Första nyckelpasset, första vitktiga träningen. Kroppen kändes OK på uppvärmningen, tyckte jag hade fräscha ben men tung i kroppen. Det skulle visa sig stämma riktigt bra. Första kilometern gick på 4:20. Lätt i steget och bra flyt, sen kom jag på att jag kanske öppnat lite för hårt och lugnade ner mig lite. Kilometer 3 med en riktig backe blev en pina. Hela kroppen skrek, jag blev illamåande och ja kilometer 4 var inte bättre, Jag var tvungen att gå några steg i backen och det har aldrig hänt förrut. Kilometer 5 kom illamåendet tillbaka och det var så pass illa att jag fick bryta där. Så var det med det! Inte roligt.
Jag brukar genomföra mina pass oavsett känsla i kroppen men igår var det ingen lek. Han där hemma hade samma onda känsla i kroppen. Jag gissar att den dåliga sömnen spökar lite fortfarande. Och inatt sov jag också dåligt. Jag fattar ingenting. Nu måste det väl ändå vända snart.
Känns aningen snopet idag och jag var riktigt sugen på en testrunda, men jag får helt enkelt göra ett nytt försök. Får se om det går att få in i veckans träning.
Morgonens spinning var välbesökt och rolig! Jag försökte verkligen hålla igen och det gick ganska bra. Pulsklockan är ur funktion just nu men det kändes ganska lungt.
Ikväll väntat välbehövlig core och överkroppsstyrka.
Igår blev det platt fall hem i soffan. Att sova dåligt tre nätter i rad tär på kroppen och det var inte läge att träna igår. Inatt lyckades jag sova ganska så bra och idag är jag bara lite trött. Inte helt slut, så idag börjar träningen inför säsongen 2009. Och jag går ut hårt. Idag ska jag springa mitt testlopp. Det är dags att sätta utgångsvärdet inför träningsåret.
Det känns som det kan gå hur som helst. Jag borde vara pigg efter massor av vila men samtidigt kanske lite seg eftersom det blir första riktiga träningspasset på 2 veckor och jag fortfarande känner mig lite vilsen över vad klockan är. Men vi får se, det blir i alla fall roligt att starta upp träningsåret ikväll.
Veckan innehåller tre nyckelpass- testlopp, löpskolning och korta intervaller, samt ett distanspass i skog. Resten får jag känna efter själv, men inte massa hårda pass.
Bjuder på en bild från rosabandetspinningen också. Det var sjukt roligt och ett av förra årets träningshöjdpunkter.
Hemma igen. Mer trött och sliten än efter ett träningsläger. Det blev bara en löprunda i central park men ett antal kilometer promenerade. Idag är kroppen sjukt trött och verkar inte alls förstå när den skall sova och vara vaken. Det får bli en mjukstart på nya träningsåret med bara styketäning idag. Kanske en liten stund på cykeln för att känna efter hur det känns att röra på sig.
New York går inte att beskriva med ord, men det är grymt coolt! Att se New York Knicks spela basket sittande på courtside typ nästan granne med McEnroe är en upplevelse. Det finns många andra men det är kanske den mest träningsrelaterade.
Central Pak är större än man tror- och coolare. Om jag orkar kanske jag åtekommer med en längre rapport om resan men jag hoppas snarare återkomma med träningsrapporter inom kort.
Pratade också lite med min chef på Sportlife. Det händer lite kul saker i vår,men jag känner mig lite splittrad! Hur mycket tid har jag till instruerandet? Men samtidigt gillar jag verkligen det. Tänka, tänka, tänka.
Just nu tränar jag inte. Idag ska jag på audition för corebollutbildning men det får nog inte räknas. Jag återkommer med svettiga, blodsmakande inlägg såsnart vilan är över. 10 more days.....
Det mäks att det är lågsäsong på träningen! Var tveksam till intevaller igår då jag inte hade nån motivation och koppen var seg. Problemet löste sig själv då vi var 8 tjejer som var mer sugna på en socialiserande löprunda i mörkret än intervaller. Det är fler än jag som försöker ladda batterierna för en lång träningsvinter. Det känns skönt att hoppa över långa tffa intervaller en vecka och bara glida runt i trevligt sällskap. Det känns skönt att göra det med gott samvete!
