Den tekniska formen är god. Jag bommar minimalt. Det går lite långsamt med kartläsningen ibland, men bättre det än stora svängar. Självfötroendet är på topp- tekniskt. Jag gjorde vad jag skulle och orienterade bra hela helgen.
Fysiskt är det på rätt väg. Jag är stark och genomtränad. Jag orkar hela loppen men det fattas lite fart. Men känslan i kroppen är helt annorlunda, nu har det släppt. Nu kommer formen.
OCH MED GOD ORIENTERING HAR JAG NU AVGJORT SPIKTÄVLINGEN! Han där hemma är nu skyldig mig en tre-rätters middag med 3 olika drycker. Det enda jag ska göra den kvällen är att äta och ligga i soffan och såsa medan maten lagas och disken diskas. Vinsten får nog vänta till efter SM dock. Den kvällen är nog inte bra som formtoppning.
Inte klockrent, inte tokpiggt men grym inledning och det finns mer att hämta rent fysiskt.
Jag gjorde ett strålande lopp tills jag kom på att jag gjorde just det. Kom ifatt en duktig löpare på slutet och då slutade jag läsa kartan och stressade. Onödiga minutrar på ett bra lopp. Men det var genrep för SM, bättre nu än sen. Nu måste jag komma ihåg att orka koncentrera mig hela vägen in. Och växla upp tempot. Det finns där.
Det har varit dåligt med träningsinlägg. Det beror på att jag inte tränar så mycket. Och att jag pendlar mellan "det här är det roligaste jag vet" och "nu lägger jag av". Mestadels "det här är det roligaste jag vet" men det är inte lika roligt när det hopar sig svarta moln en månad innan SM. Känslan är konstig. Kroppen känns fräsch men trött. Benen studsiga men de dör så fort.
Sista passet var en liten test. Efter uppvärmning och löpskolning drog jag iväg på en 4-minutersintervall på löparbana. Jag borde inte ha gjort det (fick nog inte för PT...) men jag kände verkligen att jag ville ha ett mått. 4 minuter i snabbt tempo( inte max). Hur långt hinner jag. Jag insåg att förväntningarna var så låga att jag nog skulle bli glad om jag ens kröp under 5-minuterstempo. Därför var det ganska skönt att hinna 920 meter och det ger väl ett tempo på 4.15-4:20. Utan att maxa på något sätt. Det var bra. Jag blev glad.
Sen var det dags för 5 st 30sekunders- och 5 st 20 sekundersintervaller. Här blev jag lite ledsen. För här kändes det som benen blev onda igen. Jag sprang kontrollerat men det var ingen riktig toppkänsla. Men vi får se imorgon hur kroppen svarade på den insatsen. Om jag får tillbaka mjölksyrabenen.
Summasummarum. Jag kan springa fort men känslan i kroppen är inte bra än. Tålamod- har jag inte så mycket och det börjar ta slut. Dagarna trillar på och jag vill sluta oroa mig. Nu hoppas jag på bra känsla i helgen.
Och för mina funbeatvänner som undrar om jag lagt av- Nä. jag ska uppdatera bums! Jag har bara inte haft motivationen att fylla i tidigare. Men nu vänder det! Imorgon springer jag genrep för medel-SM. Oh yeah!
Nu trappar vi ner träningen och trappar upp formen. Nu är det fokus på några få viktiga träningspass varje vecka. Nu ska jag slipa på formen, både mentalt och fysiskt. Idag inleds operation SM-form.
Idag blir det lugna ol-"intervaller". Fokus på orienteringskänsla. Imorgon vila, åker på koferans med jobbet. Torsdag intervaller, fredag återhämtningsträning och sen på lördag och söndag har ja tävlingsgenrep inför SM. Medel och lång-DM. Med relevanta förberedelse vad gäller uppladdning. Spännande!
Igår provade jag farten i några få intervaller och det blev positiva besked, för även om benen bråkar lite än så finns formen där! Jag har farten i kroppen, jag springer avslappnat och bra på platten men musklerna vill inte riktigt orka med uppför- än.
