Det finns inte i mig just nu. Jag har varken fart eller teknik för en SM-final. Jag borde vara jätteledsen men jag är faktiskt inte det. Det är faktum att jag är i usel form. Jag springer långsammare än på länge men det känns inte riktigt som jag kan styra det själv. Jag har gjort vad jaghar kunnat. Luftrören bråkar och jag vaknar och hostar på nätterna. Kroppen känns som seg kola. Och när kroppen känns sådär är det svårt att orientera bra. Men jag är väldigt stolt över mig själv i helgen!

Innan start njöt jag. Jag sket i att jag förmodligen var i dålig form. Jag var ju på SM och skulle få springa en rolig bana i fin terräng. Jag var på resa med mina bästa vänner, solen sken..... Och detta är stort för mig för jag har en väldigt stor tendens att gräva ner mig och vara bitter. Jag var nästan chockad själv över hur cool jag var. Jag njöt i skogen. Ettan gick kanon. En maxprestation från min sida. Lite snett till tvåan men under kontroll. Till trean blev jag omsprungen av andra tjejer och så kom negativa tankar om dålig form och genast bommade jag. Ryckte upp mig och sprang bra några kontroller igen men med nästa lilla bom kom tröttheten smygande och jag orkade inte kämpa. Kroppen sa ifrån.

Var dock väldigt lugn vid målet och inga tårar eller utbrott som brukligt. Mest ett stilla konstaterande att just nu är jag inte bättre. Tråkigt nog gick det dåligt för alla GMOK-tjernai D21. Ingen av oss 5 lyckades lirka sig med till final.

Ett litet återfall i bitterhet kom på söndagen och när de andra skulle köra OL-teknik på en träningskarta bestämde jag mig för en ensam jogg. Jag var inte så sugen på ett dåligt pass i nästa helgs terrängtyp. Hellre inget lopp i huvudet än ett dåligt. Så jag joggade iväg ensam vid 9-tiden. Låg dimma och höstkallt. Solen lös igenom dimman som lättade allt eftersom. Liten slingrande stig på klipphällar och via små sjöar. Jag blev allt gladare och konstaterade (extremt vuxet, otäckt vuxet) att jag i alla fall kan ge mig ut i skogen och springa 65 minuter utan att det är jobbigt och faktsikt bara njuta.

Det är några dagar kvar till nästa Start och jag kan bara hoppas att kroppen känns bättre. Annars får jag väl träna på det där med att njuta ändå.