Det har varit mycket upp ett tag. Bra genomförda pass med hyfsade kvitton på var jag ligger. Igår var känlsan missär. Fick uppbringa all tänkbar energi för att ta mig ur kläderna och faktiskt ta mig ut. Väl ute var allt segt och långsamt. Planen var 30-45 minuter distans med 8 stegringslopp + löpskolning. Försökte få till några stegringslopp men de blev korta och långsamma. Kroppen ville verkligen inte springa. Kom in på löparbanan som dagen till ära var helt söndergrävd så där lär man inte kunna träna framöver. Suck.
Gjorde mitt yttersta för att få till bra övningar och tillät mig att dra fötterna efter mig mellan övningarna. Bättre färre upprepningar med bra fokus och jag får faktiskt ge mig själv godkännt. Jag gjorde absolut allt som jag kunde göra idag. Inte mer.
Och facit blev 30 minuter snigeljogg med myrstegringslopp samt 20 minuter löpskolning.
Idag ska jag egentligen köra styrka men ärligt talat får jag se om jag kommer iväg. Är sjukt trött och känner mig inte laddad för träning.
Det var kallt och ruggit ute men eftersom vi tränade efter varandra ville jag vara effektiv och lät kanske uppvärmningen bli väl kort. 12 minuters jogg och kroppen var fortfarande lite kall. Tryckte iväg en första intervall och kände att kroppen fortfarande var lite stel. Fokuserade på avslappnad löpning. Andra var också lite stel men så började jag känna mig varmare och igång och vågade trycka på lite mer. På fjärde stumnade jag för första gången och var glad åt min långa vila. (2 minuter). Dags att vända hem och det kändes genast lättare när halva passet hade avverkats. Fick äran att jaga ifatt och förbi en rullskidåkare. På intervall 6 noterade jag att jag faktiskt hade lätt neför på vägen hem. Det måste betyda lite bättre tider så orka jobba hela vägen nu. Fokus på att springa fint hela intervallen och att jobba med fotisättningen och hög höft. Kommer ifatt rullskidåkaren igen, Rundar honom och tvärstannar. Som tur var vänder han och vi syns inte mer. Sista två blir som förväntat en kamp mot trötta, stumma ben men jag jobbar med tekniken och det känns ganska bra. Nöjd och trött joggar jag sakta hemåt och längtar efter att få slå av klockan och se hur det gick. Mitt rekord på bana är 1:27, målsättningen idag var 1:40.
1:45. Ajdå.
1:45 Ajdå igen. Hur stor skillnad gör cykelbana mot löparbana?
1:41 Ja det var ju lite bättre.
1:38 Ja, fjärde var ju jobbig.
1:33 Hoppsan hejsan lillebror. Lite nedför hade jag ju där men lite uppför också
1:35 Bra
1:35 Uppenbarligen snabbare hem, det lutade nog lite nedför.
1:35 Jämnheten själv! Och så trött som jag var. Det var bra gjort.
Smet från jobbet före lunch för att få möjlighet att springa i dagsljus och det är ändå skönt att slippa träna efter jobbet varje dag. Kroppen kändes förvånansvärt pigg och jag rullade på utan större ansträngning. Ett skönt pass. Tyvärr ihållande regn, blev lite kallt på slutet.
Idag sitter jag på fakirtåget till Stockholm och det är tveksamt om jag hinner med någon träning ikväll. Om möjligt väntar effektstyrka.
Planen löd 5*800 meter i 4:26 tempo med 3 minuterv vila, mao ett maxpass. Den skånska landsbygden bjöd på 5 grader men uppehåll. Värmde upp kroppen med en tur längs Sövdesjön, väldigt fint men lite för lerigt för kvalitetspass. Letade upp några fina grusvägar i sommarbyn och taggade upp. Startade klockan och försökte kontrollera kroppen. Sneglade på klockan efter ca 1 min för att konstatera att jag tryckt på stop istället för lap. Svor, startade klockan, tryckte lap och sprang. Arg ett ett bi. Det blev ingen bra första intervall. Den blev alldeles för lång och jag tappade helt bort känslan. Laddade om och tryckte iväg nummer två. Hittade en liten uppförsbacke på denna intervall men annars var det helt platt. Kändes mer kontrollerat. Hittade på pappa på en stig under vilan och får väl erkänna att det gjorde att utgångsfarten blev lite högre. Rejält trött på slutet. Nu börjar det kännas att det inte är tröskelintervaller. Laddar på fjärde och genomlider den på något sätt. Fattar inte hur jag ska orka sista, Kämpar och sliter och faller över mållinjen. Tvingas till en groteskt lång nerjogg (12 minuter). Slår till slut av klockan och knappar spänt fram kilometertiderna.
