Helgen blev inte alls som planerat. Tansken var att inte fokusera på fysiken utan låta orienteringen styra och se det som bra träning. Det blev fyra usla insatser. Fyra ej godkänt. Om vi nu skall hitta något positivt, och det ska vi väl, så glimtade den gamla Sofia till ibland. Jag kom upp med blicken, fick framförhållning och tryckte till i steget. Den finns där inne- känslan. Tyvär då så orkade jag inte orientera hela vägen. Och det går allt för långsamt. Inte bara löpmässigt utan orienteringen tar tid och sträckorna löps vingligt. Jag hattar hit och dit och har inte fokus på rakt fram.
Sista tävlingsdagens händelse sammanfattar helgen rätt bra. På väg till tvåan kraschar både jag och kompassen. Och sista motivationen försvann med fallet. Jobbade mig runt drygt halva banan inna jag tappade bort både mig själv och mitt kära norr. Blev sur- dålig inställning- och gick hem.
Jag vet vad jag behöver. Springa mer i skog och framförallt springa mer i skog med karta. Fysiskt kändes det faktiskt bättre och bättre under helgen men kanske inte så konstigt- jag är väl i stadiet där jag faktiskt blir bättre och bättre för varje träningspass.
Hela hallen är fylld av väskor och prylar. Nej, vi ska inte flytta. Inte för gott, även om man kan tro det, men vi skall tillbringa 4 dagar på hotell i Örebro. Springa fina tävlingar, njuta av solen. (Ja, vi kommer att ha sol. Punkt.) Bara må bra. Som jag längtar. Ändå orosmomentet är väl han där hemma som verkar beta av alla typer av problem den här våren. Är det inte sjukdomar är det löparknän. Håller tummar och tår för att det kommer gå bra att springa.
Mina förhoppningar är ganska låga men jag hoppas att jag kommer att orka springa fyra dagar på raken och att jag inte skall bomma så mycket. Det kommer att bli jobbigt men just nu är målsättningen mest att hålla mig frisk och få träna flera veckor i rad. Heja mig.
Strålande sol. Ljust och varmt. Intervalldags. Äntligen. Jag hoppades verkligen att kroppen skulle ha återhämtat sig. Igår körde jag löpskolning och styrka och kanske spalade det lite roll. Jag hoppas det.
Sprang iväg på lunchen med siktet inställt på Slottskogen och 10 st tvåminutare. Kändes jobbigt. Snorade och hostade lite grann men det är liksom vardag nu så det reflekterade jag inte så mycket över. Planen var att springa kontrollerat. Inte pressa mig för hårt med tanke på kommande 4 (!) tävlingar till helgen. Började lugnt och fint och segt. Suck. Tänkte att känslan nog försvinner men inte. Kanske är jag fortfarande sliten sen lördagens urladdning. Kanske sen gårdagens löpskolning. Men tyvär. Kroppen villi nte riktigt samarbeta än. Det är allt för mycket snorande och harklande och seg känsla för att jag skall vara glad och nöjd. Hatar att vänta ut tiden. Vill träna och springa fort nu.
Nåja.- Vila imorgon och sen 4 underbara tävlingar i fin terräng. Gilla!
Han där hemma är sjuk. A är kanske sjuk. Det betyder att jag får åka ensam på äventyr. Bilen får stanna hemma och jag får åka bussen tillsammans med alla härliga klubbkamrater. Just det ska bli roligt, det saknar jag ibland när vi numera alltid har egen bil överallt. Men självklart är det tråkigt att de där hemma är sjuka. Och jag börjar bli riktigt less på det här med sjukdomar nu.
