Påsk- sol- första vårblommorna- kortärmat en kort stund i lä- värme- blå himmel. Det var väl det man tänkt sig. Det blev snökaos- kallt- mulet- hängigt- täckväst. Vilken påsk.

I fredags släppte pappa av oss vis Sörgården för en hemlängtan. Kände direkt att kroppen inte rikitgt var med mig så det blev en lugn snöpulsardistans. Var lite knäckande att passera km-skyltarna med en kilometertid på närmare 7 min....Och det var nog inte bara snöns fel. Sprang raka vägen hem men det blev ändå 70 minuter. Påskafton och påskdagen blev sedan två sömninga dagar med antydan till feber och lätt illamående. I bilen hem på påskdagen trodde jag absolut INTE att jag skullle kunna starta på Uvens tävling. jag mådde kass. Men jag gick upp och åt frukost mådde bra och bestämde mig för att prova. Det var en märklig tävling med 15 cm snö och med tidig start blev det till att spåra. Kroppen svarade dock bra på ansträngning och jag tuggade på bra i början. På slutet fick jag problem med fötterna som jag helt tappat känsel i och en gömd kontroll (jag stod på rätt punkthöjd men såg den inte) gjorde att jag med 700 m bana kvar joggade hem på stig. Fötterna ville hem och jag var less. Dessutom var det ju ingen riktig tävling. På kvällen körde vi sedan coreboll och överkropp. Härligt nog kändes kroppen bättre än på länge.

Idag har jag hunnit med ett spinningpass och jag lyckades ta det behärskat så det blev en skön återhämtning för benen. Tror inte det blir intervaller ikväll. Sparar nog det till onsdagens tjejträning.

Bilister är tokiga! Körde från jobbet i snorhal snömodd så jag körde sakta och försiktigt som man bör. Det var jag ensam om. Jag  såg flera bilar som fick sladd. PUCKO!