut över skogarna i solnedgång. Jag är lyckligt lottad som orkar med och njuter av den här typen av träning! Och nu är jag glad för varje vecka som går och jag fortfarande kan "springa".

Söndagen blev en tidig lunch på Hytte i Nordmarka. Men utan fysisk insats smakade det inte riktigt lika bra som vanligt. På kvällen hemma i Göteborg var jag väldigt trött och han där hemma fick tjata för att få mig att följa med och se när han gjorde potatismos av han där uppe i squash. Började dock med en löprunda med bestigning av gamla hederliga Burmabacken och en löptur bort till gamla lägenheten. Kul att återse gamla träningsmarker. Occh kroppen var pigg. 50 minuters löpning utan ett enda gångsteg. Eller ja, i alla fall hade jag blivit diskad i en gångtävling. På slutet av Burmabacken (13% lutning, ca 1 km) var det knappt styrfart. Fick trycka på lite på slutet för att hinna se slutet i squashuppgörelsen och det var ingen falsk marknadsföring. Han där hemma mosade han där uppe. Snyggt.

Denna vecka hoppas jag få till lite mer strukturerad träning. Benstyrkan fick utebli förra veckan men jag sprang typ 3 backpass så jag ger mig godkänt! Ikväll spinning.