..vad ett sargat självförtroende och lite lätt panik kan ställa till med. Jag sprang med GPS i söndags och igår la vi in filen på kartan. Jag drogs med klungan en bit men vek av från den och gick upp för att ta min gaffel. Vek upp på rätt höjd. Var mindre än 10 meter från skärmen, såg den inte. Mitt dåliga självförtroende kombinerat med stress gjorde att jag snabbt konstaterade att jag gjort fel och stod på fel höjdparti. I panik rusade jag bort till nästa. Läste in mig, återvände till samma plats. Fattar fortfarande ingenting, fast jag nu återigen är typ 10-20 meter från skärmen. Men jag tar liksom inte tag i det och litar på mig själv. Förvinner iväg igen för att för tredje gången komma tillbaka och är då tillräckligt uppgiven för att noga kolla in kartan och gå upp 5 meter till och se skärmen. Så årets största misstag var löjligt nära att aldrig bli av. Det positiva är väl att jag egentligen kan orientera och att det var huvudet som spelade mig ett spratt. På söndag är det ny tävling, nya förutsättningar och en ny Sofia som står på startlinjen.

Igår blev en bra styrkedag. Idag kommer jag utvilad till orienteringsintervaller.