Ska man köra benstyrka så ska man göra det kontinuerligt. Punkt.
Förra vintern körde jag benstyrka och upplevde verkligen att det utvecklade mitt löpsteg. Jag kände mig stark. Så kom ett vasalopp och en trasig rygg ivägen och styrketräningen fick pausa. Och inte förren nu känns ryggen så stabil att jag vågar trycka på igen. Kanske kommer jag inte att kunna köra explosiv styrka med tunga vikter men jag tror jag behöver bli starkare i benen. Så- nu börjar helvetet igen.
Jag var så smart. Gjorde få upprepningar utan vikter, bara för att vänja benen. Patetiskt kan man kalla det men idag har jag svårt att gå avslappnat och gårdagens träning blev ett skämt. I och för sig kände jag mig lite förkyld också, annars hade jag nog kunnat slita mig runt.
Men - nu när jag har startat upp det här eländet igen måste jag hålla i och klättra över träningsvärktröskeln. Jag måste hålla i benstyrkan hela sommaren. Minst ett pass i veckan. Det är en regel.(möjligtvis O-ringen undantaget och kanske veckan i alperna för där får nog benen bekänna färg ändå....)
Ikväll blir det nog vila. Känner mig lite hostig men annars OK. Är jag pigg när jag kommer hem (och solen tittat fram bakom regnmolnen) blir det kanske en glidartur med racern.
Jag har börjat jobba på benstyrkan. Med tuff cykling i Nordmarka bygger man benmuskler. Det känns att kroppen är ovan vid cyklingen men nu är det dags att börja bygga upp cykelformen innan det är dags att klättra alppass i Morzine tilsammans med grabbarna från touren. Eftersom det har vilodag i Morzine är planen är vaka utanför hotellet och smyga mig med en bra klunga när de skall rasta benen på vilodagen. Kanske inte, men tanken lockar. Det är nu mindre än 2 veckor till alpsemester. Längtar? Jo. En vecka i alperna ger SÅ mycket träningsinspiration och att dessutom lyckas pricka in 2 touretapper samt att dela by med världseliten på deras vilodag. Det här kommer att bli en toppensemester.
Helgen var också toppen. Fredag och sprint på O-festivalen. Pigga ben och mycket löparglädje. Lyckades med några stressmisstag när jag försökte läsa på sträckor längre fram. Tappade fokus och bommade. Dåligt. Men jag tar med mig den bra löpkänslan.
..som försvann till lördagen. Tung norsk terräng slet och jag var inte alls på hugget. Men jag hade en väldans bra inledning och (fortfarande) jag orienterar bra.
Söndagen var högtidsdagen med cykling till Kikut i Nordmarka. Fika gulerotskage och cykla hem. Fick väldans bra backträning och plockade många höjdmetrar. Dock på slitna ben. Det märks att jag börjar få upp volymen lite igen. Benen blir slitna, men mer vanligt sliten är järnbristsliten.
Idag startar jag upp höstens satsning på benstyrka. Jag är för svag och idag inleder jag operation starka ben. Försiktigt och lugnt i ett tempo som ryggen gillar.
Efter det blir det kvalitetsshopping och fika med kär vän. Livskvalitet!
En av mina skönaste segrar tog jag i O-festivalen för något år sen. Jag minns att jag gjorde ett bra lopp och att kroppen var pigg. Men jag minns också några små misstag i början. Jag minns också att jag kom ihop med ett koppel löpare på slutet och att farten skruvades upp rejält.
Jag minns min förvåning när jag passerade resultatavlan efter målgång. Jag startade ganska sent och ingen som var uppe hade ju bättre tid. Tänkte att någon i vår stora grupp på slutet borde ha sprungit ifatt mig med tanke på mina misstag inledningsvis. Gick och duschade och sen tillbaka till resultaten. Mitt namn lyste överst på listan. Och nu var det ganska sent och massor av namn i listan och jag började ana att det kanske skulle bli en seger.
Kände glädjen bubbla upp. Det är speciellt att vinna. Smög runt prisbordet, lite pinsamt men det är ju inte så ofta man vinner. Efter mycket strul visade det sig vara ett riktigt fint pris. Jag fick 800 kr i presentkort och kunde casha in ett par nya skor. Inte illa.
Den segern var oväntad. En seger i helgen skulle vara ännu mer oväntad. Men allt är möjligt.
Gårdagen intervaller sitter i benen idag. En lätt cykeltur skall råda bot på det.
Luleå må vara invirat i ett skimmer men skogarna där man växt upp har en speciell plats i mitt hjärta. Turen runt Kortgölen (som är väldigt lång- gölen alltså), passen upp på Tabergs topp, elljusspåret och milspåret vid klubbstugan, Bengans backe, 5:an i vid Tabergs IP. Det finns många pass att vända hem till.