Ojojoj. Jag måste nog tagga ner lite nu om jag inte skall vägga inspirationsmässigt innan SM.
Igår sprang jag! Benen var lite trötta och sega efter sjukdomen men oj vad jag njöt. Och i helgen har jag tillbringat åtskilliga timmar framför SM-kartorna. Det är så nära nu att jag kan ta på det! Månader av förberedelse skall äntligen komma till nytta.
Ikväll blir det coreboll och löpning med några intervaller för att få känna lite på farten. Ikväll skall jag sedan lägga upp planen mot slumålet. 11 september kommer första chansen! Och det ska bli så roligt.
och mår ganska bra....Men ändå förvissad om att jag gjorde rätt som stannade hemma. Nu måste fokus ligga på att bli helt frisk och börja träna igen. Det blir nog en promenad i eftermiddag om statusen håller i sig.
Det som är bra den här gången är att jag inte varit riktigt sjuk. Jag har inte haft ont i halsen och inte snorat och ingen feber. Så när jag väl kommer igång igen så kommer kroppen inte vara helt nerkörd.
Men vad är det som händer? Normalt har jag en rejäl förkylning om året och kanske någon lite hängig känsla nån gång. Nu har jag haft en rejäl förkylning i julas, en hängigperiod innan Jukola, toksjuk i somras och så denna omgången nu. Man kan ju fundera på vad det beror på? Ligger jag närmare gränsen för vad jag klarar? Ja det gör jag nog. Blir jag då mer känslig för infektioner? Ja kanske? Kunde jag ha gjort något annorlunda? Nej, jag tror iinte det. Jag har stoppat träningen när det har känts för slitet. Jag tränade inte i veckan för att kroppen kändes trött. Jag hade kanske kunnat slita mig runt men bedömde att det var bättre att vila och med facit i hand gjorde jag ju rätt. Så jag kan nog inte skylla på mig själv allt för mycket utan bara konstatera att det är en kombination av otur och att jag tränat hårdare än någonsin.
Kommer det att påverka SM? Nej. Det är fortfarande 3 veckor kvar och om jag kommer igång med träningen nu så kommer jag att hinna få en toppform. Och jag kommer att vara grymt taggad till varje träningspass. Jag har med mig en otrolig träningsvinter som ingen kan ta ifrån mig. I och med denna veckan som kommer går jag in i en period så min toppform skall börja komma. Om en vecka avgörs DM i medelsistans och lång. Då vill jag verkligen känna mig pigg och få med mig självförtroende. Men med tanke på sjukdomen och att SM är prio så får vi se vad det blir för uppladdning. PT kommer hem från VM på måndag och då får vi se hur det blir med upplägg och formtoppning.
Det enda jag vet är att jag börjar se fram mot SM med skräckblandad förtjusning. Jag vet vad jag kan!
Jag är inte sjuk. jag är inte frisk. Jag är hängig. Inte ont i halsen, men snuvig, inte feber, men varm. Inte däckad men lite ont i kroppen. Hur frisk skall jag vara för att följa med på SM-träningsdagen imorgon?. Hur mycket ger det att följa med och gå två pass. Riskerar jag att bli mer sjuk? Ger det lika mycket att sitta hemma med en kopp te och titta på kartorna? Jag har ju varit uppe en gång och terrängen kan jag ganska bra.
Sprintresultaten blev ur svensk synvikel bra! 2 medaljer för damerna men synd att Martin bommade bort silvret i början. Han verkar vara i ruggig form. Blir kul med stafett idag.
För mina vänner (utan att ha pratat med dem) så var det inga toppresultat. Jag vet att alla kan bättre utan att de på något sätt gjorde bort sig. Men idag tror jag PT tar VM-medalj. Jag tror på ett silver förTjeckien, efter Sverige såklart. Herrarna lite mer osäkert, men medalj tror jag på!
Idag delas det ut VM-medaljer. Själv tänkte jag prova starta på Lång-KM. Och vinna spikfrekvenstävlingen! Med ett bra lopp idag tar jag hem totalsegen och kan avnjuta en trerätters middag med vin som han där hemma lagar medan jag ligger i soffan. Hoppas kroppen vill jogga lite idag i alla fall!
