Igår plockade jag fram cyklen, dammade av den lite och cyklade glatt iväg i tron om att jag åtminstonde kunde leka cyklist med någolunda trovärdhet. På vägen ut irriterade jag mig på rödljusen och längtade ut till de riktiga vägarna. Det tog inte lång stund innnan jag kände av ryggen, innan nacken var stel och då har vi inte kommit till fötterna. Hur gör cyklister? De hårda sulorna tar ju ut sin rätt och fötterna domar nästan. Men det var ganska kul att trycka på och känna mig snabb. Solen sken, fåglarna kvittrade och havet blänkte. Hade det inte varit för den där sargade känslan hade det varit en fin tur. Alltså det var kul, men man behöver cykla lite mer för att slippa småskavanker. På slutet var jag väldigt glad för alla rödljus och möjligheten att kunna sträcka ut ryggen och släppa trycket på fötterna. Totalt blev det 1:50.

Imorse gjorde jag snabbvisit på gymmet. Hade tänkt köra yoga och ben men yogan börjar inte förren nästa vecka så det blev ett effektivt pass. Cykel dit som uppvärmning och sen 10 minuter effektiv benstyrka. Jädrans vad tufft det var idag. 15 minuter in och ut. Expresspass. Tjejen i omklädningsrummet som gick in i duschen när jag gick ut i gymmet såg lite förvånad ut när jag 10 minuter senare kastade mig in i duschen svettig och slutkörd. nervarvning på cykeln till jobbet och stretch på kontoret!