Denna gången blev de en tur med racern på bilvägarna i skogen, premiär faktiskt. Kul att cykla i hemmamarker. Fina marker men synd på 10 grader och regn. Fick i alla fall avsluta med att bestiga toppen. Jobbigt och brant kan man väl sammanfatta det med. Onsdagen fick bli orientering på "granheden" och en sväng upp på det vresiga gröna berget. Omväxling förnöjer.
Idag har jag lufsat en sväng i hemmamarkerna i Göteborg och försökt motverka blek degmage inför bikinisäsongen. För det finns hopp om den- bikinisäsongen. Idag var det en riktigt skön sommarkväll. Vill ha mer!
Luleå må vara invirat i ett skimmer men skogarna där man växt upp har en speciell plats i mitt hjärta. Turen runt Kortgölen (som är väldigt lång- gölen alltså), passen upp på Tabergs topp, elljusspåret och milspåret vid klubbstugan, Bengans backe, 5:an i vid Tabergs IP. Det finns många pass att vända hem till.
Denna gången blev de en tur med racern på bilvägarna i skogen, premiär faktiskt. Kul att cykla i hemmamarker. Fina marker men synd på 10 grader och regn. Fick i alla fall avsluta med att bestiga toppen. Jobbigt och brant kan man väl sammanfatta det med. Onsdagen fick bli orientering på "granheden" och en sväng upp på det vresiga gröna berget. Omväxling förnöjer.
Idag har jag lufsat en sväng i hemmamarkerna i Göteborg och försökt motverka blek degmage inför bikinisäsongen. För det finns hopp om den- bikinisäsongen. Idag var det en riktigt skön sommarkväll. Vill ha mer!
Varje gång jag är i Luleå är jag glad. Jag gillar att åka båten ut till stugan, att se huset som jag faktiskt till stora delar varit med och byggt, av plankor. Jag gillar att vakna och titta ut över havet, från sängen. Jag gillar löpturerna. Jag gillar Ormberget. Jag gillar människorna.
Frågan är- hur mycket gillar jag Luleå om jag skall tillbringa min vardag där? Har jag virat in hela staden i ett semesterskimmer? Hur skulle jag klara frånvaron av en organiserad träningsgrupp? Hur skulle jag gilla staden när klockan riinger för jobb varje morgon istället för att vakna av mig själv? Är löpturerna lika kul en regnig oktoberkväll efter en lång dag på jobbet? Tröttnar man inte på Ormberget? Är människorna lika glada när de inte har semester?
Vem vet.
Tävlingarna var bra. Det var roliga kartor och fint väder. OK banor. Kanske att man kunde ha utnyttjat terrängen bättre på framförallt långdistansen. Tyvär var jag trött. Men jag fick några fina orienteringspass och jag inbillar mig att jag lyckas nöta in ett bra orienteringsbeteénde nu när farten är en begränsande faktor. De misstag som kommer, kommer oftast när jag blir medveten om min fart. Fortfarande inte bra, men det är någo som inte är ett normalt scenario.Visst kan den typen av tankar dyka upp även i storform men nu blir det mer "oj, nu måste jag gå, det här är inte roligt" eller liknande.
Jag vill så gärna tro att den här perioden för med sig något gott. Att jag kan plocka med mig den orienteirngskänslan även när benen börjar trumma.
Idag skiner solen och kanske, kanske kan det bli en tur med racern.
Ett väntat sådant. Jag var såklart sjukt trött. Då hjälper det inte ens att besöka Göteborgs finaste terräng där de aldra bästa herrarna faktiskt går under 6 minuter per kilometer. Det gör man inte på många ställen i Göteborg. Jag fick ändå blanda löpning med promenad för att hålla ansträngningsnivån nere. Jag behöver ju återhämta mig inför helgens äventyr. Men fint var det och jag fick värdefull tid med karta.
Idag blir en skön vilodag. Fötterna på bordet. Imorgon flyger vi till LULEÅ!
Jag är fast i ett beroende. Jag är beroende av höga pulser.
Sällan har jag varit så lycklig som igår kväll. Log som ett barn hela kvällen och hade så mycket adrenalin i kroppen att det var helt omöjligt att sova.
Det kändes inte speciellt bra. Jag kände mig inte snabb. MEN - det kändes normalt. Första 4:an uppför. Försökte ha fokus på teknik och känsla. Jobbade mig upp och kände pulsen stegras. Andra också uppför. Fortfarade OK löpsteg. Inga farter att skryta med men känslan var ändå stark och pigg. Tredje 4:an var en mental utmaning. Jag var nämligen framme vid den kilometer på testloppet som går lätt nerför och där jag av någon outgrundlig anledning alltid tappar fart. Nu vägrade jag titta på klockan. Kände att det kändes bra. (tittade på klockan och log inombords). Höll i 3:45. Sista 15 var inte lika roliga. Sista 4:an blev den sämsta. Jag tröttnade och tappade fokus. En dålig 4:a.
Så- en sammanfattning. Låga farter, dålig form, mental genomklappning på sista. Och aldeles aldeles underbart. Tror kanske att jag inte riktigt kom upp i puls men jag såg i alla fall klockan visa 157 vid ett tillfälle (95%) och det är ju en bit utanför bekvämlighetszonen.
