För ett ögonblick var allt normalt. För ett ögonblick var jag stark och oslagbar!

Det är bra med spinning eftersom det är så svårt att jämföra. Förmodligen körde jag med ganska lite motstånd men jag fick i alla fall svettas ordentligt, känna kroppen jobba och känna mig stark. Det känns lite bättre i kroppen. Jag vill inte känna efter för mycket eftersom jag blir så besviken om det inte är så. Men jag hoppas (och tror) att kroppen är redo för en joggingtur ikväll. Det känns så. Jag vill så. Och det borde kunna vara så! Nog borde kroppen ha tagit upp en hel del järn efter 10 dagars pillerätande? 4 dagar kvar på intensivkuren.

Corebollen var skön. Jag känner mig stark. Egentligen skulle jag behöva lite vassare utmaningar. Jag skulle behöva utmana musklerna lite mer. Jag kan programmet för bra och orkar med det utan större problem.

Inom kort skall jag göra en plankatest. Jag måste kolla hur länge jag kan stå i strikt planka. Jag har ingen aning men en 2-3 minuter borde inte vara något problem tycker jag. Fast det är det här med strikt planka. Förmodligen åker rumpan upp utan att jag tror det och skall jag prova så skall det göras på riktigt med han där hemma som domare. Någon värre domare kan jag inte tänka mig.