Helt plötligt när jag surfade OS pirrade det till i magen och jag blev nervös och förväntansfull. Och tävlingsivrig. Längtar.
Den här vintern har ju dessutom gjort det lite svårare att ha koll på hur fort man springer. Snöpuls och halka ger ju inga rättvisa tider. Så det blir extra spännande när barmarken tittar fram.
En liten sol- och regndans skulle sitta fint. Är ni på?
Så här extremt strukturerade är mina spinningklasser planerade. Klassen planerades med mp3, en liten skrynklig papperslapp och en kass cykel i gymmet. 45 minuter innan klassen började... (Eller ja, jag hade ju gjort grovjobbet hemma, men finliret kräver cykel.) Ska nog skriva rent till nästa vecka.
Känns som jag tränat på lånad tid. Har dragits med förkylningssyptom hela året och nu fick jag betala. Ganska typiskt mig. Klarar all träning. (3 tuffa veckor) och när viloveckan kommer så rasar jag. Den här gången bromsade jag i alla fall ganska tidigt och tränade inte in förkylningen utan den kröp sakta på vilket också innebar att jag inte blev toksjuk och att det vände ganska fort. 5 dagar utan träning.
Känns dessutom som att det mest satt i luftrören. Jag har ju lite problem med dem och de har bråkat sista tiden, förmodligen på grund av kylan.
Vet inte om jag kan lära mig så mycket av det här. Jag vet att jag tränar på gränsen av vad jag klarar av när jag jobbar heltid och inte är villig att ta bort allt annat i mitt liv än träning, mat, sova och jobba. En förkylning på vintern är normalt för mig. Kan det bara hålla sig vid det så är jag inte orolig.
Läste just en intervju på marathon.se. I söndags tog Enhörnalöparen Lars Johansson ett stort steg i sin maratonkarriär, genom att sätta ett personbästa med 2.17.33 i Sevilla Marathon.
Saxat från Marathon.se
Du slog ju igenom med 2.20 i just Sevilla för några år sedan, varför tror du nästa steg i maratonutvecklingen har tagit dessa år? – Jag tror det har en hel del med träningen att göra. Jag tränade lite för tufft tidigare på kvalitén. Varje kvalitetspass var nästan som en tävling, jag maxade nästan alltid. Nu har jag växlat ner en växel på min kvalité och kör lite lugnare, vilket gör att jag kan springa bättre på tävlingen.
Precis så som jag skall tänka!!
För övrigt är det skit. Gårdagens återhämtningspass blev vilodag då jag var sjukt trött efter en dålig natts sömn. Idag är jag lite rosslig och har en blåsa i munnen. En dags vila till.
Efter en lång bilresa med stopp vid Nordby köpcentrum för att studera kött- och brusmarknaden kom vi fram till Oslo. Sega efter bilresan drog det ut på tiden och den där träningen kändes mer och mer oöverkomlig men tur att andra tar tag i saker. Vi drog till Norges typ ända Lyslöpa som självklart bjöd på rejäla klättringar. Jag tog tillfället i akt och snodde åt mig en privatlektion av norskan som tränat med Trude Dubendal. Finns lite att jobba på. Blev ett kort lugnt pass för att väcka kroppen.
