OK. Det är fortfarande kolakropp. Det är segt och tungt. Hur ska jag veta om det är probem med pollen eller om jag är för sliten? Jag är 99% säker på att det är problem med pollen men den där sista procenten gnager i bakhuvudet.....
Gårdagen var ändå en förbättring. Kroppen känns pigg men det går inte att springa. Det är tungt att andas och näsan rinner. Det är frustration. Jag blir galen av att inte få känna mig pigg, att inte få en chans att visa vad jag kan. Dessutom börjar jag bli stressad inför Jukola. Kroppen måste börja fungera om det ska bli någo resa. Jag måste börja prestera. Det är idag en månad till första testloppet. Och det hade ju inte varit dumt med några fina resultat innan dess.
(Andas. Lugna ner mig. Det är som det är. Jag kommer att kunna springa fortare tids nog. Jag har gått igenom det här förut. Och även om det är tungt på passen nu så tar jag ju med mig träningen. Jag kommer att få ta del av den längre fram.)
Efter tre lugna dagar är det dags att väcka benen igen. Idag väntar löpskolning, korta intervaller och som avslutning springer jag sprintcupen ikväll.
Gårdagen bjöd på permiärtur med racern. Det var soligt, varmt och jobbigt....För att komma ut ur Kallebäck måste man upp. Upp, upp, upp! Jag lade i lättaste växeln och trampade luft. Nästan uppe på krönet kommer en gubbe med ryggsäck och MTB och cyklar om. Här fick jag bita i. Bita i för att inte cykla om. Jag var ute på återhämtningspass och ville inte cykla på mig mjölksyra så jag andades och fortssatte trampa luft. Men jag gjorde nog honom lycklig.
Annars var det en fin tur med låg ansträngning. Under turen noterade jag att bromsen bak låg på lite och att cykeln skulle behöva servas lite inför nästa tur. Jag kom in, ställde in cykeln i hemmaverkstaden och började på min avbetalning av mekanikern. Jag gillar inte meka med cyklar och skidor och jag har kommit på att det finns ett sätt att få det gjort. Jag ställer utrustningen på plats, talar om för mekanikern vad som skall göras och sedan visar jag mekanikern vilka fina bakverk han skulle kunna få äta. Igår säkrade jag upp med 3 olika bakverk och nu kommer cykeln att lagas. Lätt som en plätt! Prova själv. Trasig sak- baka kakor- hel sak.
Spikfrekvenstävlingen lever vidare och jag kan lite stolt presentera en 2-0 ledning. Det är jämt i varje omgång men än så länge har jag turen på min sida. Spikfrekvensen ligger just nu runt 80% och målsättningen är att ta upp den till 90 % fram till SM i höst. Förhoppningen är också att bli bättre och bättre för varje omgång.
Efter 25 minuters coreträning tog jag tag i Yogan igen. 75 minuter den här gången och det kändes som minst hälften tillbringades i hunden. Hunden som är plågsam för någon med korta vader och baksida lår. Kanske bra, men inte skön. Jag längtade hem till soffan. Det drog skönt ibland men soffan lockade mer. Men jag har lovat mig själv att ge det några gånger till innan jag bestämmer mig för vad jag tycker om det.
Idag ska jag rasta racern och vädret ser lovande ut! Kanske inte kortbyxor men jag lär slippa frysa. Fortfarande stumma ben men idag är det bara lätt träning och lång stretch.
Pass 9 blev en rejäl krasch, bom, bang. Rent fysisiskt var det en ren pannbensinsats och jag skulle kunna skylla på fysiken. Det ÄR svårt att orientera när man inte orkar springa. Det blir svårt att fokusera när man bara vill gå MEN det är ändå inte det som är problemet. Jag kan orientera. Kan jag springa rätt på vissa sträckor kan jag springa rätt på alla. Det handlar om att hitta rätt mentalt. Det gäller att hitta trygghet och självkänsla och ett lugn. Det gäller att sätta orienteringen i fokus, att ta smarta beslut. att vara aktiv i sin tanke. Jag måste lita på min kapacitet. Vara nöjd med det jag presterar.
Jag har bara svårt att hitta dit just nu.
Självfötroendet är, om inte i botten så på en låg nivå. Jag har ingen löpkänsla i kroppen och orienteringen värks fram.
