Lyckades med bedriften att totalt tappa orienteringen när jag körde 60 minuter snabbdistans. Det började bra innan jag valde att korsa fram på cykelbanor och började tänka på annat. När jag tappat bort mig hade jag ändå en aning om vilket håll jag borde springa åt men eftersom de flesta rörde sig i motsatt riktning antog jag att de hade rätt och jag fel.... (Känner igen det där från skogen) problemet var att de var på väg hem från Sandvikens stora industi och inte alls på väg till city. Tvingades stanna en stackars cyklist och fråga och det visade sig att min känsla had varit rätt men att lita på sig själv.....

Idag stod två set med 60-30 på schemat. Kände mig sliten från gårdagens tuffa pass och fick slita ont för att orka hela vägen hem. Men hittade inspiration att kämpa på vägen hem då jag glatt räknade ut att det bara var 70 lampor kvar att springa förbi innan intervallerna var slut....Konstigt nog hjälpte det och det gick bättre andra omgången.

Imorgon får jag åka hem till trygga Göteborg och hem till min kära! Längtar hem.