Hade lite svårt att hitta glädje på träningspasset igår. Det var inte sådär sprudlande roligt som det kan vara. Jag sprang igenom mina intervaller. Det gick absolut inte dåligt och jag kämpade bra men det sista lilla fattas. Känner mig inte stark och trygg utan snarare lite osäker och otränad. Men efteråt i klubbstugan när vi hade teorigenomgång inför SM smög sig en bra känsla på. Jag längtade ut i skogen igen. Jag ville springa. Så den lilla svacka (mentala) som jag är nere och vänder i ska jag kravla mig upp ur nu. SM kommer att bli sjukt fint. Det kommer att bli extasterräng.

Gårdagen bjöd även på en hänförande naturupplevelse. Mitt under intervall 5 lyfter jag blicken och hittar familjen Älg. Mamma älg och bebisälg 1 och 2. Hör att det brakar mycket vid sidan av och blir lite orolig var pappa älg är. Vill inte hamna i någon strid med familjen älg. För säkerhets skull tar jag ett runt vägval och bommar sedan kontrollen en del, men jag skyller på älgskräck.

Morgonen har startat med 45 minuters spinning, 3*8 minuters intervaller. Fortfarande lite dåligt med folk. Det har blivit lite mindre folk i samband med att jag bytte dag och tid, men jag hoppas mina stammisar hittar tillbaka. I vilket fall som helst var det det roligaste spinningpasset i höst! Träningsglädje!?