Jag är fast i ett beroende. Jag är beroende av höga pulser.

Sällan har jag varit så lycklig som igår kväll. Log som ett barn hela kvällen och hade så mycket adrenalin i kroppen att det var helt omöjligt att sova.

Det kändes inte speciellt bra. Jag kände mig inte snabb. MEN - det kändes normalt. Första 4:an uppför. Försökte ha fokus på teknik och känsla. Jobbade mig upp och kände pulsen stegras. Andra också uppför. Fortfarade OK löpsteg. Inga farter att skryta med men känslan var ändå stark och pigg. Tredje 4:an var en mental utmaning. Jag var nämligen framme vid den kilometer på testloppet som går lätt nerför och där jag av någon outgrundlig anledning alltid tappar fart. Nu vägrade jag titta på klockan. Kände att det kändes bra. (tittade på klockan och log inombords). Höll i 3:45. Sista 15 var inte lika roliga. Sista 4:an blev den sämsta. Jag tröttnade och tappade fokus. En dålig 4:a.

Så- en sammanfattning. Låga farter, dålig form, mental genomklappning på sista. Och aldeles aldeles underbart. Tror kanske att jag inte riktigt kom upp i puls men jag såg i alla fall klockan visa 157 vid ett tillfälle (95%) och det är ju en bit utanför bekvämlighetszonen.

Idag- underbar orienteringsdistans.