Det blev åter igen seger för GMOK-brudarna även om vi länge låg efter och passerade inte motståndarlaget förren på sträcka 15 (av 18). Men med Mimmi och Helen som avslutare behövde man inte vara orolig. 5 minuter efter blev till 5 minuter före på 6 sträckor. Starkt! Totalt var vi 11 hjältar i laget. Mia, Bettan, Jenny, Maria, Lisa, Lotta, Sara, Åsa, Mimmi, Helen och jag.
Segern resulterade i att vi nu har 600 kr i den civila klädkollektionskassan. Vi väntar med spänning på vad Lisa skall plocka upp i den civila kollektionen. Just nu består den av en t-tröja och en buff.
Själv är jag nöjd med min insats. Jag kände mig lite stel på uppvärmningen men det kändes ganska bra när jag väl kom igång. Det blev två sträckor för mig. Tyvär tappade jag 15 sekunder mellan sträckorna. 10.27 på första och 10.43 på den andra. Det kändes som jag sprang fort på andra men uppenbarligen gjorde jag inte det. Inte lika fort i alla fall.
Ikväll är det dags för årets prestigetävling. Medel-KM. Tyvär har regerande mästarinnan Bettan fått kasta in handduken p.g.a halsont men det öppnar ju dörren för oss andra. Jag hoppas på ett snabbt men kontrollerat lopp i Dammekärr. Håll tummarna!
Hur svårt kan det vara att räkna till 10? Jag misslyckades två gånger igår. Det blev 9 tvåminutare (även om det kändes som minst det dubbla) och 11 backryck. Tur att man har pulsklocka som kan ge svar på vad man egentligen gör. Löpskolning kändes ovant, det var ett tag sen sist, men jag kommer nog snart in i det igen.
Idag är jag riktigt trött i kroppen och det ska bli skönt med ett lugnt långpass.
Imorgon är det dags för Marathonstaffeten. GMOK-brudarna skall försvara sin seger från förra året. 18 sträckor a 2,3 km skall avverkas och totalt springer vi en hel mara. Förhoppningsvis blir det personligt rekord på Maran.
Igår rastade jag cykeln. Det är roligt att köra MTB när det regnar och stigarna är geggiga. Därimot är det INTE roligt att rengöra cykeln. Det kan vara därför som den hänger geggig på väggen. Får satsa på en riktig rengöring snart eller rättare sagt jag får förhandla med Jonas om byte av tjänster.......
Nu kommer en ny period av hård träning fram till Jukola och planeringen ser ut så här.
29 löpskolning + intervaller 10x2min,1 vila + 10 x 15 sek backryck 30 löpning distans 60-75 min 31 löpning marathonstafetten 1 medel-KM 2 vila eller vattenlöpning jogg 3 jukolatest + teknik-OL 4 cykel distans + teknik-OL
5 OL-intervaller + cykel distans 6 löpning distans lugnt pass 7 GMOK sprint 8 vila 9 alternativ distans 10 teknik-OL hög intensitet 11 OK Gipen sprint-OL x 2
12 lätt cykeltur eller vattenlöpning 13 löpning intervaller korta snabba 14 löpning snabbdistans 30 min 15 lätt jogg 16 vila resdag 17 Venla
Tillkommer gör styrka där det passar. Löpskolning kommer att läggas in i något distanspass.
Det blir tuff träning i två veckor, men det ska bli kul. Det är roligt att träna mycket!
Torsdagens medeldistans började bra. Drog lite snett till tvåan men tappade kanske 15 s på det. Sen sprang jag offensivt och bra fram till 9:an då jag helt fick en blackout. Det började nog redan vid åttan då jag stämplade samtidigt som två andra (Båda män som uppenbarligen inte sprang D21) som jag sett de senaste två kontrollerna. De drog ut på stigen, jag körde rätt på. (Som jag hade bestämt sedan tidigare).Kom ner mot en mosse och blev osäker. Det skulle gå att passera mossen mitt på men det såg väldigt blött ut och jag började fundera på om jag borde sprungit runt. Helt irrationellt vände jag och sprang runt trots att det tydligt syndes på kartan att det gick att passera. Jag tappade närmare 1 minut. Blev sedan stressad och tappade 30 sekuner på nästa när jag slarvade ut från kontrollen.