Så- hur hittar jag dit? En del på vägen är att få tillbaka kroppen. Den operationen har inletts och hellweek har blivit dreamweek med fokus på återhämtning. Den andra delen är klurigare.Jag måste hitta den där känslan och få bättre självfötroende. Jag försöker se mig själv springa den där SM-finalen jag drömmer om men just nu känns den så långt bort att jag har svårt att tro på min egen tanke. Det här är klurigt, men det är här det avgörs. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag har utvecklats i vinter. Jag har genomfört 3 hellweek. Jag har tränat mer seriöst än någonsin. Jag tänker på ett nytt sätt när jag orienterar. När pusselbitarna faller på plats kommer livet leka. Inflör helgen ska jag fokusera inåt. På mig, på min orientering, på att jag ska lösa pusslet. JAG VET ATT JAG KAN!
Veckans träning presenteras med ett leende!
MÅNDAG Core +Yoga TISDAG Rasta racern. Max en timma glidarpass ONSDAG Korta intervaller, löpskolning och sprintcup. TORSDAG Simning el. liknande och bubbelpool (ev 15 min löpning) FREDAG Tävling medel LÖRDAG Tävling Lång SÖNDAG Tävling medel
Gårdagens pass försvann. Det blev en timmes promenad i skogen. Hellweek är inte att leka med. Det är inte tiden som tar ut sin rätt, men det är intensiteten. Det är de uppradade högintensiva passen utan riktig återhämtning samtidigt som man jobbar heltid. Under hellweek balanserar jag på gränsen till vad jag klarar av. Denna gången var jag farligt nära gränsen, men jag höll mig frisk och fick en välbehövlig självförtroendeboost när jag idag såg det på papper och insåg att det inte är alla som skulle klara av det. Jag är grymt bra. Fy sjutton vad jag kämpar.
Hellweek har traskat över tröskeln. Av veckans 10 pass har jag genomfört 8 och det finns inga dubbelpass kvar! . Idag står bara återhämtningsjogg el. liknande på schemat. Och tro mig när jag säger att det ska bli skönt!
Pass 8 bjöd på medeldistansbana i Göteborgs finaste terräng. Och, positivt nog, en bra löpkänsla. Visst var jag sliten men det fungerade att springa och farten var inte så pjåkig. Orienteringsmässigt hurra! Så här ska jag tänka. Fokus på framförhållning och den hade jag. Jag gjorde tre svängar på 10, 30 respektive 15 sekunder. Småsvängarna berodde på att jag inte visste exakt var kontrollen satt utan rundade en extra brant och sprang på fel sida en å. Min 30 sekunders miss var slarv. Jag läste inte tillräckligt noga och drog lite långt ner i en sluttning.
Det är egentligen bara en sak jag är besviken på. Det fanns en vägvalssträcka med 3 vägval.Jag såg bara två och valde det sämsta som jag tappade ca minuten på. Onödigt. Speciellt som jag såg det bästa vägvalet och valde bort det.
Imorgon väntar medeldistanstävling. Ska bli intressant att se hur det känns efter en vilodag?
Nästa helg väntar gladorientering! Efter mycket velande har vi bestämt oss för en minisemester i Askersund och springa tävlingar i terräng som gör en lycklig ända innifrån och ut! Bort från Göteborgsbräsk och njuta i fina skogar.
Vad är träning? Vad räknas som ett träningspass? Hur definerar man löpning? PT Hade beodrat 4*4 minuter i brant backe. "Det är helt OK att den är så brant att du måste gå". Hm. Jag var tvungen att gå lite redan på uppvärmningen. Kroppen var som ett kylskåp. Det var stelt, det var kantigt och det gjorde lite ont både här och där. Farten var snigelfart. Undrade hur det här skulle gå.... Första intervallen blev en chock för kroppen. Och ganska snäll med inte så mycket lutning eftersom jag missbedömt avståndet och bara hann halvvägs in i den branta delen av backen. Med snigelfart hinner man inte så långt. Laddade om och gav mig sjutton på att springa ut på nästa intervall. Att hålla löpsteget trots motlutet. Det höll i typ 30 sekunder innan benen gav vika och mjölksyran rann ur öronen. Pulsen höll sig ganska låg då benen helt gav vika. Jag höll mig i någonting som ev. kan kallas löpning så länge jag var kvar på asfaltsbanan men när jag vek in i skogen upp på toppen av berget fick jag slita för att ens orka gå snabbt och jogga lite ibland. Bra träning? Tja ,jobbigt var det och jag gjorde det som var möjligt för dagen. Jag kunde inte springa fortare. Det kändes nästan pinsamt att möta alla på cykelbanan. Andningen var ganska lugn och jag såg nog inte så trött ut men benen bar inte fortare.