Imorse var träningsmotivationen också låg och jag tänkte att det nog blir dett glassarpass till. Men med ett 20-tal träningsivriga deltagare taggade jag igång och gick för fullt. Nu känns det skönt att ha kört ur kroppen. Det var förmodligen sista riktiga träningspasset innan vinterträningen drar igång. Imorgon ska jag på audition för corebollutbildningen och på fredag ska jag jobba borta hela dagen och är inte tillbaka i stan förren vid sjtiden. Sen åker vi!
Känner mig som en sänkt U-båt. Ont i huvudet och trött. Gårdagens löpskolning blev kort och lite stapplig. Det tar ett tag att komma in i det igen, men ingen farlig träningsvärk idag. Det känns skönt. Corebollen var precis som vanligt.
Idag väntar 1,5 km intervaller. Får se om jag vaknat tills dess eller om det blir en lugn löptur i krispigt höstväder med trevligt sällskap. Det gäller att passa på att ta det lugnt nu!
Min partner blev sjuk. Jag parades ihop med en 19-åring jag aldrig tidigare träffat. Vårt samarbete i nattmörkret hade mycket övrigt att önska. Jag kom ihåg hur kass jag är på nattorientering MEN fy sjutton var lätt jag var i steget! På den 3 km långa vägsträckan var jag stark, snabb och uthållig. Kände mig knappt trött. Det är skönt att plocka med sig in i vinterträningen.
Det är intressant att få veta hur någon annan ser på ens träning.Det var många mitt i prick och många av de förändringar som kommer att ske var inte så oväntade. När jag läste kommentarerna om min träning och kommande förändringar kände jag spontant att om jag lyckas träna så som tränaren vill i vinter kommer jag att bli sjukt bra till nästa säsong. Jag kommer inte att kunna smita från syftet med träningen, jag kommer att tvingas ta ansvar för vad jag gör. Varje pass kommer att vara viktigt - och framförallt. Det här kommer bli intressant och roligt. Det här tror jag på!
Hon är orienteraren som har vunnit såväl 10-mila som jukola och sprungit 6 VM. I somras var hon 9:a på sprinten, 8.a på långdistansen och 6:a på stafetten. Hon har även gjort ett antal riktiga multisporttävlingar med team Haglöfs.
Eva Jurenikova är kvinnan som numera skall bestämma över mig. Jag antar att jag står inför mitt livs tuffaste men roligaste utmaning!
Jag har tränat relativt seriöst i cirka 10 års tid. Jag har tränat på ungefär samma sätt varje år och varit ungefär lika bra varje säsong. Målsättningen har bland annat varit att få springa en SM-final. Jag har varit snubblande nära några gånger men alltid hamnat precis utanför. Jag har önskat att bli snabbare och provat lite olika vägar men i slutändan har resultaten inte kommit riktigt så som jag önskat.
Inför ännu en vintersäsong med grundträning satte jag mig ner och funderade på vad jag ville och någonstans långt bak i huvdet gnagde en idé som inte kändes realistisk men som ändå kändes intressant. Jag var sugen på en nytändning, jag var sugen på en ny infallsvinkel. Men hur?
Det lät intressant att hitta en samaretspartner. Någon som kunde hjälpa mig med min träning. Jag har haft hjälp av några personer under årens lopp men ändå inte. I slutändan har jag själv styrt och ställt och kanske inte heller genomfört den träning som var tanken utan mer tränat på känsla. Jag har nog inte inte heller utvärderat den träning jag har genomfört på ett seriöst sätt.
Men, kan man som elitmotionär skaffa sig en tränare? Och var hittar man i så fall en sådan? Är man patetisk om man skaffar sig en tränare om man inte är så duktig? Kommer andra att tycka att det är löjligt?