Igår sprang jag tävling med målsättningen att gå ut stenhårt. Springa så fort som bara möjligt i början för att öva inför lördag. laddade upp med miniknat och det kändes sådär innan start eftersom jag drogs med en bultande huvudvärk. När jag joggade iväg till start kändes det dock som om att det kommer fungera. Värmde upp hyfsat bra. laddade lagom- ryckte kartan och försökte tugga på. Dock innebar första sträckan brant nedför och brant uppför så den där slitkänslan infann sig inte riktigt. Var snabb vid kontrollen och dunkade på till andra. Sträckseger. Sprang sedan ett tekniskt OK lopp där farten sjönk lite på slutet. Kroppen känns fortfarande skum och efteråt får jag som träningsvärk i kroppen. Det gör ont i musklerna på ett icks bekant sätt. Men jag blir jui nte sämre efter träning så jag antar att det bara är att tuffa på.
Det är bara inte så roligt. Det känns som om jag springer med handbromsen i på varje pass. Jag får inget gratis. Hoppas det släpper snart. Och ja- jag är otränad efter en extremt kass vinter- men det här är en annan känsla än otränadkänslan.
På onsdag var det egentligen tänkt att jag skulle prestera. Prestera maximalt. Springa 10 km på 45 minuter. Varje kilometer på 4 minuter och 30 sekunder. Jag skulle vara mogen för det. Jag skulle ha tränat specifikt under ett halvt å för att nöta platta asfaktskilomterar. Det började så bra. Jag gjorde några grymma pass i november december. Jag sprang tusingar och snittade 4:25. Allt kändes kul och inspirerande. Sen kom sjukvintern.
Jag har varit trött och träningsdeppig sista tiden och nu när examendagen närmar sig och det komer att bli en dns känns det sådär. Det var då jag kände att jag behöver något kul. En kul fysisk utmaning. Om den blir så kul vet jag inte men jag har antagit en utmaning som ligger långt utanför bekvämlighetszonen. Och det känns kul. Och det känns modigt.
På lördag startat jag på 10-mila.Något som passar mig extremt dåligt.....i alla fall i min tankevärd.
Det inleds med en rusning. Som jag har så svårt för. Jag mår bäst av en långsam inledning
Jag blir lätt stressad av mycket folk och tar dåliga beslut.
Jag är i usel form
MEN - jag tänker värma upp ordentligt. Jag tänkter starta behärskat. Jag skall vara cool och ta smarta beslut. jag ska vila mig i form. Och jag skall vara nöjd när jag passerar mållinjen. Med en leende.
En lugn fin tur runt Delsjön var målet. Kändes stelt upp till golfbanan och första två gick i sjutempo. När det plattade ut lite kändes det piggare och piggare och jag började funderak på om jag ändå inte skulle gå för sub 6 per kilometer. I kuperad terräng är det ingen självklarhet. Inte på något sätt.
Började fokusera på kilometertider och stämde av varje. varje kilometer bjöd på någon jobbig backe och jag fick ju inte öka intensiteten så det hände inte så mycket utan den ena efter den andra tuffade på under ca 6 minuter. Lite plockade jag in men jag insåg att mitt hopp stod till de sista lättlöpta kilometrarna. Väl där konstaterade jag nöjt att kroppen fortsatte leverera ikväll. Inte toppform men en känsla som i alla fall antyder till en skön vältränad känsla. Då möts jag av motvind. Blir seriöst sur och inser att drt inte kommer att gå utan att öka intensiteten och det vill jag inte.
Missar med dryga minuten och laddar in 78 min löpning och 60 minuter löpglädje idag.
En lugn fin tur runt Delsjön var målet. Kändes stelt upp till golfbanan och första två gick i sjutempo. När det plattade ut lite kändes det piggare och piggare och jag började funderak på om jag ändå inte skulle gå för sub 6 per kilometer. I kuperad terräng är det ingen självklarhet. Inte på något sätt.
Började fokusera på kilometertider och stämde av varje. varje kilometer bjöd på någon jobbig backe och jag fick ju inte öka intensiteten så det hände inte så mycket utan den ena efter den andra tuffade på under ca 6 minuter. Lite plockade jag in men jag insåg att mitt hopp stod till de sista lättlöpta kilometrarna. Väl där konstaterade jag nöjt att kroppen fortsatte leverera ikväll. Inte toppform men en känsla som i alla fall antyder till en skön vältränad känsla. Då möts jag av motvind. Blir seriöst sur och inser att drt inte kommer att gå utan att öka intensiteten och det vill jag inte.
