2 minuter från led 6. Känns snörpligt. Känns som jag hör hemma där. I alla fall tekniskt. Men Vasaloppet har kommit att bli något att genomföra. Målet har ändrats och nu ligger fokus längre fram på SM i höst.

Gårdagens intervaller blev som väntat en kamp mot mig själv och min förmåga. Innan träningen var jag helt slut. Fick landa en stund i soffan i receptionen och ladda med nödenergi i form av en risifrutti. För att ens orka starta. Uppvärmningen ingav inte förtroende för kapaciteten men när farten väl höjdes under första intervallen så svarade kroppen rätt bra och pulsen klättrade över 90% efter 1-2 minuter och då var det bara att fokusera på kamp och försöka hålla sig kvar på bandet.......Fartmässigt önskade jag kanske att jag kunde vrida upp farten lite till men det kommer. Det är stabila farter nu i alla fall och fokus ligger på utveckling inte prestation just nu.

Idag känns kroppen piggare. Skillnaden mot förra hellweek är vad jag gör med min övriga tid. Om förra hellweek var stressig och en minutiös planering för att hinna med passen har denna vecka redan innehållit flera timmar i soffan. Det gör skillnad för återhämtningen. Ikväll väntar backintervaller ochjag ska nog hinna med ytterligare någon timma i soffan.