4.36. Oj. Inte bra. Men den blev ju över minuten för lång...
4.27. OK. Ja det var ju bättre och där fanns ju den lilla backen.
4:22. Ser man på. Det var nog den snabbaste.
4:19. Hoppsan hejsan lillebror.
4.20. Snyggt. Oväntat. Att jag orkade hålla ihop passet så bra!
Jag har vintertränat i två veckor snart och även om det är mycket rutiner så blir det lite annorlunda i vinter. Jag har nämligen lite annorlunda mål inför säsongen 2013.
Med barn hemma blir tiden till träning lite mindre och det blir enklare att välja bekväma träningspass som kan köras direkt från dörren. Det tillsammans med att jag tror mig ha en viss utvecklingspotential gör att jag under vintern kommer att träna för milen på sub 45. Målsättningen är att klara av det under våren. Jag kommer fortfarande träna en del orientering, åka på läger och träningar men kanske inte i lika stor utsträckning som tidigare och jag kommer inte att stressa för att hinna åka på dessa pass.
Efter att jag klarat av milen sub 45 byter jag fokus till årets andra stora mål som blir O-ringen i Boden. Mer terräng, mer karta under senvåren helt enkelt. Jag är anmäld i D21L så det blir en rolig tuff vecka!
Hösten är ännu lite osäker. Antingen blir fokus på Lidingö 30 km eller så satsar jag på SM. Vi får se vad jag känner för.
Motivationen är hög och jag är nöjd både med min och kroppens insats första två veckorna. Nu börjar snart det roliga!
Uppgift: 15+12 minuter tröskel eller till och med något över tröskel. 3 minuters vila.
Hur långt hinner man egentligen på 15 minuter? Det är en oas av tid och jag inser att det kommer att bli kämpigt att hålla fart och motivation hela vägen. Starten går vid starten på testbanan. Inser att jag gärna vill en bit förbi 3 km. Målfart 4:48. starten går och det är lika hetsigt som vanligt men försöker hitta mitt flyt. Det är svårt men efter en kilometer så börjar jag bli mer ensam och hitta mitt tempo. Kroppen känns inte så illa som befarat och jag kämpar med tankarna. Tittar på klockan efter 2,5 km när jag är framme vid backen. 4:43 i snitt. Kämpar upp och tittar igen -4:51. Försöker öka sistra metrarna på platten men benen börjar vara trötta och det landar på 4:50. Känner mig ändå lite nöjd. Det är en trött kropp som ger mig 4:50.
Jaha. En intervall kvar och 12 minuters lättlöpt glädje. Lätt nedför eller platt. Bara någon minimal uppförsknix. Försöker orka trycka ifrån. Går sådär och sista km är jag både less och trött. Klockan stannar på 4.39. Känns som jag borde ha kunnat kräma ur lite till.
Får ändå vara nöjd. Vinterintervaller som heter duga. Känns bra att vinterträningen äntligen är igång på riktigt.
Anmälde mig till Alehofs Lång-KM för ett tag sedan. Tänkte att det blir nog kul.
Efter 40 minuters bussning blev det 35 kalla minutrar att stå och vänta på att starten skulle gå. 16 km orientering i hemlängtansform. Efter att kylan verkligen har trängt in överallt går äntligen starten och trögstartad som jag är har jag problem att följa klungan i början. Det går fort. Biter ihop och grisar mig med och kan slappna av lite när vi äntligen viker in i skogen. Till tvån tar jag ett eget vägval lite mer runt höjderna på ängarna. Får nog passera 10 taggtrådar och när jag viker in på stigarna igen ansluter jag till de som tagit stigvägvalet rakt på. Hittar en tjej som springer lika fort och vi tar sällskap till trean som innebär väglöpning. Pratar bort lite tid och passerar vätskan och fyller på med banan, russin och saft. 1 h avklarat och ungefär halvvägs. Nu lämnar vi stig/vägsystemet och ger oss in i skogen. Jag finner mig till rätta och tycker att det är behagligt att springa. Känner att jag är stark i skogen men svag på väg. (inte så otippat)
När vi kommer ut på en ny väg och har 2 km väglöpning till vätskan dör jag en aning och tappar fart och sällskap. Biter i så gott det går och längtar till russinen. Tar en snabb drickapaus och kör rakt på till nästa och lyckas faktiskt komma ifatt igen. De flesta tar vänster. Jag bestämmer mig (konstigt nog) för långt runt höger på vägar. Tänker att jag är så trött att i skogen skulle jag bara bli ståendes. Pinnar på i slow motion och börja drömma om smågodis. Ragglar runt sista biten och landar i mål på 2 h och 15 minuter. Har springit 18,8 km. Exakt samma som finalloppet men 30 minuter långsammare.