Missar med dryga minuten och laddar in 78 min löpning och 60 minuter löpglädje idag.
Vi har städat hemma. På riktigt. Ett rum varje dag. Torkat lister och sånt kul. Igår städade vi köket i tre timmar och skurade i princip allt. Vi är ganska trötta på städning men har faktiskt bara hallen kvar. Imorse var A sin vana trogen ganska jobbig. Gröt på bordet, gröt på golvet och gröt lite överallt. Efter en utvisning kom han tillbaka upp i stolen, sätter sig ner, äter jättefint själv. Grabbar tag i skålen och kastar den genom köket. Gröt överallt. I mitt nystädade kök.
Idag är A ute till försäljning. Eller vänta - du får 500 kr om du hämtar honom. Jag skickar dessutom med full uppsättning kläder, mängder med leksaker, lite blöjor och havregryn.
Ben som är trötta. Försöker fortfarande grundträna för att ha kul på tävlingarna i maj och juni. Det betyder tunga ben på tävling. Bara att kämpa. Lördagen bjöd på öppen bana och planen var att springa modrat och fokusera på tekniken som inte alls är lysande. Känner mig (och är) ringrostig. Hittar inget flyt utan kämpar med balans i kartläsandet. Funkade bitvis OK men jag drar snett, är inte distinkt och bommar 7 minuter på en kontroll. Typiskt Sofia.
Söndagen var min dag och start i D21 med 7 km. Öppnade kontrollerat och sprang helt OK i 20 minuter,hittade sedan 2 vägval på långsträckan, valde ett och sprang ett tredje som var helt värdelöst. Väldigt Sofialikt. Jag är dålig på att se vägval men faktiskt ännu sämre på att genomföra det jag valt. Sen kom tröttheten, stillaståendet och det dåliga självförtroendet ikapp och jag avslutade väldigt dåligt sista 2 km. Man kan sammanfatta det hela med att det finns lite att utvecka,. Tur att det är så roligt just nu med orientering. Det känns bra.
Idag har jag i sann vinterträningsanda redan hunnit med löpskolning och styrka. 50 minuter välgörande underhåll av kroppen.
Började med 4-dama och en förkylning som med nöd och näppe han lämna kroppen innan loppet. Benen var pigga efter några ofrivillga dagars vila men kroppen var seg. Orienteringen var ringrostig och det blev några extrasvängar, framförallt där jag drar snett. Med tanke på bakgrunden med alla förkylningar är jag ändå ganska nöjd, inte så långt efter som jag befarade.
Efter målgång drog vi till Månsarp för träning och vila. tränat blev det men tyvär inte så mycket sömn eftersom A gnäller på nätterna och vaknar mellan 5 och 6. Jag hann i alla fall med 4 pass på tre dagar och det kändes lite segt men ändå som om det är på väg åt rätt håll. Om jag bara får vara frisk nu och träna några dagar till så kan det nog bli ganska så bra. Hoppas på det. Imorgon väntar 10-milaträning. Masstart. otroligt rolig träning och jag hoppas, hoppas, hoppas att kroppen vill piggna till lite innan dess.
4-2-4-2-4-2-4-2.. 5:08 (uppför) 4:47, 5:01, 4:32, 4:45, 4:36, 4:43, 4:24. Det finns hopp om en framtid. Genomköraren i tisdags var uppenbarligen bra. Idag var det roligt med intervaller. Lite sliten men med en helt annan känsla i kroppen. Synd att inte testet är till veckan. Tack och hej!
Ett rejält rekord. Rekord med 5 minuter.Alltså 5minuter sämre än min näst sämsta tid.