Lördagen bjöd på -10 grader, blå himmel och sol. Då tröskel var beordrad lade jag upp min plan. Uppvärmning fram till backen och sen bränna av 5- minutare upp för hela backen. Gissade att det skulle bli 5 eller 6 st. Tryckte på i den aningen för branta backen och jag fick bitvis kämpa hårt för att vara kvar i spåret. 5 minuter snor, svett och blå extra. Sen stiga ur spåret. Frustande hänga över stavarna i 1 minut och så mer snor, svett och blå extra. 5 ggr. Sen var jag uppe på toppen av slalombacken och tänkte att nu skall jag njuta och glida! Ha. Tjenare. Det var inget glida här och det tog säkert 15 minuter innan det var skönt att glida fram i solen. Sen hade jag en fin halvtimma. Innan det sa stopp. I en nerförsbacke. Med näsan före. Och utan högerskida. Förvånad hämtade jag den och snäppte fast den. Stakade iväg. Och tappade skidan. Hämtade den. Satte fast den. Och tappade den. Homer Simpson. Den är trasig. Vad gör jag nu? Försökte laga men det verkade fattas en bit av bindningen. Bestämde mig för att jogga upp till fikastugan, (typ 2-3 km) och hoppas på att han där hemma kunde laga den. Traskade på i kanten och blev utskälld av norrmän för att jag gick i spåret. Jo, jag går här med skidorna i handen för att det är så kul. Vad hände med det glada folket? Väl på väg insåg jag att det här går inte att fixa. Och mycket riktigt. Inte ens mannan i mitt liv kunde fixa. Så efter en kryddkage och solbärstoddy fick jag snällt springa väg med skidpjäxor, skidor och stavar i 45 minuter och sen sitta och vänta på barmhärtighetsskjutsen hem. Ett ovanligt pass skulle man kanske kunna kalla det. Och kanske något jag kan skratta åt sen men inte nu. Sura rönnbär eller nåt.
Söndagen skulle bli revansch med nylånade skidor, trevligt åksällskap och sol. Fick allt utan sol. Men oj vilken utmaning att åka från sorkdalen (typ) till Lovlia (typ). 18 km. Hur lång tid kan det ta? Ja. 120 minuter dit och 75 hem. Vilken backe (400 höjdmeter)! 90 minuter traskade vi mer eller mindre uppför varav 60 minuter var i den branta ständigt uppåtgående delen. Svårt att hålla nere pulsen och trots att det var lugn åkning så känns det ju i kroppen. Lite belöning var det att möta Frode Andrésen på skateskidor. Skidåkning kan vara vackert. Belöning var det också att äta bolle och dricka cola. Hemfärden var behagligare med sköna utförslöpor.
Japp. Jag lyckades. Inte med rekordet men med målsättningen att springa jämt på varven. Och jag förstod att det inte skulle bli rekord eftersom jag var helt nertaggad och kände mig allt annat än rapp. Med de förutsättningarna är jag väldigt nöjd med tiden. Jag önskar bara att jag skulle kunna växla upp lite på slutet, jag tycker att jag försöker, men får ingen riktig spurt. Fast med tanke på att kritikern där hemma tyckte att jag såg rapp upp så får jag vara väldigt nöjd. Det är ju kul det här! Och rekordet är inte alls oslagbart. (Det behövs bara en PT vid sidan av banan.) Fast jag var lite mesig igår för idag mår jag bra. Efter förra testloppet var jag ju helt knäckt i flera dagar. Det är skillnad på max och absolut max.
Har också kommit på att det är riktigt kul att köra intervaller först under tröskel och sen kräma på under de sista. En ny favorit. Rätt coolt att hitta nya träningsfavoriter efter alla år av träning. Tänk vad lite nya vinklar kan göra.
I helgen kommer jag att köra klassikerfavoriter. En skidtur till Kikut för Gulerotskage och sen hem igen. Hoppas på sol! (Och lite tid framför OL.....)
Första intervallen är sjukt kontrollerad. Glider fram i moderat tempo- känns det som. Andra lite mer tryck i steget men fortfarande kontrollerat och släpper ryggen framför mig när det börjar gå för fort. 4 kontrollerade intervaller. En i fri fart. Mitt mantra för dagen
Så kommer tredje-backarna. Lyckas få med båda backarna i samma intervall och oj vad jag sliter. Håller min ansträngning men tvingas se de andra segla iväg. Benen stumnar direkt. Ljumskarna bråkar och låren vill gärna producera syra. Men jag tar mig upp och väljer att tänka på morgondagens vilodag. På fjärde som är lätt nerför eller platt biter jag mig fast i ryggen och går med hela vägen. Det funkar bra att löpa platt med slitna ben men uppför blir det bråkigt.
