Näsan under vattenytan
Kategori: Träning
I lördags hade jag näsan under vattenytan. Jag var trött. Det var massor av snö=spårsnö. Det var kallt. Kroppen var för trött. Pulsen gick inte att få upp. FM var en vägvalsövning som snöade in. Dessutom fick man själv rita in sin bana och då försvinner ju liksom hela grejen. Dessutom fanns det inte mycket till vägval. Däremot bjöds det på underbar terräng! Det är tufft där uppe (så som jag vill ha det) och så inspirerande. Lång-SM kommer bli tokfint.
Eftermiddagen bjöd på en missär. Det hela började bra med orienteringeni blötsnön. Hade bra koll men kroppen var nu ännu tröttare. Stannade til längst upp på banan där jag bestämt mig för att korta av. (Det fanns bara en unisexbana). Passade kartan och sprang iväg. Stämde dåligt? Vad är det där för höjd? Varningsklockor. 150 meter hann jag innan jag insåg att jag var på väg 180 grader fel. Med 50 meter kvar till vägen tog ja mig ut dit och började den långa vägen hem. 3 km grusväg med sliten kropp. Känns som ett straff. När man är trött gör varje steg ont på en grusväg.
Lördagskvällen och söndagen var sedan som healing för kroppen. En lugn, mycket lugn löptur på söndagen med lång stretch och jag känner mig mer eller mindre återställd. Fortfarande lite sliten men idag är vilodag för benen med bara coreboll.
I efterhand kan jag konstatera att jag var för trött för att få till bra pass i lördags. Kanske hade det gått bättre utan blötsnön som kraftigt sänkte motivationen. Men det spelar mindre roll. Jag är nöjd med veckan som gått. Alla pass har inte varit bra, men jag har genomfört allt och lärt mig ett och annat. (bland annat att inte slarva med mat under tuffa dagar.)
Just nu känns det fysiskt väldigt bra. Jag känner mig stark i kroppen även när jag är sliten! Orienteringsmässigt går det sådär. Jag hoppas att det snart ska lossna med kompasstekniken som fortarande brister. Men jag har i alla fall hittat fel på min kompassteknik som jag har rättat till. Det är inte så att jag kört fast och inte vet vad felet är. Det går bara långsamt att hitta rätt. Men det känns som det går framåt och jag vet att jag brukar ta lång tid på mig att lära mig sådana här saker.
Nu kommer två veckor med lite mer skidåkning och mindre orientering. Jag ska försöka titta på lite kartor och fundera på min teknik. Till Trysil skall jag packa SM-kartorna!