Inga positiva signaler. Varför har jag så ont i benen? Just nu känner jag mig ganska uppgiven och ledsen och funderar på om eller vad jag har gjort för fel? Ibland känns det inte rättvist.
Det får bli mer vila. Men nu LÅNG stretch för att försöka blidka benmusklerna.
Det börjar kännas bättre. Idag lyckades jag cykla till jobbet utan mjölksyra i benen! Och då tryckte jag på lite i backen för att kolla status. Ringen på benet är nästan borta och nu är det bara att fokusera framåt. Det var säkert inte fästingen utan jag var nog helt enkelt sliten. Kanske blev det för mycket? Nu ska jag bara ha tålamod och inte träna innan det känns bra, men en liten formcheck kan det bli idag för kroppen känns piggare.
Det är otroligt frusterande med strul. Ännu mer nu när det finns en plan. Samtidigt vet jag att planen är tuff och att jag kanske inte alltid riktigt orkar med den och att det är jag som måste känna efter. Det är min kropp som skall tränas. Och jag har blivit smartare. Jag skulle kunna köra på, det skulle gå. Jag skulle kunna tränat gårdagens intervaller och ibland känns det inte bra men jag försöker hitta skillnaden mellan bra dåligt och dåligt dåligt. Bra dåligt som i slutet av hellweek när man är helt slut men stark. Dåligt dåligt som när man känner att kroppen inte återhämtar sig. Så känns det nu. Sista veckan har jag fått mjölksyra genom att titta på en backe. Förra veckan var lugn, men kanske inte tillräckligt efter mina 21 h på två veckor. Det var ändå coreboll måndag, vila tisdag. Benstyrka, löpskolning, intervaller på onsdag (2 så tuffa pass var kanske det som blev lite för mycket när jag redan var sliten?) jogg med rusher på torsdag, vila fredag och sen två tuffa tävlingar under helgen.
Svårt att veta men jag litar på känslan. Kroppen talar om att den inte vill träna och då får det bli så. Plan eller inte. Så fort det känns OK (joggtest idag?) ska jag strukturera veckan.
Idag ska ni slå på Tv:n. Idag sänder TV4 Sport VM i orientering mellan 9:50 och 13.30. Medeldistans idag. Ingen av mina vänner springer medeldistansen så idag vajar svenska fanan ensam högst i topp. Hitills har det gått bra i kvalen. PT imponerade med en tredjeplats i kvalet till lången. Helen och Caroline tog sig också vidare till VM-final senare i veckan.
Man tror att man känner kroppen, att man vet hur den reagerar. Förra helgen visst jag att jag var långt borta från form. Till denna helgen hade jag vilat kroppen och såg fram mot positiva besked inför hösten.
Kroppen var trött, jag var trött. Helt orkeslös och mjölksyra som rann ur öronen om jag bara tittade på en backe. Söndagen var ett skämt och jag funderade på vad jag sysslade med? Många frågor rullade runt i huvudet? Skulle jag bli sjuk igen? Vad är det som händer? Vad gör jag för fel? Varför är jag inte pigg?
Jag vet fortfarande inte säkert vad som hände men det jag vet är att jag plockade bort en elak fästing i lördags. Och att bettet var uppsvullet och såg konstigt ut och jag tänkte att det här bettet måste jag har koll på. Jag vet att jag kände mig allt annat än fullt frisk i söndags och jag vet att jag har en röd ring runt bettet nu. Den klassiska boreliaringen kommer inte förren efter 1-2 veckor men läkaren jag träffade idag och visade bettet bedömde det som att det nog kan vara borelia med tanke på omständigheterna. Och man väntar inte ut borelia så nu käkar jag pencelin och hoppas det känns bättre snabbt. (Man kan inte ta test förren 2-4 veckor efter smitta) Några lugna dagar rekommenderades, men ok att träna om allt känns bra. Om det nu skulle vara borelia så började jag ju medicineringen direkt så det skall nog bli bra!