Jag tvekade hela dagen och uppvärmningen gav inga raka bra besked. Bestämde mig ändå för att det här är bra träning. Efter 1 km när jag fick kämpa för varje steg, sneglade jag på klockan och kunde bara konstatera att jag var ca 20 sekunder efter en normal kontrollerad öppning. ( jag har öppnat 40 sekunder fortare...) hoppades lite att benen skulle vakna till men tiden gick och farten bestod. Fanns liksom en grundfart men ingen kräm. Bestämde mig då för att springa en snabbdistans och inte pressa. Och gå imål vid 6 km som förr i tiden. Nu lämnade jag fokus på tävling och hittade ett ganska fint flyt på en jobbig nivå. Väl framme vid 6 km kände jag att det här tempot kan jag ganska lätt hålla hela vägen in och tog sista två i farten. Landade på 42:30. Långt från rekord och långt ifrån slutkörd. Bra dagsverke. Dåligt test. Jag är frisk och kry men uppenbarligen inte redo för tuff träning än.
Idag känner jag mig nästan piggare än innan. Kanske blev en ganska bra genomkörare för kroppen? Hoppas det. och hoppas jag håller mig frisk. Är hemma med sjuk A igen.
Nytt test får allt bli av inom kort. Vem är på. Vem harar för 37 minuter?
Hatkärlek. Testlopp. Form? Vill alltid slå rekord.
Idag är det dags igen och jag har tvekat och tvekat. Formen är fortsatt bara rund och det lär inte bli rekord. Men - det är ett bra träningspass. Förhoppningsvis får jag lite draghjälp att pusha mig utanför bekvämlighet. Jag gör ett försök. Kanske blir det pannkaka och sämsta tiden någonsin. Men då blir det ju det. Inget mer.
Kanske gör jag mitt livs lopp. Kanske känner jag mig lätt i kroppen. Kanske kommer formen. Tänk om.
Det blev långdraget det här.. Jag har inte varit speciellt sjuk men förutom en förkylning har jag fått lite problem med magen. Idag är jag hemma med A vilket säkerligen är bra för mig. Förhoppningsvis kan jag starta upp träningen med en joggingtur i helgen. Vi får väl se.
Tråkigt att tappa kontinuiteten med träningen men eftersom det känns ganska dåligt ett tag kanske det var lika bra att det bröt ut och blev en riktig förkylning. 9 dagar till tävlingspremiär.
Han där hemma har influensa. Jag är förkyld. Men vad händer nu? Idag är jag snuvig och trött men samtidigt ringde klockan 05:05 och efter en lång dag i Sthlm är jag fortfarande inte hemma. 15 h på jobbet är väl inte optimalt för tillfriskning. Imorgon en ny lång dag på jobbet. Jag hoppas verkligen jag klarar mig med en förkylning.
Det gör ont överallt. Jag vill inte springa. Jag försöker komma på ursäkter att vända hem. Benen bär knappt. 6-4-2-6-4-2. Det kommer inte gå. Värmer upp 10 minuter. Det går långsamt. Startar klockan. Det går långsamt. 6 minuter är en lång tid. 4 nästan lika lång men jag får börja med en nerförsbacke. Skönt. 2 minuter. Tuff backe. Ont. 6 min. Går det ens? Springer jag nu? Eller går jag? 4 min. Var är jag? Hur hittar jag hem?. 2 min. Här är jag. Ta mig hem. Måste hem. Kör en tvåa till. Och en till.Svettig in på sushistället. En 10:a och en chokladbit. Det är jag värd.
Duschar och kan inte låta bli att kolla på klockan. Känslan stämmer. Det gick inte fort idag. Man kan säga att det är en ocean från milen sub 45. Vad gör jag nu?
Tassar iväg med tunga steg. Möter staden som vaknar. Vaknar själv sakta till liv. Känner värmen som smyger sig på. Känner benen som vaknar. Hittar morgonflytet.
4 km, dryga 24 minuter senare är jag framme. Duschar snabbt. Öppnar datorn. Dags att jobba. Snart dags för dagens andra pass.