Avslutningen gick i ett grönområde och jag tog det väldigt lungt och undvek misstag. Var kanske lite väl passiv eftersom det inte var så svårt som det såg ut. Grönområdet var ganska öppet. Totalt sett hade jag en bra känsla under loppet och var aktiv i min orientering.
På fredagen startade jag sent och fick många rapporter om att det var svårt. Bestämde mig därför för att ta det lungt. Till ettan hade vi 1,5 kilometer och jag kollade av sista säkra 2-300 meter innan kontrollen. Vi hade sedan en brant i en sluttning och jag stannade 2-3 höjdkurvor för högt. Tappade helt fokus och började scanna av området istället för att tänka. Det tog 3-4 minuter innan jag samlat mig och tagit kontrollen. Till 2:an kom sen den obligatoriska "bomma efter en bom bommen". Jag drog helt snett och tappade cirka 5 minuter. Sen var det roliga slut och det blev ett okoncentrerat distanspass.
Lördagen var medeldistans på ett stort berg och jag kände mig osäker på min orientering efter gårdagen och blev väldigt passiv i skogen. Jag gjorde inga stora misstag och var ganska nöjd när jag kom imål. I efterhand kan jag dock konstatera att det var allt för många små misstag och att jag varit på tok för passiv. Jag har en téndens att göra många små misstag och inte våga springa på.
Sammanfattningsvis var det väl ingen kanonhelg men känslan under torsdagens lopp var bra. (förutom misstagen vid 9:an då). Skall försöka att jobba med att var mer aktiv i min orientering och minimera småmisstagen.
Jag har en förmåga att låta huvudet styra träningen istället för kroppen. Igår gjorde jag faktiskt tvärtom! Efter en dags vila brukar jag bli pigg, men dålig sömn i helgen gjorde att kroppen inte var så alert som jag hoppats och det blev därför ett mycket lungt och lite kortare distanspass med bara några kontroller. Jag försöker att springa så mycket som möjligt med karta. Dels för att bättra på tekniken men också för att jag tror att det är bra att springa så mycket som möjligt i terrängen. Det är ju där tävlingarna avgörs.
Jonas och jag försöker att träna orientering tilsammans med gemensam start och "gafflade" banor. Även om vi bara är ute på ett långpass ger det lite extra kryddda till träningen och tvingar till högre koncentration. Man vill ju aldrig ta stryk, även om det bara är ett långpass.......
Nu är det bara två träningspass (styrka på lunchen och backintervaller ikväll) kvar innan mitt delmål, att springa bra i Hälsingland. Det ska bli roligt att tävla nu när kroppen känns betydligt bättre än vad den gjort under hela våren.
Lördagen började med tårta till frukost eftersom det var min födelsedag. Sen körde Jonas och jag 3 OL-intervaller. På den första kom han ifatt mig på väg till sista när det var cirka 50 m kvar. Det var en hel del vindfällen fram mot mål och jag försökte mig på en grov rundning och hoppades att Jonas skulle fastna bland allt bös, men jag förlorade med en meter. På den andra intervallen blev det en utklassningsseger till mig och jag kände mig segerviss inför den sista. Det började inte så bra, utan jag blev lite stressad och fick inte ihop branterna. Snurrade 30 sekunder innan jag hittade rätt. Vid näst sista såg jag Jonas lite längre bort och förstod att det var jämt. Sprang på bra till sista och stämplade 1 meter före Jonas. Förstod att jag inte skulle ha en chans om jag läste kartan så jag la mig i rygg och bestämde mig för att chansa lite. Målet var beläget uppe på ett höjdparti men jag hade inte hunnit läsa in kontrollpunkten utan avvaktade och slängde mig sedan fram när det kändes som vi borde vara framme vid mål. Jag förlorade med en fot. Så på självaste födelsedagen gick jag förlorande ur fighten, ingen gentleman direkt.