Igår bokade jag av mig på Yogan. Utifall om att jag inte orkade. Imorse ringde klockan. Jag stängde av den, la mig ner och sov 9 minuter till. Jag gick upp tog på mig träningströjan, tog av mig den och gick och la mig igen. Sen studsade jag upp, stressade runt och det slutade med att jag småsprang från bilen till Yogan. Stresssa till ett Yogapass? Komiskt. Väl där. Det var OK, det var ganska skönt. Jag gillade passet. Det var mycket dynamiska övningar. Vi bände och vred. Tyvär måste jag koncentrera mig på instruktören hela tiden eftersom det här var mitt 2:a yogapass. Men de få stunder jag kunde koncentrera mig på mig själv var det skönt. Jag är långt ifrån att klara av alla övningar på "rätt" sätt men det är skönt att dra lite i kroppen. Jag gillade dessutom att det var väldigt lite flumprat och mest prat om var och hur det ska kännas. Bra! Jag kan nog komma tillbaka till detta pass.
Uppladdningen för pass 8 har startat. Medeldistansträning med fokus på framförhållning. Min enda förhoppning är att benen skall bära fram mig i något som kan defineras som löpning.
Pass 4 bjöd på trevliga skogsintervaller. Ca 3 minuter långa. Vädret var treligt, sällskapet ännu trevligare, kämparviljan OK men det var trotts allt ett tungt pass. Jag slet och lyckades hålla tempot jämt genom alla 6 intervallerna. Tokjobbigt mentalt då man springer 3 och 3 på en slinga och den som har sprungit två varv hoppar av och vilar ett varv och kommer sedan in i intervallen igen när en person är halvvägs och ska då hålla tempo. Det är skillnad på jobbighet mellan varv 1 och 2. Som avslutning tvingade jag han där hemma att hara mig på en sista halv intervall för att kunna och orka trycka på lite. Roligt och lite fartkänsla!
Sen hade jag svårt att sova, var rastlös och inte så pigg när klockan ringde 05:45 men har man spinningklass så har man. Masade mig dit och körde. Samma känsla som jag haft hela våren. Det är roligt när jag väl är där men inspirationen tryter lite och det ska bli grymt skönt med sommaruppehåll och förnyade krafter. Jag skulle vila göra ett nytt pass men orken och inspirationen finns bara inte just nu.
Så nu sitter jag och undrar hur jag skall orka kicka igång kroppen till det 4.e högintensiva passet på 3 dagar, det 6:e passet totalt på tre dagar. Hur gör elitidrottare för att orka med?
Inledde gårdagskvällen med pass 1. Löpskolning och banintervaller. Jag var trött, snorig och ensam. Och jag hade ingen bra dag på jobbet. Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad över de dåliga tiderna. Ledsen för att det känns skit eller glad för att jag får en bekräftelse på att kroppen är påverkad av pollen. Jag sprang en lite annorlunda stege, 200-400-600-400-200 meter med kort vila. Inget tokladd mellan intervallerna utan aktiv jogg 200 meter och så på det direkt. Så visst borde tiderna vara lite sämre men inte så mycket. Jag har haft stabila tider sista månaderna och nu var jag plötsligt 2-3 sekunder sämre på 200 meter och ca 6 sekunder sämre på 400. 600 har jag inte sprungit så många gånger men det gick inte fort. Men jag kämpade ch genomförde. Punkt. Sen var det dags för nya distansen 4*150 meter och jag bestämde mig för en negativ split ( 4 personliga rekord!) och verkligen kämpa, och utan att hålla igen på den första. Detta blev den bästa delen av passet när jag lyckades hitta lite löpglädje mitt i allt snorande. Mission completed! Snabbare och snabbare. 3 personliga rekord då jag tangerade rekordet på den tredje. Guldstjärna för avslutningen.