Mjäktiden är över. Dags att damma av rosten och pressa farter, pulser och pannben. Ikväll river jag av 4*4 minuter VO2-max intervaller. Det är inte ett pass man leker med. Det är ett pass som kräver ganska mycket inställning och vilja.
Tur då att gårdagens korta backryck gav positiva vibbar. Det är inte dumt att ha i ryggsäcken.
Moget och övervägt. Nej tack till Jukola. Jag vill inte stå på startlinjen med ett lags förväntningar på mina axlar och ha en dålig dag. Det viktigaste är glädjen och just nu vill jag fokusera på min egen träning. På att ha roligt.
Pratade just med PT som kommit hem från EM med inspirerande resultat. 5:a på långdistansen och 4:a på stafetten. Inspiration till min egen träning. Att se PT lyckas gör att jag tror mer på mig själv. Jag känner lite grann att kan hon, kan jag. Även om vi är på helt olika nivåer. Men nå målen kan vi ju båda två.
Nu är jag tillbaka till planerad träning och veckan som kommer bjuder på:
Måndag: Löpskolning och korta backryck. Core Tisdag: 4*4 min med 3 minuters vila. Onsdag: Lätt distans 70 minuter. Torsdag: Vila Fredag: Medeldistans Måttsund Luleå! Lördag: Långdistans Ersnäs, Luleå! Söndag: Sprint Kyrkbyn, Luleå!
Semester och tävlingar. Sova i stugan. Bada fötterna i havet. Sand mellan tårna. Middag på altanan? Det här blir en grymt bra vecka!!
Helt plötsligt ser jag på varje dag utifrån ett träningsperspektiv igen. Någonstans på den krokiga vägen som varit sista tiden tappade jag bort den känslan. Men nu slår jag upp ögonen varje morgon och funderar på vad jag får träna idag! Jag längtar efter nästa träningspass och njuter av att viljan är tillbaka. Sofia är tillbaka.
Igår blev det corepass på gymmet. Han där hemma lurade mig att köra 5 minuter överkropp också. Det känns idag. Försökte mig på att använda TRX-banden efter passet igår men det var bara att inse att corepasset hade tröttat ut musklerna för mycket för att det skulle vara möjligt att få till någon meningsfull träning. TRX-band kräver pigg bål.
Ikväll väntar sprint-DM. Min målsättning är att göra ett teknikst närmast perfekt lopp och att njuta varje sekund. Och ju längre tid det tar. Ju längre tid får jag njuta. Så dess så.
Igår var jag sliten i kroppen men jag lyckades ändå springa i 72 minuter utan att fundera på om jag skulle gå. Jag orkade springa hela vägen och kunde till och med njuta av löpturen. Möjligtvis med undantag för sista 3 kilometrarna. Jag lyckades som vanligt virra bort mig i hemmamarker och fick snällt avsluta med att springa 3 km asfalt genom ett industriområde istället för den planerade lummiga stigen. Som vanligt-fel gör ont.
Idag kommer jag inte att springa utan ladda batterierna för Sprint-DM och Jukolatest som stundar i helgen. Kanske kan det bli lite coreträning. Vi får väl se.
Kanotklubbsslingan är en favorit att springa intervaller på. Den är fin och trevlig. Det är alltid fint väder när vi springer där. Typisk sommarträning.
Igår var det premiärdags för intervaller för min del. Några korta ryck har jag mäktat med men igår var det dags att se hur kroppen svarade på 90 sekundare. Med träningsvärk från gårdagens pass så satte jag iväg. Väldigt kontrollerat för att vara mig. Koncentrerade mig på att springa avslappnat och snyggt. Gick väl sådär och det var TOKIGT jobbigt. En minuts vila krävdes för att få tillbaka mig i presentabelt skick. Efter 4 st började kropppen protestera lite och det fick bli en setvila med 3 minuters jogg. Körde en till men då det kändes ganska mycket sämre valde jag att jogga iväg för löpskolning.
Skönt att vara tillbaka på intervallbanan. Tråkigt att känna sig fet och otränad.
Järnkvinnan är tillbaka! Järnvärderna är normala och ikväll skall jag NJUTA på klubbträningen. Skita i hur det känns och bara springa på. Fattar själv att formen är långt borta men jag är hel och frisk! Och nu är det fullt fokus på Luletävlingarna om 1,5 veckor. Lite formtoppning på det här och jag är tillbaka i gammal god form.
Igår var sista måndagen på gymmet. Både tråkigt och skönt. Jag känner att jag behöver ladda om batterierna. Hitta ny musik. (Framförallt det!) Och få ny inspiration. Utvecklas helt enkelt. Det kändes skönt att köra sista klassen med stammisarna på plats. Att se dem kämpa lite extra för att det är sista gången. Att få en svettig kram efter passet. Att höra att jag är välkommen tillbaka i höst. Det är sånt som gör det värt att "offra" varje måndagskväll.
