Jag får erkänna att motivationen att bege mig ut på ytterligare en joggingtur inte lockade så där jättemycket i morse. Själv utan karta och det kändes som ett måste. Då kom jag på den smarta idén att lura mig själv. Lura mig själv att "träna på riktigt". Jag bestämde mig för ett intervallpass. Inte för att få springa sådär ursinning fort men för att orka springa ordentligt när jag väl sprang. Insåg att allt för långa intervaller var uteslutet och att allt för korta var just allt för korta. Resonerade med mig själv och valde en stege. 3-2-2-1-1-1-2-2-3 minuter.
Och jag gick på det. Kom hem hög på adrenalin och aldeles svettig och trött. Efter ett bra pass.
Nu sitter jag framför datorn och följer Smålandskaveln live. Känns lite fel att vara här. Det skall vara kallt och ruggigt. Jag borde frysa om fötterna och lapa te. Nystekta pannkakor med mosade bär och lite fruksallad på det känns liksom inte så smålands. Men, kanske är jag värd ett år hemma i värmen efter x antal år ute på TC. I vilket fall som helst hoppas jag tjejerna och killarna springer precis så där bra som de kan. Och ger mig några timmars underhållning framför datorn.
14:00 lungt 14:15 Oj, vad det regnar ochjag har inga regnkläder med mig. Får byta om till jobbyxor att cykla i till mötet 14:30 45 minuter till avtalad tid och oj vad det kom telefonsamtal och mail nu då. 14:40 Måste byta om nu.... 14:42 Byxorna passar inte längre. Jag är för tjock även på låren. 14:43 arbetsbyxorna då? Jodå, med mycket vilja sliter jag på mig dem men de går som väntat inte alls att knäppa. 14.44 in i förrådet. Gummiband. 14:45 J-------. Pyspunka på cykel------. hade glömt det 14:50 Efter språngmarsch till macken är jag trött och stressad. Välter cykeln, pumpen är nästan tom.Det vräker ner regn. Och blåser. 14:53 På väg. Ganska gott om tid. 14:58 Dunjacka i ösregn= dåligt val. Fötterna är dygnsura. 15:05 Framme 15.05 In på toa ombyte till torra byxor som jag har i väskan. Torka håret med pappservett. Torka bort mascara. 15:11 4 minuter innan utsatt tid. 15:30 Klar, ut i ösregnet för att se om jag har luft i däcken. Ok. Skönt. 15:42 Sur. Extremt lång kö på COOP. Alla skall strula. 16:02 Parkerar min punkade cykel i källaren. Svettig, dränkt och kall efter motvind och ösregn. 16:04 Duschar varmt
INTE aktuellt att gå ner till gymmet. Kväll i soffan? jajamen!
Kroppen fortsätter att överraska mig. Igår var jag tämligen säker på att det var ett av de sista löppassen och att jag nog inte skulle springa så mycket utan bara gå. Allt baserat på känslan under dagen. Känslan på cykeln till jobbet och känslan i huvudet.
Mycket riktigt började det tungt men jag bestämde mig ändå för att snurra runt på kuperade 2,5:an eftersom övriga klubbkamrater körde intervaller där. Kom fram till att det var dags för ett favoritpass 3*2,5 km tröskel med 2,5 min vila. Aningen modifierat till 2*2,5 km långt ifrån tröskel och med behövlig vila.
Det var skönt att vara på en bekant träningsrunda och att kunna plocka fram gamla känslor om trötthet och styrkor för att kunna motivera mig att kämpa runt. Normalt brukar jag snurra runt på i runda slängar 12 minuter. Nu blev det aningen längre tider och första varvet gick på 21 minuter. Kände mig piggare nu och var sugen på att "springa fort". Tyckte nog själv att jag sprang mer aktivt på andra varvet men lyckades bara pressa ner tiden 20 sekunder. Landade på strax över 75 % av maxpuls på varven. lagom.
Trots att jag hade en extremt dålig träningsdag hade jag roligt i spinningsalen precis varenda minut. Det tog dock lång tid innan kroppen vaknade till liv och det kändes egentligen aldrig bra i kroppen. Det märks att de dåliga dagarna blir fler. Fortfarande kan jag känna mig ursinningt stark och vältränad men det blir längre och längre mellan gångerna. Det är 2 veckor kvar på ordinarie schemt för min klass och även om jag skulle tro att den får ligga kvar på schemat fram till jul känner jag mig osäker på om jag kommer att hänga med. Jag antar att det kommer att bli tyngre och tyngre att masa sig iväg till ett bestämt klockslag och en bestämd träning. Även om jag möts av underbara träningssugna deltagare. Vi får se.
Ikväll hoppas jag kunna springa en sväng på klubbträningen men det känns lite osäkert. Det är ingen toppformskänsla direkt.
Ont om tid. Bytte om snabbt. Kort, långsam runda genom Skår upp till golfbanan och hem över den. På tok för backigt. På tok för jobbigt. Men oavsett var det grymt skönt att komma ut i friska luften och rensa hjärnan lite.
Nu ser jag verkligen fram mot en helg helt utan planer. Eller, ja, helt utan fasta planer.