Direkt över till pass 2, coreboll. Ny instruktör och ett mindre bra pass. Kan någon förklara för mig var exakt axlarna sitter i bålen? Det var en hel del axelövningar.... Jaja, slutet var bra och pressade ut orken ur bålen. Tyvär hade jag problem med vissa övningar då det gjorde ont i korsryggen så jag fick planera om ibland. (Not till mig- Liten varningsklocka. Tänka efter före.)
Duscha Sofia-snabbt, rallyköra bilen, vänta på göteborgs bästa sushi, äta jättefort, springa bort till nya gamla Ullevi och se IFK krossa ÖIS. Roligt att se nya arenan. Upprörande att fotbollsplaner inte behöver vara lika stora. (Och ja, jag skäms lite för denna okunskap men herregud, klart att planen alltid skall vara lika stor!) Roligt med seger. Tråkigt med dålig match. Roligt med brudarna brevid som mest åt, drack och pratade i telefon. Roligt med Öisaren på raden framför som blev hånad av en 5-åring.
Om gårdagens löppass var segt och tufft mentalt var dagen pass lätt mentalt. Jag är konstig men jag går igång på att springa tempo klockan 06:45. Det känns seriöst, det känns bra. Jag tränar, de andra sover. Visst snorade jag och visst önskar jag att jag hade sprungit fortare men känslan var fin. Den var seriös!
Nu väntar matladd innan pass 4 ikväll. Känslan. Ja, den kommer bli fin den!
10-mila är vårens höjdpunkt. Det är en fantastisk tävling med en otrolig stämning. Det är alltid med glädje man åker dit. Det var otroligt roligt att springa även i år även om jag inte fick göra mig själv rättvis. Pollen ställer till med allt för mycket problem. Jag kan springa, man bara i ett tempo. Det fungerar inte att öka tempot, att trycka på. Under banan var ändå känslan OK och jag passerade ganska många lag ute i skogen även om toppfarten fattas. Därför blev jag väldigt förvånad i mål när jag insåg att jag tappat 3 platser. Kunde faktiskt inte förstå hur det gick till men när jag fick se gafflingarna förstod jag....Det var 4 gafflingar. Jag hade ytterkurva på alla. 2 spelade mindre roll (fast även här hade jag "otur") men det måste ha skiljt minst 2-3 minuter på den första och 1 minut på den sista. Det förklarar varför jag hamnade efter.....
Totalt sett gjorde GMOK ett fantastiskt 10-mila. Alla 4 lag på övre hälften! Av dryga 300 lag så blev vi 13:e, 42:a, 94:a och 132:a. Det är faktiskt sjukt bra! Vilken träingsmiljö jag har!
Nu är det dags att börja träna igen och idag inleds Hellweek del 3. Det här kommer att bli roligt! Idag banintervaller och löskolning + coreboll. Tisdag morgon- tempo, eftermiddag skogsintervaller. Onsdag morgon spinning, eftermiddag backintervaller, Torsdag eftermiddag OL-teknik, fredag återhämtningsträning, lördag -medeltävling söndag - långpass. Idag börjar vi träna igen. Idag startar vi om. Nu tar vi och stänger av pollentillförseln och laddar.
Om du är sugen att hänga påunder något pass- Välkommen. Harar är uppskattade!
Det var inte drömben men de är på väg hoppas jag. Det kändes OK i kroppen och under Ol-intervallerna fick jag bekräftelse på att trotts den kassa känslan så hänger jag med. Jag tappar inte så mycket i fart, det bara känns så.
Jag vet inte om det är kylan eller att jag börjat äta allergimedicin eller att jag vilade igår men idag känns det lite bättre. Får se vad kroppen tycker om OL-intervaller. Förhoppningsvis kommer känslan tillbaka. Det är så tråkigt att inte kunna rapportera om toppform men vissa saker kan maninte råda över och även om jag tvivlar ibland så VET JAG att det bor en helt annan Sofia i denna kroppen. En annan Sofia som kan springa ruskigt fort.
Igår när jag gick igenom mina orienteringslopp från helgen tycker jag mig också kunna sköna ett nytt mönster i min teknik. Ett bra mönster. Jag har förändrat min teknik. Ibland faller jag tillbaka i gamla synder men i det stora hela har det blivit en del förändningar i mitt tankemönster. Men jag måste ge det tid. Jag har orienterat på det gamla sättet i 25 år och med det nya i 5 månader.... Det tar tid att lära en gammal hund sitta.