Stressar in i duschen och äter lite snabb soppa, 2 mackor och eventuellt en chokladboll.
Åker till genomgång av styrketräning med GMOK och Harri Viinamäki. Intressant!
Igår var det dags för att helt vanligt mellanmjölkspass. 1 h löpning. Inget upphetsande alls och jag var totalt osugen. Och helt slut. Det var regnigt och mörkt ute och jag hade träingsvärk i benen från löpskolningen. Tog på mig kläderna motvilligt. Det tog en evighet att få på sig alla prylar, gå ut ur lägenheten och stänga dörren. Väl ute väntar 2 km uppför. Inte roligt på stela ben men döm om min förvåning när benen inte alls bråkar speciellt mycket. Det gör lite ont när jag börjar springa men det känns ganska lätt. kul! Känslan satt i och jag blev på allt bättre humör. Valde mindre och krokigare stigar än planerat men lyckades ändå hålla målfarten utan större ansträngning. Blev faktiskt så att jag utmanade mig själv med fler backar och mindre stigar för att se om jag ändå kunde snitta under 6 min/km. Och det kunde jag!
Kom hem betydligt piggare och gladare. Att jag sen somnade i soffan innan nio och sedan inte vaknade mer förren i morse är en helt annan historia.
Syftet med dagens träning var solklar. Bygg pannben. 30 st 60-30 på löpband. Vilket betydde 55 minuters lidande inomhus. Hur tänkte jag nu? Bestämde mig för att dela upp passet i kvartar. 3 kvartar där jag skulle ha högre snittfart och högre puls i varje kvart.
Första kvarten var seg. Vågade inte öka farten på bandet och pulsen steg sakta upp. I slutet låg den kring 80-85 % av max och den största utmaningen låg i att orka se slutet.
Andra kvarten trycktes pulsen upp några steg och så även farten. Tänkte att gör jag bara två kvartar är det ok. Genomled 10 nya intervaller. Jobbigt det här att pressa upp pulsen och lite orolig var jag för att inte orka hela vägen hem.
Inledde sista kvarten och kände kraften komma tillbaka. Ökade farten och var bestämd. Tänkte att nu ökar jag lite varje intervall så länge det går. Tiden går, bandet rullar och helt plötsligt är det bara 3 intervaller kvar. Kämpar, sliter, höjer farten ännu mer och dundrar in tre snygga sista. Faller ihop i en blöt hög och tänkte att jag var för feg. Borde ha tryckt på mer tidigare.
Svårt det här med disponering av kraft. Nästa gång skall jag vara lite mer offensiv. Nästa gång blir det utelöpning.
Så har första veckan passerat, eller ja, första 5 dagarna. Kroppen svarar med att bekräfta uppstarten. Det känns bra att känna att jag är igång med lite mängdträning och den första veckan flöt på bra, möjligtvis bortsett från coreträningen som lite föll bort.
Träningsvärken från löpskolningen sitter i och det har varit tunga löppass. Tunga men sköna. 60 minuter i lördags och 100 i söndags. Jag tycker att det har funkat ganska bra att springa trotts att benen har varit otroligt stela och tunga. Det kommer nog att behövas minst en vecka till med träning innan kroppen vänjer sig. Snart är det ju das för löpskolning igen.....
Denna vecka ligger fokus på lördagen och Alehofs lång-KM. 15 km orientering. Jag hoppas på fint väder och trevligt sällskap.
Jag visste redan innan att jag skulle få slita mig igenom passet. Att varje minut skulle kännas evighetslång och att jag skulle vilja sluta i förtid. 30 st 45-15 på löpband stod på programmet. Ökande fart och intensitet. Värmde upp lungt och fint i 6-minuterstempo. Kändes stelt överallt.
Var väldigt försiktig och gjorde första intervallen i 5:30 och det kändes ju bra i alla fall. Ökade till 5:20, 5:10 och 5:00 de kommande intervallerna och än så länge kändes det kontrollerat. Andningen lugn och fin men stumma stela ben. Påbörjade en lite mer försiktig ökning och de kommande 26 intervallerna stegade jag mig ner till 4:24 min/km. Pulsen kom inte riktigt upp som planerat utan jag landade på 143 (87% av max) på sista.
Ganska nöjd med passet ändå. Med så stela ben visste jag redan innan att jag inte skulle klara av att springa speciellt fort. Jag gjorde ett klart godkänt pass med givna förutsättningar.
Det här är absolut ett av mina favoritpass på band av många anledningar. Det är tidseffektivt. (10 min uppvärmning, 30 min intervaller, 5 min nedjogg). Vilan är så kort att pulsen inte hinner gå ner så du får lång tid med hög puls. Sist men inte minst gör den lilla vilan att farten kan hållas uppe.