På förmiddagen tränade jag styrka i gymmet. Denna gång fick jag sällskap av en liten tjej i 4-års åldern som storögt följde varje rörelse och utförde densamma utan vikter. Hon var speciellt fascinerad av stretch och genomförde alla övningar med bravur.
På kvällen var det dags för Sprint-DM. Det blev oväntat mycket skog, vilket gjorde det hela lite roligare! Jag gjorde ett stabilt lopp men bommade väl totalt 30 sekunder på kontroll 1och 4. Till första kontrollen gjorde jag en stressbom, fick se en skärm och sprang dit. Det var en sten, jag skulle ha ett vattenhål.....Till fyran hamnade jag lite snett och blev lite osäker men ingen kontrollbom.
Camilla Berglund från SAIK vann i överlägsen stil, imponerande. Jag var 4 minuter efter och hade inte klarat den tiden med pigga ben, snitslad bana och hare. Placeringsmässigt hamnade jag mitt i fältet vilket känns OK. Jag var inte speciellt pigg i benen men det var inte heller att vänta eftersom jag tränat väldigt mycket löpning de senaste 10 dagarna. Sprint-DM var ett kvalitetsträningspass inför Hälsingland!
Idag blir det ellipsmaskin och lång stretch. Imorgon är det dags för OL-intervaller och födelsedagskalas!
Det började redan på väg till starten när jag insåg att min kompass låg kvar inne i Helens lägenhet. Kom då fram till att det kan vara bra att träna på att springa utan kompass. Min teknik går oftast ut på att ligga på kompassen och läsa av, nu skulle jag prova att inte ha en given riktnng. Jag kände mig extremt osäker i början av banan och redan till tvåan lyckades jag dra 45 grader fel. Sedan fortsatte det i samma tvekande stil och jag insåg ganska snabbt att kompassen är MIN bästa vän. jag hoppas verkligen att jag inte slår sönder kompassen på någon viktig tävling. Kanske skall skaffa en såndär "klämkompass".
Nu har allt det gröna slagit ut och jag är inte riktigt överens med Helen om att gröna snitslar är det aldra bästa. Vid några tilfällen fick man verkligen leta snitsel. (Annars letar ju vi orienterare aldrig kontroller, vi vet ju var de sitter, det står på kartan.) Nåväl, igår lärde jag mig i alla fall att kompassen är ett viktigt redskap för mig och att jag alltid skall använda den som stöd. Jag har ingen inbygd kompass i kroppen som t.ex Sara har. Det blev ett bra träninspass och lång stretch efteråt.
Ikväll är det Sprint-DM. Sprint är inte min favoritdistans men det skall ändå bli kul att tävla. Tyvär tyder kartan (Ruddalen) på en hel del asfaltslöpning. Sprint är betydligt roligare i parkområden. Det är där den kommer till sin rätt med stängsel, lekplatser, små dungar, en hel del trajar* och många riktningsändringar. Den roligaste sprinten jag har sprungit var SCC (Stockholm City Cup) i Vanadislunden. *Traj är ett ypperligt användbart småländskt ord för upptrampat stråk i skog. Traj är oftast tilfällig och växer igen efter tävlingen. 5-dagars och 10-mila ger upphov till massor av trajar.
Detta är min bloggsida där jag kommer att skriva om min träning och mina resultat.
Efter en något motig vårsäsong där jag har haftt problem med astman har det nu äntligen börjat lossna. Jag är inne i en hård träningsperiod fram till Elitserien i Hälsingland den 25-27 Maj.
I måndags körde jag styrka på förmiddagen och distans på kvällen. Jonas och jag startade samtidigt på en kontrollplock. (Han hade något längre bana) och jag var först i mål. Bra träning med kavlekänsla! Pigga ben efter en vilodag i söndags.
Igår sprang jag testbana i Sävedalen och slog personligt rekord med nästan 3 minuter. Testloppet är en gammal kortdistanstävling. Igår lärde jag mig att man måste orientera även om terrängen/banan är lätt eller känd i förväg. MEN jag lärde mig också att man kan springa ruggigt fort om man vågar var offensiv och höja blicken.
Ikväll blir det kontrollplock på Safjället alá Helen