Och det är dagar som dessa som jag tar fram min lista över grymma träningspass jag gjort i vinter. Jag minns med glädje de pass när jag var oslagbar! Det kommer alltid perioder när träningen fungerar mindre bra men nu känns det som det har strulat sen Vasaloppet. Nu vill jag ha flyt och medvind. Det är dags för vinden att vända. Medvind- Ja tack. Gärna en rejäl pust till på lördag.
Jag är inte sjuk. Jag är nog frisk. Men det är det där nog som gör att jag skall åka direkt hem.Jag har nu haft molande huvudvärk i över två dygn.Kroppen känns seg och konstig.Fast jag har ju sprungit två tävilingar utan att bli sjuk så undra sa flundra vad det är den vill. Kroppen alltså.
Det här var märkligt. Det är märkligt hur kroppen kan fungera. Långfredag och stafett. Pigga ben och ettt bra lopp. Lite tveksamt på långsträckan och en onödig sväng på sista(!) kontrollen. Men allt kändes positivt, benen svarade bra och allt kändes bara fräscht. Sen vilade jag en dag. (kort återhätningsjogg) Mådde oförskämt bra, åt en grym påskbuffé, vilade i solen och laddade.
Jag blev uppriktigt sagt förvånad på väg till ettan när det kändes segt och tungt. Jag fick slita, slita hårt för varje meter. Och det höll ända fram till jag gjorde ett mindre misstag. Då kom tankarna om att springa ikapp och jag släpte allt jag lärt mig och tittade inte på kartan utan bara sprang. Vilket resulterade i en STOR bom. Var fortfarande sugen på att kämpa och tog kommandot i den lilla grupp som samlats ihop. Några kontrolller gick bra men sen drog vi igenom ett grönområde och ute på andra sidan visade jag brist på koncentration och logiskt tänkande. Harvade iväg åt helt fel håll och gjorde en ny stor bom.... Sen var den dagen förstörd och även om jag kämpade in i mål så finns det inte mycket bra att ta med mig. Jag lär mig av misstaget och går vidare.
På måndagen var jag nästan tveksam till start. En hängighet och en huvudvärk som inte ville ge med sig. Snorig och hostig. Men förmodligen på grund av pollen. Inställningen innan start var orientering. Farten kan jag inte påverka idag. Och ävenom känslan är helt kass så tror jag egentligen inte att det går så himla mycket långsammare. Och jag är glad att jag startade. Jag fick med mig ett bra orienteringslopp. Bommade en slumpkontroll som var väldigt väl gömd och som orsakade problem för många. I övrigt bara små misstag.
Så hur ska man summera? Positiva saker. Ja de finns där men just nu är jag mest otroligt besviken över att inte få med mig den fina löpformen och mest ledsen över att jag inte vet varför den försvann? Är det bara pollen? Har jag en infektion? Inbillar jag mig? Kan jag inte bättre?
Det här känns skit. Kroppen värker och jag känner mig på gränsen till hängig. Luftrören är fulla med skit och de sista dagarna har jag hostat en hel del. Just nu är jag orolig för att få en sån här långdragen historia med luftrören igen. Pollenthalten har väl exploderat nu och även om jag inte har problem med pollen så har jag ju problem med partiklar i luft. Det var inte aktuellt med löpning igår (benen var väldigt tydliga med det) men det blev en lång skön promenad på 90 minuter.
Men OK. Nu är det dagt. Nu blickar vi framåt. Vi fokuserar framåt. Jag är inte sjuk, jag behöver bara ett lugnt dygn till. Min bästa form brukar finnas i kroppen när uppvärmningen känns skit. Det är 1 dygn kvar till start och det blir en lång skön vila för kroppen.Det här kommer att gå kanon. SSSS!
(SofiaSnabbSäkerStark är mitt nya fokus innan start)
Måste vara snäll med dem nu för de är inte snälla med mig. Det krävdes en LÅNG uppvärmning innan benen ville prova på en fartlek. Och det blev lek på låg nivå. Inga maxpulser här inte. Jag fattar faktiskt inte vad de sysslar med?
Men jag skall fortsätta prata snällt med dem. Morgonens spinnig blev på låg nivå, mycket låg. Ikväll väntar myspass med karta i Kallebäcks omgivningar. I morgon sovmorgon och vilodag. På fredag stafett, lördag återhätningsjogg och sen söndag och måndag ska benen vara tillbaka. Bättre än någnsin. Heja benen. Heja mig. SSSS!
