Igår var jag tokigt sugen på hårdkörning. En del säger att man inte kan träna själv om man skall kunna vara en bra instruktör. Jag är en mycket bättre instruktör när jag kör själv. Det är lättare att förmedla känslan när man själv har den. OK, ibland är det svårt att prata men man lär sig. Tyvär glömde jag pulsbandet. Jag har tappat det här med träning helt och glömmer nästan alltid bandet nu för tiden. Bättring! Men det var höga pulstoppar kan jag lova.

Efter spinningen var jag hög. Hög på adrenalin, hög på träningsglägje. Och jag lyckades inte plocka ner mig på jorden så corebollen blev lite stressad och taggad. Känslan infann sig aldrig. Revansch på onsdag.

Idag är jag fortfarade hög på pulstoppar och är sugen på löpintervaller. Det var ju en månad sen jag sprang fort. Höften känns bra så det blir en joggintur och kanske, kanske, om det känns bra, så får jag pressa upp pulsen i några nya, grymma intervaller. Att det kan vara så skönt att bli så trött. Det är nästan lika roligt som det här. Nästan.