Men nu får det vara slut på strul. Nu vill jag börja ladda för SM.
Igår var planen att lägga grässkydd åt klubben mellan 16-18, sen skulle jag glida hem och ge mig ut på en löptur med 6-30, 6*20 och 6*10 sekunders intervaller. Visst hade jag fortfarande ont i benen men jag vet att detta pass fungerar fint sliten så jag såg fram mot ett snabbt, kort pass för att väcka farten i kroppen inför helgen.
2 h grässkydd byttes mot 3,5 och när jag kom hem halv nio var träninsmotivationen låg. Jag var trött efter att ha krypit omkring på backen hela kvällen och sen cyklat hem. Jag var rysligt nära att låta latmasken vinna, men när han där uppe skulle ut på en joggingtur bytte jag om i rekordfart och kompromissade med mig själv. Ja skulle göra 4 av varje, minimalt.
Jag är glad att jag tog mig ut! För väl uppvärmd kändes det bra i benen. Träningsvärken sitter i men inte mer än att jag klarade korta intervaller i hög fart. Det blev bara 4 av varje. Klockan var mycket och jag behövde både äta middag och packa för helgen men som läget var är jag mycket nöjd med genomfört pass. Det var helt enkelt det som fungerade idag. Det är inte alltid lätt att träna som planerat när vardagen bjuder på oplanerade långa aktiviteter som man inte kan välja bort men då gäller det att vara nöjd med det som man i alla fall gjorde.
Idag är det ännu en skön vilodag innan två fina tävlingar i helgen. Sen är det bara slutspurten kvar fram mot min bästa form någonsin!
Vem har krupit in i mina ben och sitter där inne och producerar mjölksyra? Vem verkar ha fyllt dem med vatten så att det spänner i benen? Vem sitter och eldar där inne så att benen är aldeles varma? Idag gör det ont överallt i benen. Överallt. Inte ens morgonens Yoga kunde få bukt med känslan.
Gpårdagens pass 2 var ingen lek. Det började illa med att Ullevis grässkydd låg på tork på hela löparbanan. Arg som ett bi fick jag helt enkelt fräsa hem och jogga upp till golfbanan. (uppför-ajajajajajajajaj) Köra löpskolning och intervaller på grusvägen. Första intervallen trodde jag att jag var nära slutet. Det var evighetersen jag sprang fort och det kändes som jag fick lära kroppen springa. Det gick lite bättre allt eftersom men jag är grymt glad att jag inte vet hur fort jag sprang. Fokus låg på löpteknik. Om farten inte vill komma får jag i alla fall se till att springa långsamt men snyggt. Det var verkligen inget bra pass för självfötroendet. Jag trodde nog att det skulle kännas OK efter 2 dagars vila men morgonens benpass ville annat.
Hur jag ska klara av kvällens sprintpass är just nu oförståligt.
VM börjar på söndag och jag har aldeles för få tummar att hålla.
Jag måste ju hålla en tumme för min klubbkamrat som bor i och springer för schweiz. Hon som bodde granne med mig några veckor och som gillar Sisjön...Och som sprang tokbra på o-festivalen i Norge för 2 år sen och gjorde den tävlingen minnesvärd.
Sen ha vi två brittiskor. Tjejen som bott i Göteborg i ett år och som var och hälsade på i våras. Som var i bra form på NOC men skadade sig och jag hoppas innerligt att hon kan göra sig själv rättvis på VM.
Och sen en tumme för tjejen som jag tränat 100-tals pass med och som kom 6:a på sprinten i Danmark och fick mig att sitta klistrad framför datorn på biblioteket under varma sommardagar. Allt för att följa upplösningen live! Repris tack!
Ett gäng tummar för de svenska deltagarna! Självklart.
Och så såklart en tumme för PT. Om hon kan plocka fram ett uns av den glädje och energi som hon lyckas förmedla till andra kommer det att gå bra.
Jag kommer alltså vara strålande glad över medaljer som går till Schweiz, Storbrittanien, Sverige och Tjeckien. Vilka fantastiska inspirationskällor till träning jag har i min närmsta omgivning!