Man får tycka vad man vill om en cykelklass. Man skall få uttrycka sina åsikter. Man behöver verkligen inte gilla allt. Självklart finns det deltagare som inte tål mig. Som retar sig på min musik, på mitt upplägg och på min framtoning. Som önskar att de aldrig gått ditt.
Men jag vet inte. Om jag hamnar på ett sådant pass och inte har någon konstruktiv kritik skulle jag nog snabbt smita ut och se till att våra vägar inte korsades fler gånger. Jag skulle inte gå fram och tala om för instruktören att det var den sämsta musiken jag har hört i hela mitt liv och att det var outhärdligt. Att musiken skall göra en glad och min musik bara gjorde hans dag sämre.
Jag hade kanske kunnat ta det om inte en annan deltagare redan lämnat klassen av okänd anledning och att alla andra såg ut att ha väldigt tråkigt.
Igår kände jag mig som världens sämsta människa och lämnade gymmet utan planerad benstyrka och med bestämda steg mot en tröstchokladbit. Bra mycket lägre på energi än innan jag kom dit.
Längtar till stammismåndagar.
Så- minus ett benpass denna veckan. Får se vad jag lyckas göra åt detta. Har kommit in i en sovperod igen och är sjukt trött varje dag oavsett hur mycket jag sover.
Om jag är kär i norra norrland får man nog kalla mig förälskad i bohuslän och Oslotrakten. Naturen är fantastisk och när den väljer att visa sig i strålande sol och höstfärger så blir det inte sämre.
Fredagskvällen bjöd på joggingtur längs med havsvikarna i solnedgång. Turen var fin även om jag knappt orkade ta mig framåt.
Lördagen var en strålande publikdag och jag njöt av solsken, fin terräng och bra insats av han där hemma. Jag var inte ens ledsen över att inte få springa. Jag hade det bra på TC och jag visste att norskan väntade med ett bra backpass på kvällen. Så- efter att ha landat i Oslo några timmar var det dags för att bestiga topp. 28 minuter till krönet. Och jag sprang inte ett enda steg, men lyckades ändå ha en medelpuls på 76%. Härligt att pusta på toppen och titta ut över skogarna i solnedgång. Jag är lyckligt lottad som orkar med och njuter av den här typen av träning! Och nu är jag glad för varje vecka som går och jag fortfarande kan "springa".
Söndagen blev en tidig lunch på Hytte i Nordmarka. Men utan fysisk insats smakade det inte riktigt lika bra som vanligt. På kvällen hemma i Göteborg var jag väldigt trött och han där hemma fick tjata för att få mig att följa med och se när han gjorde potatismos av han där uppe i squash. Började dock med en löprunda med bestigning av gamla hederliga Burmabacken och en löptur bort till gamla lägenheten. Kul att återse gamla träningsmarker. Occh kroppen var pigg. 50 minuters löpning utan ett enda gångsteg. Eller ja, i alla fall hade jag blivit diskad i en gångtävling. På slutet av Burmabacken (13% lutning, ca 1 km) var det knappt styrfart. Fick trycka på lite på slutet för att hinna se slutet i squashuppgörelsen och det var ingen falsk marknadsföring. Han där hemma mosade han där uppe. Snyggt.
Denna vecka hoppas jag få till lite mer strukturerad träning. Benstyrkan fick utebli förra veckan men jag sprang typ 3 backpass så jag ger mig godkänt! Ikväll spinning.
Det är mycket nu - av allt utan träning. Inte bra, men jag har helt enkelt inte hunnit med/orkat tränga in träning under onsdag/torsdag. Tur att jag kan leva på tisdagsintervallerna. För då sopade jag banan med mig själv! Jag rev av 6 backintervaller och jag var bäst. Jag njöt av varenda steg. Jag slet, log och kämpade. Nästan som förr i tiden. Kanske aningen långsammare men känslan var tillbaka. Härligt att fortfarande kunna riva av ett sådant pass.
Onsdagen var långa dagen då tåget avgick 05:54 och var hemma i stan igen 22:17. Det blev en väldans lång dag. Mest stillasittande men en promenad från Söder in till stan hann jag med. Och ett mellanmål blev det på vägen.
Gårdagen hade vi middagsbesök hemma och jag var aldeles för sömnig för att hinna med ett stressigt pass. Idag åker vi till grannlandet för Blodslitet. Och eftersom arrangörerna envisas med att släppa iväg öppen dam sist av alla så får jag vara supporter. Annars missar jag hela dramat. Dessutom känns terrängen tuff just nu. Jag börjar bli stor.
Hoppas hinna med lite träning idag. Börjar känns mig otålig nu. Nästa vecka får allt bli en bra träningsvecka.
Börjar bli lite sugen på backintervaller ikväll. Hade tänkt styrketräna ben på gymmet men när klubben inbuder till backträning känns det svårt att motstå. Måste överlägga med mig själv.
