Det blev inget tävlingslopp, det blev en fjällexpedition. Det snöade, snöade och snöade. Hela tiden. Det blåste och det var kallt. I backarna låg 10-15 cm lössnö i drivor, uppe på fjället båste spåren igen och för övrigt var det handspårade igensnöade spår. Det var en teknik som gällde. Diagonala. Försökte man staka sjönk man ner i lössnön och stavarna försvann. Alla som tog sig runt borde få stå i elitled. Min förhoppning om en tid ner mot 3 h, i alla fall lätt under 3:30 förbyttes mot bärmare 4 h slit. Får väl trösta mig med att det var lika för alla och att segrartiden var cirka 30 minuter sämre än vanligt. Tyvär tror jag det missgynnar mig. Min bristfälliga teknik gör att jag inte orkar åka igenom loppet i sånt väder. Jag är inte speciellt trött nu. Jag var trött när jag gick imål men om man tittar på pulsfilen så var det egentligen inget tävlingslopp utan just en expedition med ganska låg puls. Det gick som inte att åka fort och ta i utan det var mest en kamp att ta sig framåt. 

Det som grämer mig mest är att min aldra flitigaste norska bloggläserska piskade mig med 2 minuter. Grattis Britta! Men nästa gång ska du inte få segern så lätt.

Vi har varit i Budor en gång tidigare. Då såg det ut såhär:



I helgen såg det ut såhär:


Gryningheten i bilden beror inte på dålig fotograf, det beror på snön....

Det var tur att vi blev väl omhändertagna i stugan och att söndagens expedition bjöd på 3 minuters soldis. Jag åkte betysligt rappare i söndags då det i alla fall fanns en antydan till spår. Och kroppen var jättepigg.


Nu gäller väntan tills på onsdag då seedningstiderna släpps. Som det känns nu blir det nytt seedningslopp på söndag i Mjölby eller Nässjö.