6:30 Frukost 6:45 Cykel till gymmet som uppvärmning 7:00 benstyrka med några nya övningar. Lite hattigt som det alltid blir med nya grejer men oj vad jobbigt. 7:15 Kastar mig ner till cykeln och nedvarvning 7:30 In i duschen på jobbet 7:45 Med macka framför datorn, nytränad!
Ikväll ska jag se om jag känner igen löparbanan, eller om den känner igen mig.
Lika mycket som jag älskar träning har jag kommit att älska vilodagarna. För jag har insett att det gäller att utnyttja dem till fullo för det som komma skall. Jag behöver samla på mig all kraft jag kan.
Jag har alltid gillat samla timmar. Långa lugna pass. Höga staplar i träningsdagboken. Detta året har varit annorlunda. Det har varit intensiva träningspass (men ändå höga staplar.... ) Jag har tränat tuffare än någonsin och genomlidit intervallveckor som varit utanför vad jag trodde jag skulle klara av. Nu har jag haft två mängdveckor och jag tänkte nog att det skulle bli ganska lugnt. Att det här kan jag. Att träna 21 h på 2 veckor är inte helt nytt. Jag har gjort det förut. Det som skiljer är att OM jag har tränat 21 h på två veckor har det inneburit en hel del cykling eller skidor. Och det går INTE att jämföra en timma cykling med en timma löpning. Av mina 21 h har 3 timmar varit cykling och kanske 1,5 styrketräning, varav en del benstyrka. Det innebär att jag har sprungit mer än en timma om dagen de senaste två veckorna, utöver det andra. Inte konstigt att helgen varit tung.
Att ställa sig på startlinjen i lördags och tävla på en tuff bana där jag anade att det skulle handla om 75-90 minuters löpning var tufft med den bakgrunden. Men som jag gör det! Jag gillar läget, öppnar ganska lugnt och plockar kontroller i min SM-final. För det var den jag sprang. Trött i kroppen efter att ha pressat mig i kvalet dagen innan, men harmonisk och glad över att få springa en lång tuff bana. Så trots att ja inte orkade trycka på genomför jag ett bra lopp med 4 misstag. En liten sväng till 3:an när jag stannar till för tidigt och yrar lite men kanske max 1 minut. En kontroll lite senare avviker jag från min plan och dras med andra löpare i ett annat stråk. Får dålig ingång och fastnar i ett grönområde. 2 minuter. På slutet är jag trött och på de sista 3 kontrollerna orkar jag inte läsa kartan utan bara springer i rätt riktining vilket ger tidstapp. Inga bommar men jag springer dumt. Här tappar jag närmare 3 minuter. Det är lite synd på ett annars tekniskt bra lopp. Och det där har hänt förut. Jag måste orka koncentrera mig hela vägen in! Inte släppa kartkontakten!
Men nu fokus på det bra. Jag orkar! Jag är helt ur slag men gör ett bra lopp. Jag springer hela vägen hem och ger inte upp. Jag har roligt hela banan och ser den långa banan som en ypperlig träning inför SM. 90 minuter njutning.
Söndagen var en parantes. Passet genomfördes, inte mer. Långpass såklart.
Nu sitter jag och väntar på samtal från PT. Kan man få önska sig banintervaller.....
Igår plockade jag fram cyklen, dammade av den lite och cyklade glatt iväg i tron om att jag åtminstonde kunde leka cyklist med någolunda trovärdhet. På vägen ut irriterade jag mig på rödljusen och längtade ut till de riktiga vägarna. Det tog inte lång stund innnan jag kände av ryggen, innan nacken var stel och då har vi inte kommit till fötterna. Hur gör cyklister? De hårda sulorna tar ju ut sin rätt och fötterna domar nästan. Men det var ganska kul att trycka på och känna mig snabb. Solen sken, fåglarna kvittrade och havet blänkte. Hade det inte varit för den där sargade känslan hade det varit en fin tur. Alltså det var kul, men man behöver cykla lite mer för att slippa småskavanker. På slutet var jag väldigt glad för alla rödljus och möjligheten att kunna sträcka ut ryggen och släppa trycket på fötterna. Totalt blev det 1:50.