Nu är det formtoppning på gång. Benen skall trumma på av sig själv. Orienteringen skall sitta i ryggmärgen. Det är 4 viktiga tävlingar på 8 dagar. På fredag väntar 7-manna, på söndag och måndag väntar elitserien och nästa lördag 10-mila. Träningen är fokuserad på återhämtning. Utöver tävlingarna väntar relativt lugna pass.
Eftersom benen fortfarande är tunga väntar fartlek på kvällens OL-intervaller. Jag ska fokusera till 100 % på att hitta känslan i orienteringen som jag vet finns där inne. Jag ska njuta av vinterns träning och låta den ge effekt. Det är nu kroppen ska betala tillbaka för alla underbara träningspass jag har gett den under vintern. Det är nu det är mödan värt.
Bitvis springer jag väldigt bra. Bitvis är för det mesta när jag är själv och lyckas skärma av omgivningen. När jag hittar fokus och litar på mig själv. Lördagen var OK. Två svängar, en väldigt liten och en lite större som dock gick ganska fort att reda ut. Tyvär kom bommarna när jag kom ihop med andra. Själv orienterade jag strålande.
På söndagen lyckades jag tagga till lite och helt plötsligt var känsla och fart annorlunda. Inledningen var mycket bra. Jag valde två lite tveksamma vägval, men jag såg dem och det måste jag vara nöjd med. Kanske att det fanns bättre vägval men jag tvekade aldrig utan de kändes rätt och det är huvudsaken. En bom på 2 minuter ch en på 1 minut samt en passiv rädd avsluting. Det betyder att i helgen har jag bommat 4 kontroller av typ 35. BRA! Det innebär också att jag (lite otippat) tog hem rond ett i spikfrekvenstävlingen. Jag låg ju ohjälpligt efter när Spring Cup var avgjort. Men - ge aldrig upp! 1-0 till mig. Och en lyxmiddag kommer närmare.
Positivt- Jag kan orientera, jag har bättrat på självförtroendet i helgen. Farten finns där. Jag överraskade mig själv på väglöpningen under söndagen.
Lärdom från helgen - Som alltid. Fokusera på mig! Glöm inte att farten finns där även när kroppen är sliten. Det är bara att kämpa. Och våga reda ut misstag. Ibland när jag bommar står jag bara still och tiden rinner iväg fortare än vad som är nödvändigt.
I påsk kommer första viktiga tävlingarna. Det känns otroligt skönt att ha med mig denna helgen dit. Jag vet att jag kan. Jag kan springa fort och jag kan orientera rätt. Och jag vet också att med en pigg kropp brukar orienteringen fungera ännu bättre. Nu ska kroppen bli pigg.
Det är ett faktum. Jag är inte i form. Det gör ont i kroppen och de stumma benen lurar hela tiden runt hörnet. Banintervaller kändes tufft att genomföra men med trevligt sällskap av två pojkar kändes det lättare att genomföra. Löpskolingen känns bekant och bra nu för tiden, tror jag ska byta ut någon övning.
Så var det dags då. 800-600-600-400-400-200-200. Sist jag sprang en sådan stege var i Luleå i julas. Inomhus. Då kändes det ganska bra i kroppen.
800. Ojojoj. Jag slet med att hålla tempo hela vägen men det var ändå helt kontrollerat. Ingen tendens till mjölksyra och samma tid som i julas.3:20 (medel 144 (90%), max 155 (94%) med nya maxpulsen 160). Rekord: 3:19
600-igarna kändes ungefär samma. Det gick inget fort men kontrollerat. Pers med 1 sekund och 5 sekunder fortare än i julas. 2:26 - (medel 145 (91%), max 156 (94%) -2:25 medel 147 (92%), max 158 (99%)). 158 är den högsta pulsen i vinter om klockan visar rätt. Har inte tömt och kollat på kurvan än. Rekord: 2:25
400 och dags att börja trycka lite. OK känsla men oj vad 400 kan vara långt. 1:30 -1:30 (medel 140 (88%), max 156 (94%) -medel 141 (88%), max 157 (98%)). Ungefär samma som i Luleå. Rekord 1:27
Avslutningen och taggad. Jag gillar 200 meter. Jag gillar känslan och som den ene av sällskapet sa: - Det syns att du gillar det och du springer på ett helt annat sätt. Japp, det gör jag. Nu för tiden orkar jag driva hela vägen på 200. Jag springer på tårna genom kurvan ochjag har bra tryck i åtminstonde 150 meter. Jag ska förlänga den känslan och orka i ett helt varv också! 39 sek - 38 sek. (medel 132 (83%), max 153 (96%) -medel 134(84%), max 154 (96%)). Rekord 38 sek.