Min egen insats 25-manna var hjärtlig. Jag kämpade från tårna. Gjorde allt jag kunde. Försökte forcera fram i skogen och orientera bra. Tyvär blev jag stressad av allt folk. Jag blev frusterad av att bli omsprungen och hittade aldrig harmonin i tekniken. Inga stora misstag men jag kunde ha gjort det bättre. Jag kunde ha orienterat lite fortare men jag kämpade hela vägen in och försökte bidra till kämparglöden i lagen.
Dagen som helhet var fantastisk. Det är sjukt roligt med 3 lag. 75 klubbkompisar. Och så myket positv energi. Och ett förstalag som presterar på topp, som slåss om segern ända in på mållinjen och som presterar bästa resultatet någonsin med en 6:e plats. Stolt. Nästa år skall jag springa i förstalaget!
Dagen blev väldigt fysisk med löpning på "maxkapacitet" och allt detta vandrande tlll dushen, till markan, från bussen, till bussen, till varvningen, till tältet, tll fållan osv. Och dagen blev lång. Landade på vandrahemmet i 30 minuter och så duschade jag. Sen vandrade vi runt Stockholm nattliv. Jag var verkligen helt slut när jag vaknade på söndagsmorgonen.
Det blev därför en väldigt kontrollerad lugn tur i Öppen7. Kroppen var väldigt tydlig med att den inte var sugen på någon maxinsats så jag joggade och gick omväxlande och försökte njuta av skogen. Och inte göra något dumt.
Ikväll väntar en fullbokad spinningsal i Frölunda. Längtar!
Imorgon kommer tävlingsdjävulen sitta på min axel. Jag kommer att kämpa lite extra, göra allt för att snabbast möjligt komma imål. Utan att för den skull pressa kroppen för mycket. Det är tävlingssugen jag är. Inte dum.
Stabil ankare på sträcka 3. Det här kommer att bli roligt. Snart dags att packa ihop och bege sig mot huvudstaden.
Igår kändes det som hellweek. Slutet av hellweek. Cykelturen på knappa kilometern till badhuset kändes oändligt lång och om inte snälla, söta Sara hade förgyllt tiden i bassängen hade jag landat i bubbelpoolen direkt. Nu bet jag ihop och fusksprang vatten med dålig framåtlutande teknik. Väl i vattnet kändes det i och för sig helt OK. Och tiden gick förhållandevis fort eftersom vi hade en del skvaller att avverka. Värre var det att möta motvinden på cykeln hem och jag blev inte människa igen förren jag hade avverkat både middag, kanelbullefika och 2 h i soffan.
Idag blir det raka vägen hem och vila. Ser fram mot många sköna timmar inomhus med te, filt, bok och kudde.(Och kanelbullar.) Och inte minst, veckan TV-höjdpunkt. Life. Formtoppning kallas träningsformen.
Igår joggade jag från klubbstugan ner till gymmet och styrketränade ben och core. Jag har fortfarande samma vikter i händerna när jag kör, men det blir ju ändå tyngre och tyngre. Fick till ett bra pass som jag var riktigt nöjd med och skyndade tillbaka till klubbstugan för att möta klubbkamraterna som sprang stämplingsstafett. Kom precis när de hade börjat och efter att ha hängt ett tag kunde jag inte hålla mig utan rev av 2 intervaller. Skönt, skönt, skönt att vara en del av helheten och härligt att få hejarop när man närmar sig mål.
Strax skall jag avverka sista passet i operation formtoppning inför 25-manna. Sen blir det vila så kroppen är pigg på lördag när det är dags för tävling. Längtar.
Jag är kräsen när det kommer till spinningmusik. Jag vrider och vänder på låtarna. Skäller på han där hemma att han har fel musik för att kunna träna till. Letar på nätet. Är alltid missnöjd med låtarna. Blir helt enkelt aldrig riktigt nöjd. Igår insåg jag vad som är den bästa spinningmusiken.
Sista intervallen. 30 sekunder kvar. Sammanbitna, slitna, svettiga ansikten. 15 kvar. Grimaser. Sista biten in och kroppen vrids ur. Sista krafterna. Så dör musiken. Det låter fantastiskt. Det flämtas, man kan höra pulsslagen. Det låter träning. Det vibrerar av trötthet. Det stönas. Det pustas. Så börjar lite lugnare musik och dämpar ljudet av trötta, slitna, tränade kroppar. Bara några sekunder, men ack så underbart.
Det är numera måndagarna som tillgodoser mitt behov av pulstoppar och mjölksyraben.
Jag tränar på, mår utmärkt och kroppen är samarbetsvillig. Om jag låter den vila lite extra ibland. I helgen blev det lite extra vila. Jag var sjukt trött i både huvud och kropp och hela fredagen och på lördagen var jag seg.
Igår startade jag i Öppen 7 men låga förväntningar och föreställningen om en lång promenad. Men kroppen ville annat och det gick snabbare och snabbare och jag blev piggare och piggare. Bästa löpkänslan på evigheter! Härligt, och nu ser jag fram mot 25-manna med förhoppningar om att ha ytterligare en bra dag.
Ikväll ser jag fram mot en extremt varm och svettig träningssal fylld till bristningsgränsen med adrenalin och träningsiver.