Tanken var ändå väckt och jag började leta efter rätt person. Gymmets PT kändes helt fel. Jag vill ha någon som sysslar med uthållighetsträning och som åtminstonde vet vad en orienterare gör. Men det måste samtidigt vara en person som jag litar på och känner något inför. Samtidigt får det inte vara en person som är mig för nära. Det har jag provat förut och det fungerar inte riktigt. En viss distans måste hållas. Och jag vill ha någon som inte har förutfattande meningar om mig och min kapacitet.
Efter mycket funderande fanns 4 proffisionella tränare på min önskelista. En till föll bort efter ett tag på grund av att han inte hade någon kontakt med orienteringen, men hade nog kunnat funka för att utvecka min löpning. 3 kvar. Jag skrev ett mail och berättade om min bakgrund, min nvarande kapacitet och mina tankar om nästa år. Brevet låg länge i utkorgen innan jag fick iväg det. Morgonen efter hade jag fått ett långt svar från en av personerna. Svaret gjorde mig glad och nöjd. Svaret ingav förtroende och engagemang. Jag hade hittat min tränare.
Numera är det tränaren som styr min träning! (eller ja, från den 16/11 då)
Det känns helt fantastiskt att gå in i en ny säsong med det här i ryggen. Med ett proffs som kommer att styra min träningsvardag, som kommer att besluta vad som är bra för mig , som kommer fråga, undra och bry sig om. Som kommer att vilja att jag blir bättre!
Jag känner längre ingen oro över vad andra ska tycka. Jag käner snarare stolthet över mitt beslut. Att jag vågade investera i mig själv. Att jag vågade gå ut på en okänd väg där ingen annan har krattat. För oavsett vad som händer med min utveckling nu så har jag ju i alla fall satsat, provat och vågat. Och gör man inte det så får man ju aldrig veta. Och aldrig vinna?
Just nu är jag så uppspelt att jag vill hoppa och skrika lite, men jag ska hålla mig. Tar ut glädjen på kvällens rullskidpass.
Efterrätten var kanon, maten underbar, bastun sjukt skön och träningen rolig och jobbig. Sara hade klurat ihop ett oväntat roligt sätt att springa intervaller. Vi hade en runda på 380 meter (tack Garmin...) och var två i varje lag. Vi sprang vartannat varv men, och nu kommer finessen, när du sprang iväg fick du en fråga från högskoleprovets ordförståelse. Denna fråga skulle du öppna (små lapppar, hög fart, mörkt), hinna läsa (guppar när du springer, kan bara läsa under lamporna) och välja rätt svar (jobbigt att tänka under intervaller). Växlingen bestod av att kryssa i svaret på lagets lapp, sen fick nästa springa och jag vila. Mitt lag vann väl inte direkt, men vi kämpade väl. Och jobbigt var det.
Nu är jag inne i mina tre veckors "träna det du känner för och ta det lite lugnt". Hitills har det inneburet spinning lödag. lång tävling söndag, styrka måndag och intervaller tisdag kväll, onsdag morgon och onsdag kväll. 3 intervallpass på 25 h.Det sjuka är att ikväll känns det som att välja ur en godispåse. Ska jag välja rullskidor eller stavgång? Och styrka är jag jättesugen på. Det här blir ingen lätt vecka.
På lördag är det tävling....Fast sen ska jag vila- i New York.
En gång i månaden har vi tjejträning. Fokus på rolig träning, socialt umgänge, god mat och framförallt efterrätt! Idag är det dags igen. Idag bjuder Sara in till månadens höjdpunkt. om knappa timman ska jag bege mig. Och trotts två hårda pass på kort tid är jag positiv. Kroppen känns bra och viljan stor. Inte alls samma deg som igår.
Innan träningen var jag seg,less, tung i kroppen. De var mörkt, kallt och oinspirerande. 30 minuter fartlek senare var det eufori! Att man glömmer hur otroligt skönt det kan vara att springa. Fartlek var nog rätt pass för mig för dagen. Att leka med känslan mellan fort och jättefort. Att springa fort, men öka. Och känna att kroppen svarar. Det är lycka.
Spinningen imorse var rolig men lite seg. Ikväll väntar tredje passet på ett dygn..., Men en tjejträning överlever man lätt. Dessutom har fokus utlovats på efterrätt, inte träning.