Det känns som om jag har stor potential att förbättra rekorden på 600 och 800 meter. Igår sprang jag kontrollerat. Men orkar inte driva när benen bråkar. Jag är otroligt nöjd med gårdagens pass. Att hålla de tiderna när jag är sliten tyder på att jag har höjt min lägstanivå. Den som tidigare varit väldigt låg. Och om jag kommer ut på banan med pigga ben i vår ska jag presentera en rekordslakt. Och på tal om den så är det snart dags för testloppet på 6 km. Hur ska det gå?
Idag ska mina onda ben få vila och förhoppningsvis hitta lite tryck tills imorgon!
Sportlife söker utbildare inom Spinning. De söker instruktörer som vill vidareutbildas och hålla i utbildning av nya instruktörer, inspiration för gamla och vidareutveckling av spinningkonceptet på Sportlife. Det hade varit ett drömextrajobb. Jag hade gillat det. Men tiden finns inte.... Det innebär ju några helger per år och någon kväll då och då. Jag inser det omöjliga men det hade varit kul att söka. Kanske kan Sofia version 2 söka?
Idag har jag gjort maxpulstest på löpband. Aningen bättre test än cyklingen även om det var lite tuff lutning på slutet (8%). Ska bli kul att få alla resultat sen! Idag plckade jag upp pulsen i 157 på min klockan och 160 på testmaskinen. Så numera anser jag min maxpuls vara 160 och kommer att räkna pulszoner utifrån den. Det högsta värdet jag har mätt upp under träning är 157 och då känns det som jag är nära, nära max.
Ikväll väntar intervallstege. 800-600-400-200. Enligt PT får jag inte springa för nya rekord utan springa avslappnat, men eftersom det var så längesen jag sprang 800 och 600 meter så kan jag inte läta bli att hoppas på 2 nya rekord....
Jag är smart. Ibland. Igår var jag det. Höften bråkar lite igen så efter första slingan tänkte jag efter och funderade på om det var värt det? Svar nej. Det här var dessutom inget nyckelpass. Nyckelpasset kommer idag.
Istället stannade jag på TC och tittade på stafetten. Det var spänning ändå in på sträcka 8 där två lag gick ut sida vid sida. Upplösningen blev dramatisk då första lag in hade missat en kontroll och tvåa imål blev då segrare!
När jag blir bra måste jag nog springa alla slingorna. Nedan buds på två smakprov.
Dryga 2 minuter backe. Började ganska flackt för att branta på och avslutas med en kort men brant backe upp i skogen. Maxpuls, mjölksyra, stumma ben. Vända fram en orienteringsbana med 2 kontroller ner för berget.Hoppas på kort gaffel Hålla ihop orienteringen trots tröttheten och sedan spurta om segern mot de andra. Vila under transporten till starten och så börjar vi om.... 5 intervaller blev det och det var toppenkvalité rakt igenom. Både på träningen och på mig.
Jag hade min sämsta löpkänsla på flera månader. Benstyrkan gjorde sig påmind varje meter. Jag stumnade rejält i backen, men jag stred och kämpade. Jag höll ihop det. Jag hade nästan samma tid på alla 5 backarna. Jag bommade nästan ingenting och jag tryckte till på slutspurten. Jag gjorde ett ortroligt bra dagsverke!
Idag har jag klarat av en morgonspinning med lägsta medelpulsen någonsin (guldstjärna). Ikväll väntar sprintstafett. Jag har tjejträning och bjuder på en 2-mannastafett med 8 sträckor. Jag har mutat han där hemma att vara banläggare och kontrollutsättare så jag ska själv vara med. Det blir roligt.
Ända orosmomentet är att höften är lite överbelastad. Den var inte redo för benstyrka med lätta vikter än. Det är under kontroll men lite sämre. Tur att jag inte körde så mycket benstyrka. Nu blir det massor av stretch och eventuellt ändrade träningsplaner. Jag får känna efter men som sagt än så länge är det under kontroll.