Så kommer sista och dags att ta sig över tröskeln. Börjar för en gångs skull lugnt då jag inte tror mig mäkta med speciellt mycket till fartökning men så provar jag och ser man på, lucka direkt. Positiva vibbar. Kämpar med att hålla fart och löpsteg utan att stumna och lyckas bra. Håller farten i 5 minuter och sackar inte. Skönt att avsluta med en positiv bild.
Sista utmaningen är att få ihop 80 minuter. Springer med och lämnar av de andra vid stugan efter 65 minuter och fortsätter aningen omotiverad ut på en sväng till.....Kryssar runt stugan i en kvart innan även jag får duscha och äta!
Loggade helgens träning igår och var ruskigt nära att kasta mig ner på golvet och göra några situps- elller armhävningar. 596 minuter. 4 minuter från tvåsiffrigt. Inte för att det egentligen gör någon skillnad men ändå.
Helgen har varit kanon. Fredagen blev distansåkning skate. Kul att åka med pannlampa och framförallt roligt att köra kapp med en ekorre i en utförslöpa. Han hoppade ut framför mig i pannlampan sken. Insåg att jag började ta in på korren och började fundera på om jag skulle åka om på höger eller vänster sida. Men då gav han upp och vek in i skogen. Lite senare morsade jag på 3 rådjur.
Lördag morgon. Bergsbestigning. 2 ggr upp till toppen (1,5 km 150 meters stigning). Finfin löpning till bommen men sen bev det en del snö och det tog 13 minuter denna gången och ja- jag hade en negativ split med 6 sekunders marginal. Avslutade med stumma ben upp för backen från dalen och hem.
Lunch-sova-bilfärd.
På eftermiddagen klassiskt i Ulricehamn. Fint! Tog lång tid innan jag vaknade till liv men på slutet kändes det bra och jag fick fint flyt i åkningen även om det inte gick så fort. Mycket tack vare varm saft. Saft är grym. När jag kör 2 pass kan jag bli lite energilåg på eftermiddagen men bara vetskapen om att jag har med mig saft gör mig piggare. Sen är det ju inte fel att dricka den heller.
Söndagen blev sedan ett riktigt lyxpass. Långpass från klubbstugan. Vi började med väglöpning bort till Bertilssons för att fortsätta in i snön på en finfin runda med snöpulsning. Kände mig lite sliten men stark hela vägen. Det var egentligen bara sista 5 som var jobbiga men det var nog mer mentalt och det var längesen jag sprang ett tvåtimmarspass. Behöver jag säga att jag hade det skönt i soffan sen?
I onsdags stod 60 minuters löpning på schemat. Ett, för mig, ganska oinspirerande pass, som jag ibland kan ha svårt att genomföra bra. Han där hemma skulle köra backe och då slog det mig. Jag ville köra backe, men skulle springa distans. Problem. Lösning! Jag sprang distans upp och ner för backen och hejade! Helt plötsligt blev tråkpasset ett kul och givande pass med några vändor upp för backen. Hängde sedan med på 4 backryck på slutet. Sjukt roligt. Jag är bra på backryck! Men tyvär känner jag fortfarande av baksida lår sen banlöpningen och efter att ha besiktigat torsdagens löptestrunda kände jag mig tveksam till maxlöpning i snömodd och med ett irriterat baklår. (Känner inget vid lugn löpning).
