Äntligen ett löppass utan smärta dagen efter.

Äntligen en innerig längtan efter vinterträning.

Äntligen utvilad till fullo.

Smålands gick kanon. Ingen direkt uppvärmning (Spara löpande minutrar) gjorde att jag för en gång skull inte öppnade för fort. Plockade kontroller, kände inget i höften, plockade några till, kände lite "pirr". Kom ut på asfalten ner mot förvarningen och aj, inte bra. Tog de sista kontrollera, passerademållinjen och kände efter. Ingen smärta! Och idag fortfarade OK. Så nu kan jag springa men inte för mycket och fortfarande vara försiktig med hårt underlag.

Känslan var- det här älskar jag. Det här ska jag bli bra på! Ovant att springa, framföralt springa fort, men jag gjorde ett kanonlopp. Ouppvärmd. Nertaggad (kanske bra). Plockade platser trots långsammaste gaffeln. Motivationshöjare!!

Årets break har varit mitt längsta någonsin. Det är nu 1 månad sen jag tränade strukturerat och jag har en vecka kvar innan vi kör på riktigt. Jag har funderat och undrat om motivationen skulle komma tillbaka, men nu är den här- med besked.Nu skall jag njuta av känsan att längta efter något som jag vet att jag kommer att få.