Sofia Lundberg, GMOK

Sjuk. Igen. Missar 4- damma? Livet leker. Inte.

Jag kan ha blivit lite ivrig... Bara lite. Eller inte så lite. Tisdag och "testlopp" som inte kändes så bra men jag slet runt i ett hyfsat tempo. Då hände något och under onsdagens distanspass kändes kroppen lättare och jag tryckte på lite för mycket för ett distanspass men det var så kul! Torsdag och intervaller. Slet och kämpade. Roligt men jobbigt. Fredag vila. Välbehövligt efter en Lång dag. Lördag och lite ogenomtänkt Sprintintervaller. Och det var nog där droppen rann över. Jag var nog väl optimistisk i min iver över pigg kropp. Vilket jag fick betala för idag. Ajajajaj. Lite mer genomtänkt vecka vore nog bra.

http://m.youtube.com/#/watch?v=d2GqyCTK144&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3Dd2GqyCTK144

Jag vill inte säga att jag är tillbaka. Inte än. Men dagens löptur var bra mycket trevligare än på länge. Lite trött i benen efter gårdagen men med ben som samarbetade. Ben som bar mig fram i respektabelt tempo. Äntligen kanske jag kan börja se ljuset igen. Imorgon blir det nog ett nytt test med intervaller.

Fredag kväll. A får feber. Börjar fundera över plan b och c för deltagande i IFK- stafetten. Sover sådär och när jag vaknar har jag förkylningssymptom. A är däremot ganska pigg. Hur gör jag nu? Efter mycket om och men bestämmer jag mig för att starta, och köra 80 %. Hur bra nu det brukar gå....

Värmer upp och får veta att jag skall springa med GPS och att det sänds på nätet. Min stund rampljuset är kommen och jag hinner inte meddela omvärlden! Livet är inte rättvist. Slänger iväg ett sms till han där hemma. Som inte kan se. Känns bittert på någon sätt. Loppet är inte karriärens bästa. Känner mig frisk men i usel form. Kämpar på lite mer än 80 % men maxar inte riktigt. Vi slutar 4:a. Bra men inte min förtjänst. Är mer glad över att jag är frisk.

Söndagen bjöd på långpass i fint vårväder med sällskap! Det är jag inte bortskämd med och trots tunga ben njöt jag varje steg.

Det blev en ok vecka men kroppen vill inte riktigt samarbeta. Känslan är sliten och trött. Har ingen riktig plan för åtgärd där men de brukar ju säga att det tar lika lång tid att komma tillbaka som man varit sjuk. Isåfall toppar jag på grusåttan på tisdag.

A i badet. Han där hemma och jag dejtade på träningsmattan. 25 minuters lugn och ro. 25 minuters träning. Perfekt.

Tror ni att badet kan vara barnvakt nästa fredag?

Igår var en sådan dag. Jag ville inte träna. Inte alls. Passet blev därefter. Genomförde uppvärmning, löpskolning och sprintbana. Utan kvalité i tanke. Utan kvalité i handling. Idag är en ny dag. Känner mig fortsatt loj och trött. Får bli styrka idag. Och nu är det dags att börja planera träningen igen efter en frisk vecka. Måndag blir omstart. Lördag blir stafettpremiär!!!

Idag fanns en (två) chanser att träna. Till och från jobbet. Kändes lagom inspirerande när termometern visade -8. Var är våren? Lunkade iväg och ryggsäcken kändes blytung. Halvvägs till jobbet ringde alarmet. Min personliga väckarklocka hade väckt mig tidigare än planerat. Vilket betydde att jag var tidig på jobbet och faktiskt hann jobba en stund innan det var dags att vända hem. Hämta ut A. Handla 12 kg potatis. Skala dem. Koka dem. Servera dem. Med tillbehör. Sätta mig i soffan för första gången alldeles för sent. Trött som efter ett träningsläger.

Har aldrig tränat så lite orientering en vinter. Planen var därför solklar. Kartkontakt. Den planen blåste bort kan man säga. Det var minus en grad och storm. Ni som känner mig kanske vet hur mina händer brukar se ut. Den här gången var det överleva som gällde. Var glad att det gick att hålla i kartan och eftersom det var så pass lätt funkade det ok. Sprang snett till trean för att jag inte kunde hålla i kompassen ordentligt. Grät en skvätt till femman för att det gjorde så satans ont i fingrarna och bommade lite på det. Vid 7:an, efter 30 minuter, kunde jag äntligen slappna av och börja njuta. För kul var det, oväntat kul. Det fanns bara en fart i kroppen och ja- kallt var det. Är nöjd med loppet med tanke på bakgrunden med två veckors förkylning. Känns hoppfullt på något sätt.

