Jag sprang Lindholmsloppet i tisdags och hade höga förväntningar på mig själv. Målsättningen var att snitta 4:30. De kändes inte alls omöjligt utan snarare väldigt realistiskt och jag trodde nog att jag skulle kunna ligga lite under den tiden. Det började väldigt bra och jag passerade första kilometerna  på 4:10, andra på ca 4:20 (första var något kortare kanske för starten var lite längre fram än mållinjen) Kände mig pigg i kroppen. Varje varv skulle vara 2,5 km. Men när jag passerade målområdet på 2:57 på sista 500 m förstod jag att det var längre än så. Andra varvet började jag må lite illa och det kändes som jag hade frossa. Trodde ett tag att jag skulle behöva stanna och må dåligt... Farten sjönk och det kändes som jag vinglade fram. Kilometertiderna blev nästan 5 min/km. Sista varvet var bland det värsta jag har gjort.  Kändes som jag hade väggat totalt och sprungit i flera timmar innan. Stapplade imål på 37 minuter. Fruktansvärt missnöjd. Målsättningen var 32:30. (Nu var ju i och för sig banan något längre än 7,5, förmodligen drygt åtta.)

Kändes då konstigt att gå på prisutdelning, få blommar och pokal och fotograferas av pressen....Jag blev 3:a.

Varför blev det då så fel? Jag kanske öppnade för hårt men det kändes som jag höll igen lite och tänkte på farten. Efter min första snabba kilometer lungnade jag ner tempot lite.

Kanske berodde det på en tuff tävlingshelg, lite benstyrka på måndagen och ett lätt spinningpass på morgonen? Men benen kändes ändå rätt fräscha. Det var mer kroppen som tog slut.

Det kanske är för tufft att köra spinning, jobba en hel dag och stressa till start? Ätit ordentligt?

Jag tror i alla fall att jag kan springa betydligt fortare.

Mindre än två dygn till SM. Nu är det vila som gäller. Hoppas på att få starta 10:02. Har haft den starttiden de två senaste tävlingaran och tredje gången gillt......