Helt plötsligt ser jag på varje dag utifrån ett träningsperspektiv igen. Någonstans på den krokiga vägen som varit sista tiden tappade jag bort den känslan. Men nu slår jag upp ögonen varje morgon och funderar på vad jag får träna idag! Jag längtar efter nästa träningspass och njuter av att viljan är tillbaka. Sofia är tillbaka.

Igår blev det corepass på gymmet. Han där hemma lurade mig att köra 5 minuter överkropp också. Det känns idag. Försökte mig på att använda TRX-banden efter passet igår men det var bara att inse att corepasset hade tröttat ut musklerna för mycket för att det skulle vara möjligt att få till någon meningsfull träning. TRX-band kräver pigg bål.

Ikväll väntar sprint-DM. Min målsättning är att göra ett teknikst närmast perfekt lopp och att njuta varje sekund. Och ju längre tid det tar. Ju längre tid får jag njuta. Så dess så.