I lördags var jag lite seg i löpningen men det kändes ändå som jag var på g. Bommade två minuter på en diffus brant i grön skit. Inte roligt och synd på ett annars bra lopp.

Söndagen inleddes strålande med två sträcksegrar och efter halva banan var jag två, 20 sekunder efter Anette Granstedt. Kände mig pigg i kroppen och orienterade metodiskt. Sen kom två småbommar på grönområdeskontroller. Var lite väl offensiv och glömde nog bort att växla tempo. Dock ingen katastrof och jag kände fortfarande att jag hade ett bra lopp på gång. Sen föll allt. På långsträckan tillbaka blev allt fel.

Valde fel vägval
Spang snett ut till vägen genom ett grönområde.
Tappade bort stigen i ett annat grönområde
Drog snett
Läste inte in mig utran fortsatte springa "i rätt riktning".

Sen gick luften ur lite och jag bet inte riktigt ihop på slutet utan tappade konstant lite tid.

Jaha vad lär man sig? Jag är dålig på att se vägval på långsträckor och extremt dålig på att genomföra de jaghar valt. Jag måste växla tempo när terrängen växlar karraktär.

Positivt? Löpformen är på G! Om vi hade slutat vid 9:an hade jag varit jättenöjd! Kan jag dit skall jag väl klara hela vägen nästa gång.