För första gången efter en förkylning har jag tagit det lungt. Jag har väntat ut kroppen och för första gången har jag inte hostat mig igenom första träningsveckan.

Igår blev inte heller den mördardag jag befarat. Eftersomjag är mitt inne i "nyttspinningpassångest" valde jag bort första styrkepasset för att få inspiration. Gick på ett spinningpass istället. Passet var en fartlek precis som jag tänkt lägga upp mitt nya pass. Vi skulle cykla på tre olika nivåer. Helt Ok pass men som vanligt saknade jag lite tidsangivelser. Hur många, hur långa på högsta nivån? Hur är passet byggt, hur hårt kan jag köra? När jag går på Proffsspinningledarpass brukar det alltid vara bra musik, den brukar vara bra mixad, men den brukar sakna personlig touch. Oftast är det någon eurodisco utan sång. Bra spinningmusik men lite långtråkig i längen och lite opersonlig.

Andra passet var kettlebells. Intressant är min slutsats. Intressant men inte min grej. Helt klart bra träning men ingen kärlek vi första ögonkastet. Inte så jobigt heller eftersom jag inte vågade ta den tunga vikten då min teknik nog kan ha ite brister. Det jag inte gillade var att jag är stark i ben och bål men sjukt svag i överkropp. Nästan alla röresler går från typ benböj upp till typ axelpress. Då bör man vara symmetrisk i kroppen. Det är inte jag.

Tredje passet var en ny gruppträningsklass som heter functional moves. Bra övningar (lite mycket benböj kanske) men som alltid när det ska bli en gruppträningsklass blev det lite för mycket kompromissande. Men bra klass för den stora massan. Den kommer nog slå på gymmen. Jag föredrar nog att göra övningarna själv. lagom många, lagom tunga vikter.

Fjäre klassen visade sig vara en workshop om den svaga länken. Otroligt intressant och jag kastade mig fram för att Glen Bilby (Har jobbat med australiens OS-trupp, har varit fystränare för Liverpool, hjälper Lisa Blommé och jobbar på Bosön med elitidrottare bl.a) skulle hitta min svaga länk. Inte helt oväntat tog det ungefär 1 sekund för han att blotta min svaga rumpa/höft. (vänster sida) Ni vet den jag alltid gnäller på. Jag får inte med mig höften upp i löpning och skidåkning. Detta syntes extremt tydligt. Så nu gäller massor av instabilitetsövningar med extra fokus på att hitta rumpa och höft. Jag kopplar ur rumpan och arbetar med hamstring och rygg istället , därav min höftskada (som nu är bra...) Jag fick lite tips men egentligen borde jag nog få hjälp av någon men nu vet jag i alla fall vad jag ska titta på.

Sen åkte vi hem. Sista klassen hoppades över. De andra i bilen ville åka hem och jag var ganska trött.

Det var en bra dag med lagom mycket träning. Ikväll ska jag leda coreboll och köra en kort återhämtningsträning. Imorgon tränar jag på riktigt igen efter sjukdomen! (för övrigt var Glen stor fan av coreboll, bästa styrketräningen)