Ok. Veckan började bra. Träning måndag, tisdag. Onsdag var jag packad och glad och klar för vattenlöpning med trevligt sällskap. Då börjar jag känna mig trött. Trött och snuvig. Och tröttare blev jag. Ställde in kalaset och somnade som ett barn i soffan direkt jag kom hem. Gick och la mig tidigt och så samma procedur på torsdagen. Tjock i näsa och hals och sjukligt trött.

På fredagen åkte vi till Köpenhamn och därmed försvann den träningsdagen. Sov på tåget. Däckade på hotellet. Efter 10 timmars sömn trodde jag att jag skulle vara pigg. Efter mycket promenerande på lördagen sov jag lunch på hotellet (powernap förvisso) och inte var jag så himla pigg på kvällen heller.

4 dagar utan träning och samvetet var inte bra. Visst var jag lite tjock i näsa och hals men det verkar vara en bieffekt då jag nu har levt med det mer eller mindre i några veckor. Det skall visst vara så säger de lärda.

Kom hem inte allt för sent och svidade snabbt om till träningskläder och gick ner till gymmet. Som var stängt? Hur kan ett gym stänga 19 en söndag? Obegripligt?! Jaja. Ännu en dag i deghetens tecken. För springa var inte aktuellt.

Jag känner stor frustration över att jag inte tränar. Jag mår inte bra när jag inte tränar. Samtidigt inser jag aoch känner av kroppens begränsningar. Jag trodde bara inte att de skulle gälla mig. Kanske har jag haft en liten förkylning i kroppen som jag lyckades bota med massvis av sömn och ingen träning. Jag får hoppas på det för nu ser jag fram mot en ny vecka som jag innerligt hoppas skall innehålla mer än 2 träningspass.