Han där hemma skulle skata och jag var inte sen att nappa på erbjudandet att följa med. Alternativ träning fick det bli för att vila ut benet. Kollade skidspårstatus som talade om perfekta spår. Jo tjenare. Perfekt? Ojämt, moddigt, skråigt (nytt ord!) och bitvist för smalt för att skata. Då kan man bli sur. Speciellt som de klassiska spåren såg fina ut. Göteborgare och deras skidspår. Träffade på han där hemma som var minst lika sur som mig och här kunde det ha slutat om jag inte hade kommit på den utmärkta idén att köra intervaller på det lilla rundspåret som fanns. Det blev 4 varv, 3 varv, 2 varv och 1 varv, ca 9-7-4-2 minuter. Så blev ett tråkpass ett bra pass (igen!) Och dessutom avslutade vi med 10 minuter skidskola. Han där hemma korrigerade lite tekniska brister och genast kändes det bättre.
Idag skate i Ulricehamn. Fina hårda roliga spår. Längtar.Och benet, jodå, det känns bättre idag. Lite stelt fortfarande men det skall nog klara Tabergs topp på lördag.
Inledde uppvärmningen redan i bilen då det blev onödigt spännande att sitta i bilkö förbi en olycka....Det höjde nog pulsen några slag. Men var i alla fall framme i tid och hann precis upp till salen när dörren öppnades.
Körde 3*8 minuter (ja, jag skall göra nytt pass. lovar. Har faktiskt ett nytt pass men det är inte bränt än för det strulade men kanske ikväll?) Nu börjar det fungera bra med pulsklockorna och det flyter på bra rent tekniskt. Som vanligt en helt underbar känsla i salen. Jag är bortskämd med positiv energi på måndagar.
Efter corebollen fick det bli racerfart hem för att hinna få fram middagen till svett, gröt och klistervalla. Inspiration! Är inte alls sugen på vilodag.... Men det blir nog bra att ladda upp för kommande pass men jag är sjukt sugen på hårda, tuffa träningsdagar. Och kroppen känns inte alls sliten. På vilodagarna brukar jag typ halta hem och ligga livlös i en soffa men det blev lugnare i helgen än planerat och en massa sovande. Det måste ha hjälpt.
Idag kom mera snö, det skall snöa imorgon. Det kommer bli moddigt på testbanan på torsdag. Och 3 varv står på programmet. Bäst att ladda på pannbenet.
Egentligen flyter träningen på riktigt bra. Jag tränar många riktigt bra pass och slår rekord på löpande band. MEN jag har haft tendenser till förkylning i typ 3 veckor nu. Det gör mig frustrerad. Jag kan träna nästan som jag vill men tvingas till extra vilodagar och överhoppade pass. Och i helgen en känsla av att någon finns i kroppen men jag blir inte sjuk.
Redan under första passet på fredagen kände jag mig lite trött. Jag fick slita för att hänga med i ett tempo som borde kännas helt OK. Massor av snö bättrade väl inte riktigt på känslan. Andra passet var sprint och mindre snö. Ett roligt pass där jag kände mig piggare men valde ändå att inte trycka på för mycket med tanke på vad som komma skulle och min status.
Vaknade på lördagen och var seg och aningen snorig. Men inget ont i halsen och inga problem att springa. Hade dock stora motivationsproblem och då detta var ett pass i lite högre tempo med masstart så tappade jag kontakten direkt då jag kände att det inte var läge att trycka på. Sen kom jag in i negativa tankar och lyckades inte göra det till något riktigt bra pass. Det blev ett lugnt pass att lägga i bokhyllan. På eftermiddagen fick jag order om att vila så då fick det bli så. Lite sur var jag men accepterade faktum att jag inte skulle orka 2 pass just idag. Surt.
Söndagen vaknade jag med samma status. Tyckte dock att kroppen kändes piggare och var uppe och spårade en del under långpasset på Söderåsen. Förhoppningsvis släpper skiten taget nu och låter mig vara snabb och stark igen. Det är jag värd. (Fast jag var ju snabb och stark senast i tisdags....)
Så sammanfattningsvis ett läger med mycket oro och frustration där jag ändå fick med mig många bra timmars träning.
Denna vecka inleds lugnt för att inte bli förkyld och avslutas på ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket! Planerad träning hittar ni på funbeat. (Som jag varmt rekommenderar!)