Har varit ute på orientering två dagar i rad och kan bara konstarera att jag inte riktigt pallar så mycket träning i skog än. Det har mest blivit promenad /jogg runt. Förvisso en trevlig stund i skogen men inte rikitgt träning. Men, men bara att bita i. Just nu tar jag alla tillfällen i akt att komma ut i skogen, kanske behöver jag inte det utan skulle ha tagit det lugnt idag. Jag får väl tänka till framöver. Imorgon siktar jag på LÅNG promenad.
Igår kunde jag ignorera känslan av långsamhet och njuta av +10 grader och barmark. Lyckades att få ihop årets längsta löppass på totalt 75 minuter. Härligt. Och jag mår så bra när jag springer. Så enkelt är det!
På söndag är det dags för tävlingspremiär och jag har ett mål tävlingen. Jag får aldrig lämna en kontroll utan att ha en plan för sträckan. Jag har varit borta ett tag från orienteringen och har nu chans att lära in ett bra beteende. Men inte ha för höga mål utan vara nöjd med att jag faktiskt sprang hela banan med en tydlig plan. Det blir lätt lite vingligt när farten är låg och jag kommer nog att vara duktigt trött på slutet. Men en plan skall jag ha!
Idag får det nog bli vilodag då benen känns ganska möra. Lite core skall jag köra idag eller imorgon, allt enligt målsättningen 2 corepass och ett löpskolningspass per vecka. Löpningen ökas i en takt som känns ok och cykel/elips efter vad jag hinner och kroppen verkar orka. Jag har inte riktigt fått tillbaka min gamla träningsork och det blir inte riktigt lika många timmar och pass än men men....
Om man ser i ett långt perspektiv har jag absolut motivationen att träna och bli bättre än någonsin. Om man ser det korta perspektivet vill jag sitta hemma, dega och äta snickers. Det är inte roligt att träna när kroppen är så tung och otränad. Igår tillbringade jag halva passet med att dra upp mina numera för små tights. Den andra halvan tillbringade jag med att dra ner tröjan som envisades med att korva upp sig över bullmagen.
Jag vet att det är normalt och jag vet att det kan ta tid.(Och med min typ av kroppssammansättning lär jag få kämpa för att få tillbaka god form.) Men suck- är de något jag saknar när de gäller träning är det just tålamod. Men, men jag kämpar på och drömmer om att kroppen skall börja rätta sig till.
Japp. Nu är jag anmäld till vårens första tävling. Längtar. Jag har 2 veckor på mig att hitta form och flyt.(Och då menar jag orienteringsteknisk form och flyt). Som tur är kommer jag att hinna göra tjuvpremiär med karta i slutet av veckan. Om allt slutar enligt plan kommer jag att hinna med 2 pass med karta i helgen. Roligt!
Skall bara suga ut det sista av vintern med några vykortspass till. När jag återvänder till Göteborg hoppas jag på barmark och vårkänslor.
Några minusgrader, blå himmel, sol, nya skidor, nya pjäxor, ganska pigg kropp, roligt spår. 60 minuters glädje. Att dessutom avsluta dagen med pass 2, 40 minuters löpning i solnedgång över isen gör kanske inte så gott för kroppen med dagens formstatus men det gör gott för själen. Dubbla pass, mumma, nu är jag på G.
Nu har jag påbörjat den långa vägen tillbaka till pigga ben, lätt kropp och rutor på magen. Och den vägen är nog lite längre än jag trodde. Det finns fortfarande mycket fluff att jobba bort och löppassen som jag hitills har rivit av är inte så riviga. Steget är lågt och sittande och farten knappt märkbar.Som vanligt är jag aldeles för otålig och vill ha snabba resultat.
Träningen just nu består av långsamma löppass ungefär varannan dag. Passen har dock börjat få lite längd och jag är ute i cirka 1 h. Jag kör cykel framför TV:n på trainern och jag försöker köra intervaller på elips. Målsättningen är 6 träningsdagar per vecka. Minst två bålpass och ett löpskolningspass. Löppassen försöker jag öka förståndigt. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka i form till 10 mila.
Det är jobbigt att vara förståndig och öka långsamt och jag blir alldeles tokig på att känna mig otränad och fluffig. Jag längtar tillbaka till mina vanliga kläder och mitt vanliga löpsteg.
