Sitter med kvalbanan inritad på tävlingskartan och kollar vägval. Tänker positivt och springer lätt, lätt, lätt. Kartan skvallrar om relativt enkel orientering på sträckorna med vissa kluriga kontrollplaceringar men det känns som det kommer handla om att hitta fina stråk.

Gårdagens genrep gav både tvivel och mod. Det var inte bara en dans på rosor men jag hittade ändå en rapphet i benen under vissa sträckor. Jag tryckte på och benen svarade. Jag är tacksam för att det är relativt platt skog. För i tuff terräng och backar ville kroppen inte riktigt vara med. Men gårdagens genomkörare väckte förmodligen en slumrande kropp och vila idag ska ge resultat.

Det känns alltid lite konstigt att vara framme vid SM. Det som har varit motivationen för träningen under året är här. Det är liksom skräckblandad förtjusning. Det är roligt att springa SM och jag vill så mycket. Nu är det bara att försöka njuta av att vara här. Släppa måsten och tvivel och göra sitt bästa för dagen. Det är otroligt tufft att gå till final. I mitt heat är vi 37 löpare. 10 får springa final. Snälla. Håll alla tummar ni har.

This is the year, this is the year it all will happen
Its finally here, I have been waiting all my life
So put on your coat, it's time to go, it's time for take-off
I think I can say without a doubt this year is mine

Marit Bergman