Idag sprang jag distans runt Delsjön och även om jag var lite sliten så var det absolut den bästa känslan på väldigt länge. Skönt. Snart vänder det!

I mål

Resultatet

Solen strålar från klarblå himmel. Jag är hemma med en typ frisk A. Sovdags. Löpdags. A får sussa i friska luften och jag får 60 minuters uppmjukning av stel kropp. Det är planen. Klär på A för en nordpoolsexpedition. Tråcklar ut vagnen och rullar iväg. Långsamt upp för backen. A tjattrat och pekar. Det är kolasegt. Träningsvärken från hell. A börjar låta missnöjd. A gråter. Han somnar nog snart. A somnar inte och ljudet tilltar. Stannar vagnen och lockar och pockar. Utan resultat. Inser att jag får vända hem men tror fortfarande att A skall somna. 5 minuter senare springer han på grusvägen. 7 minuter senare bänder jag ner A i vagnen. 13 minuter senare är vi hemma igen. 20 minuter senare sover A som en gris i soffan.

Vet inte varför det blev protest idag,det är första gången. Men med tanke på dagens fysiska status kändes 40 min mer än tillräcklig. Och jag klämde in lite core på golvet hemma. Sjukt dålig är jag.

Nu sitter jag med en migrän i bakhuvudet som jag gör allt för att hindra. Sitter på tåget på väg mot världens bästa helg. Imorgon fokus på allt annat än träning!

Ena foten framför den andra. Försök hitta flytet. Ignorera farten, njut av vädret, av luften, av att träna igen. Tänk positiva tankar.

Gick sådär. Det är tufft att börja träna igen efter 2 veckors vila. Det känns riktigt tungt och jag hostar och snorar. Lyckas stundtals ( läs första minuten i varje intervall) hitta lite löparglädje och faktiskt njuta.

Imorgon åker jag på tjejhelg. Ska bli grymt att ladda batterierna med värdens bästa tjejer och förutom god mat, muchos shopping och gott vin även tävlingspremiär på söndag. Sa jag inte att det är världens bästa tjejer!

Dags att släppa loss lite krafter och bjuda kroppen på ett pass löpskolning. Tyckte att det var en bra idé, mer tveksamt om jag kommer tycka det imorgon. Eller fredag. Eller lördag.

Det var i alla fall skönt att få känna lite kraft i träningen och känna att jag fick jobba lite. Hoppas att det blir en liten kickstart och att jag kan få känna lite rapphet i benen. På söndag är det tävlingspremiär och det ska bli väldigt roligt även om jag är dåligt förbered. Det har varit noll orienteringsträning i vinter och jag känner mig lite vilsen och ringrostigt men väldigt sugen. Faktiskt mer sugen på orientering än på länge. Efter att ha orienterat året runt under 10 år kanske det inte var helt fel med några månaders avbrott?

Får nog ändå ladda på lite extra på söndag och tänka igenom hur jag vill springa. Känns viktigt att försöka hitta flytet i orientering. Fart får komma i andra hand.

Imorgon får det nog bli lite intervaller. Inte så många, inte så långa men em start.

Eller motstorm. Det går inte så bra för the Lundbergs just nu. Inne på tredje sjukveckan. Jag tränar förvisso men jag är trött och seg och tar små myrsteg framåt men är livrädd för att drunkna i sjukträsket hemma. A har halsfluss och han där hemma verkar aldrig bli frisk och för att toppa det hela så drog han in en matförgiftning igår. Hela havet stormar!

Till helgen skall jag på tjejresa. Får inte bli sjuk. Inte sjuk. Inte sjuk.

Måste ta det piano och rida ut stormen. Det vänder såsmåningom.

Skynda långsamt. Tänka efter före. Inte stressa. Jag vet vad som gäller men det är ju så tråkigt. Dessutom har A halsfluss och sov knappt i natt så det gäller att vara smart.

Idag blev det 46 minuters jogg. Det började och slutade med katastrofkänsla men nån stans mitt under turen kändes det faktiskt helt ok. Kanske kan det bli ett träningspass imorgon?

Om jag överlever dagens 26 minuter långa, tunga plåga finns hopp om livet igen. Formen är långt bort men nu verkar jag kunna börja jobba på den igen. Imorgon hoppas jag kunna genomföra ett träningspas. Den som lever får se.