..var dagens löpning en kamp mot osmörjda ben. Träningsvärken kommer smygande och jag vill inte tänka på hur det kommer bli att springa intervaller imorgon. Men, men uppstarten finns just för att härda kroppen. För vad som komma skall. Och mer kommer det. Så dess så.
Igår startade jag upp vinterträningen. Idag kommer träningsvärken. Löpskolning och core fick bli inledningen, bäst att starta upp rutinerna igen. Egentligen skulle vinterträningen ha startats i måndags men behövde få lite vila efter finalloppet och hela tisdagen tillbringades i Stockholm. MEN- idag börjar resan mot ett roligare och intensivare 2013. Nu ska de bli springa av.
15 minuter innan start och dags att börja värma upp. Då öppnar sig himmeln. Jag tittar på han där hemma och frågar. Torr och varm eller dygnsur och lite varm. Det blev inget av det. Lite jogg men inte alls varm. Loppet inleds med 3 km uppför. Steget var inte direkt snärtigt och det kändes tungt att andas. Blev stressad men började rabbla mitt manta. Känn dig pigg vid 5, stark vid 10, utnyttja mina fördelar 10-13, grisa in i mål. Så- öppnade för mig otroligt kontrollerat. Sprang utan att ta i allt för mycket, passerade toppen och gled på fram till fem. Kände mig pigg! Första målet avklarat.
Hamnar i min vanliga svacka mellan 6-8 km. Blir alltid mentalt väldigt trött när jag sprungit länge men inte ens hunnit hälften. Distansen spelar ingen roll, svackan kommer alltid strax innan halva loppet. Här blir jag också omsprungen av massor av folk som startat i startgrupp 2, 5 minuter bakom. (Seedning saknas, det delas bara rakt av). Försöker tänka positivt och vid 8 vänder det och jag börjar passera folk igen. Springer och tänker på passagen 10-13 km. Passerar 10 km och känslan är faktiskt just stark.
10-13 km ska ju bli mitt race. Här lämnar vi grusvägarna och ger oss in på en liten snårig och väldigt lerig stig. Det börjar med en rejäl klättring och jag vet inte var krafterna kommer ifrån men jag känner mig stark och börjar sakta springa om folk. Han där hemma har pratat om en bäckpassage. När jag ser bäcken ser jag också kaos. Folk försöker ta sig över utan att bli blöta eller nåt? (Det ösregnar ju!) Jag siktar vänster, 2 steg, över och 5 platser längre fram. Så där fortsätter det i 3 km. Jag rusar om folk. Räknar tjejer men tappar räkningen vid 7, tror det blir ca 10 i slutändan. Förundras över vilka jag springer om? Folk som med lätthet passerat mig för några kilometer sen och som springit en 5-8 minuer snabbare än mig på första milen. Är hög på adrenalin och undrar om jag springer för fort men det känns så lätt. Och det är så kul! 3 km senare har jag uppskattningsvis tagit 100 platser, varav ca 10 tjejer.
Kommer ut på grusvägen igen. Vänster lår har kramptendenser. Intalar mig själv att nu får jag inte bli ledsen när folk springer om mig igen. Jag har haft mitt roliga! Känslan är fortfarande pigg men väldigt sliten. Några kommer ruskigt fort men tänker bara att coolt att de som springer så fort faktiskt måste springa om mig!! 2 tjejer passerar relativt fort och jag orkar inte alls hänga med i deras tempo. Är konstigt nog stark på platten men tappar uppför?
Grisar och sliter verkligen. Passerar 18 km och för första gången tittar jag på klockan. Mitt mål var 1:45. Under loppet har jag dock tänkt att det nog inte kommer att gå med tanke på hur kuperat och blött det har varit. klockan visar 1:40 någonting. Det kommer att gå. 800 meter på dryga 4 minuter.
Svänger ut på gräsplanen. Tvärstop. Inte nog med att de har lagt banan slalom över planen, de har snitslat en fålla och den är bara ett stort lerhav. Fötterna bara glider och det går inte att springa. Känner hur tiden rinner iväg. Passerar grusåttan och sekunderna visar 38. Skit också. Men trycker iväg en mäktig spurt för jag vet att jag startade klockan tidigt. Gräsmatta igen och fötterna bara glider. Faller över mållingen på 25. 1 44:25. Va! Coolt- jag kollade aldrig minut utan bara tog för givet att det var kört.
Mäkta stolt. Mäkta nöjd!
Världens sämsta träningshöst. Och så avslutar jag säsongen såhär.
Och förresten. Det var bara två tjejer som sprang om mig sista 6 km!