OK. Nu är jag där och gnäller igen men HUR SVÅRT KAN DET VARA? När det gäller gruppträning har jag min bestämdaste uppfattning. Om man inte bjuder in till en nybörjarklass måste man anpassa klassen. Anpassa klassen till alla som kan tänkas komma på den! Speciellt om det är en styrkeklass. (lite svårare på typ, step, funk, dance etc)
Det betyder att såväl den mest vältränade som den minst tränade ska kunna gå hem och ha fått en bra klass. Det är en utmaning som instruktör. Men det är ju också det som är så coolt med gruppträning. Att vi kan träna sida vid sida. Detta är inte ens svårt när man har hjälpmedel typ en cykel eller en coreboll, men det kräver förståelse och planering av instruktören. Det kräver att man tänker igenom varje moment ur både den mest vältränades och den otränades synvinkel.
T.ex tycker jag det är helt idiotiskt att säga. Gör 3*20 armhävlingar och sen balanserar ni till alla är klara. Han där hemma har gjort sina armhävningar innan jag gjort 40, och då är jag näst snabbast. Det betyder att när vi (de två mest tränade) är de som tränar absolut minst. Nu löser jag det genom att ignorera instruktören men det blir sjukt många armhävlingar innan den sämsta har hunnit göra 60 st. (problemet löses t.ex enkelt genom at köra på tid istället för antal, desstom, vem kan räkna när man tar i så man kräks?) Och så där håller det på. tempot är lågt, övningarna inte alltid så utmanande. Självklart måste man välja en övning som är lagom för den stora massan, men man måste också kunna visa hur man kan utveckla övningen om man är stark.En tuffare variant på övningen finns nästan altid.
Som tur är ska jag gå corebollutbildningen i höst och då löser jag problemet som jag alltid gör....Jag gör mitt eget pass! Välkommen på ett sjukt jobbigt och utmanande corebollpass i vår.
Det är Smålands det! På smålands känner man alltid att man lever, några timmar ute och en kyla som tar sig ända in i märgen.
Loppet då? Ja, vad ska man säga. Jag har ingen fart, jag la nog all energi på spinningen, jag tappade koncentrationen en gång och gjorde en svängom på 4 minuter. Mentalt orkade jag inte trycka på. Det blev ett lopp som jag sprang igenom med bra fart men utan tryck. Jag fick gå ut i ett stort vakum och såg egentligen aldrig några andra löpare, vilket gjorde att jag inte fick hjälp med farthållningen utan fick styra själv. 8 km i regnrusk, ensam i tuff terräng kräver mycket inspiration för att bli ett bra lopp och inte bara en dag på jobbet som det blev igår.
Nu har jag en tävling kvar. På lördag springer jag nattpatrulltävling i Gimo. Jag, Björn Lind, och några andra. (Ja, jag ska inte tävla med Björn, men han kommer att vara där och springa!) Sen väntar en vecka i New York och efter det kommer förhoppningsvis det nya roliga året starta på ett helt nytt sätt! Mentalt är jag nog redan framme vid nästa säsong. Jag längtar mer efter vinterträning än tävling. Jag vill börja träna, börja på något nytt, något bra. Om det blir som jag vill kommer inspirationen att flöda över! Åh, vad skoj det ska bli, om det nu blir......Fortsättning följer......
Jag har också gjort 24 h. Inte spinnat alla direkt men nyss hemkommen från många timmar ute i regn och blåst känns kroppen rätt mör. Det började igår med rosabandetspinningen. Vilken glädje, vilket gäng. Att leda cykel för över 40 träningssugna som är med på alla noter, de är få förunnat och bland det häftigaste jag har gjort i träningsväg. Vilka människor, vilka kämpar. Några enstaka körde själv i 25 h, andra delade upp dygnet. Alla var lika bra! Man blir förundrad över glädjen, över sammanhållningen, över kämparglöden. Tack alla ni som var på mitt pass! Ni var helt enkelt fantastiska och gav mig en spinningupplevelse som jag sent kommer att glömma.
Direkt efter min spinning satte jag mig i bilen ner till smålands. För en ny utmaning. De´t var mörkt, kallt, blåsigt och regningt. Men det ska jag berätta om imorgon.....Nu ska jag på bio.
Jag har liksom förträngt den här spinningen, inte tänkt på den. Men nu är det snart dags och jag börjar bli nervös. Oavsett hur det går för mig så kommer det att vara träningsglädje i salen. Det kommer att vara ett grymt dygn och jag kommer att sakna stämningen när jag åker vidare ikväll. Det är jag säker på. Nu skall jag kolla låtlistan igen- och packa klart inför helgen. Mycket kul på kort tid! Yammie!
På kvällen körde jag han därhemma och en vän ner för backarna i Kortis och åkte hem för att ladda och vänta på att skidorna skulle bli lediga. Hade bestämt mig för att köra lite magträning hemma. Det blev det. Lite magträning alltså. 11 minuter. Sen låg jag fullt träningsklädd i soffan och väntade, blev degigare och degigare och hörde vinden vina utanför. De utlovade cirka 60 minutrarna blev fler och fler och min motivation sjönk. När de äntligen kom tillbaka efter 90 minuter var jag helt i dvala och hade ont i huvudet. Rullskidor lockade inte alls. Men jag tog mig ut och väl ute vaknade jag till lite och det var ganska roligt att åka. Det blev 4 varv på rundan hemma och 45 minuters åkning. Helt OK. Armarna fick bekänna färg i alla fall. Tror faktiskt jag har blivit lite starkare. Nu varvade jag på låga 10 minuter, förra året låg jag på 11 nånting. Är jag biff nu?
Imorgon väntar Rosa bandet. Ska bli väldigt roligt men lite nervöst att leda en klass. Tyvär missar jag nästan hela dygnet eftersom jag reser vidare mot Smålands och årets sista tävlingslopp i dagsljus. En rolig helg att se fram emot. En sista chans att prestera bra i skogen och den bör man väl ta?
Nu är vi på gång. Vasaloppssatsningen börjar ta form! Igår var det dags för andra stavgångspasset. inledde som sist med den långa backen. Denna gången 4 varv! Inte riktigt lika stumma ben som förra veckan gjorde att tiderna blev 5:38, 5.28, 5:21 och 5:21. Bra med negativ split. Sen gav vi oss iväg till en kortare backe för sprättande stavgång ca 15 sekunder, snabbt ner och så upp igen. Tanken var 10 minter men efer 5,5 minter, mjölksyra i ben, mage och armar och en alltmer bristande teknik la vi ner och avslutade med en lång backe där sprätt, löpning och stavgång blandades. Totalt 70 minuters glädje!Det är sjukt roligt att träna skidor.
Idag väntar styrka på lunchen (om jag ids...) och rullskidor/löpning ikväll.
Normalt är det inga problem att träna tidigt men idag ville kroppen inte riktigt vara med. Jag är mer sovande än vaken och längtar efter sängen, men upp kom jag i alla fall och väl inne i spinningsalen taggade jag till. Trappintervaller stod på schemat och eftersom min pulsklocka har kajkat ur vet jag inte riktigt vad jag hade för puls men det var jobbigt i alla fall. Lyxade med en lång frukost med vännen som jag släpat upp mitt i natten!
Gårdagen blev inget bra alls. Jag var trött och otroligt omotiverad att träna så intervallerna uteblev och jag joggade en timma istället. Men det är OK nu. Det är ingen fara att träningen inte blir som planerat. Det är OK att jag hoppar över träningspass. Det är OK att inte vilja. För nu handlar det mest om att kraftsamla inför en ny träningsvinter. Och det händer mycket roligt på den fronten just nu. Denna vintern kommer förmodligen att bli väldigt annorlunda. Om allt löser sig som jag tänkt kan det bli en spännande vinter. Fick ett roligt mail idag som är ett steg i en stor förändring! Mer info kommer såsmåningom!
Ikväll väntar stavgångspass nummer 2. Han där hemma har planerat för kvällen. Det kommer att bli jobbigt men roligt. Sen ska jag sova. Ikväll blir det tidigt godnatt.