Imorse gjorde jag snabbvisit på gymmet. Hade tänkt köra yoga och ben men yogan börjar inte förren nästa vecka så det blev ett effektivt pass. Cykel dit som uppvärmning och sen 10 minuter effektiv benstyrka. Jädrans vad tufft det var idag. 15 minuter in och ut. Expresspass. Tjejen i omklädningsrummet som gick in i duschen när jag gick ut i gymmet såg lite förvånad ut när jag 10 minuter senare kastade mig in i duschen svettig och slutkörd. nervarvning på cykeln till jobbet och stretch på kontoret!
Jag nämde något om att jag kanske borde lassa på mer på benstyrkan. Jag tar tillbaka det. En skön träningsvärk gör sig påmind när jag rör mig. Gårdagen blev därför en kamp, mellan mig och mitt pannben. Det var bedrövliga ben som ville producera mjölksyra men faktiskt en ganska bra löpkänsla. Jag kämpade mig runt och noterade att det ändå, trots känslan nog gick ganska fort? Jag hade ingen garmin så jag vet inte men nöjer mig med känslan av att jag gjorde ett bra pass. Den finns där inne i mig. Löpningen. Snart ska jag släppa ut den.
Idag ska jag glida runt på hojen. Någon som vill med?
Och det är faktiskt precis vad jag var sugen på. Samla timmar, som på den gamla goda tiden när jag bestämde själv..... Vi fortsätter en vecka till med långa lugna pass och veckan innehåller bara ett intervallpass och det blir ikväll med klubben. Kul att träffa alla igen efter en sommar!
Gårdagen blev ett trevligt pass. Cykel som uppvärmning till gymmet. Direkt på med benstyrka. 10 minuter blandade övningar utan vila. Hög puls och låga vikter. Ett roligt program men det är nog dags för mig att utvecka det lite och lassa på lite mer vikter. Men nu har jag strålande teknik och orkar utföra allt på ett bra sätt. Och det känns viktigt med tanke på mina ryggproblem. Sen drog jag iväg på en återhämtninsjogg, 40 minuter med några korta rusher. Ingen aning om hur många och långa men typ 10 st. Hann med ett stopp i ett halonsnår, sån lyx måste man unna sig när passet bjuder in till det!
Avslutade med att köra ett corebollpass. Det var 5 deltagare där och jag blev brutalt påmind om att det är svårt att leda pass för folk som inte ser det som en självklarhet att alltid kämpa och göra sitt bästa.Och som kanske inte orkar göra som jag har tänkt. Speciellt när man bara är 5 personer. Jag hade svårt att hitta kontakten med dem och svårt att få dem att överträffa sig själva. Allt blir så uppenbart med få deltagare.
Ikväll väntar terrängintervaller ovanför kanotklubben i det trevliga formatet där man springer 3 st i ett lag. Varje intervall är 2 varv på en slinga. Två springer en vilar. När du sprunit två varv hoppar du av och in kommer en utvilad löpare som går in och drar. Roligt och inspirerande! Det ser jag fram mot.
Så börjar ekorrhjulet om! Idag sitter man på jobbet igen, undrar vad som hände? Vart tog dagarna vägen. Men denna hösten är lite annorlunda. I höst skall jag springa SM, inte bara som vanigt utan med ett års förberedelse. Ett år med all fokus på 2 helger i september. Och vet ni vad. Jag börjar tro på det. Jag börjar tro på att jag kan springa den där SM-finalen. I Sälen bevisade jag för mig själv att jag kan orientera. Och lång där inne finns beviset för att jag kan springa fort. Och mentalt är jag stark. Jag brukar alltid göra ett av årets bästa lopp på SM.
(Och skulle jag misslyckas kommer oktober att starta med en rolig fest!)
Helgen blev vila. Det fungerade utmärkt att träna så tufft i 5 dagar men det krävde också lite längre återhämtning. Hade tänkt jogga igår men jag fastnade i semesterlathetens sista dag och njöt till fullo av en dag utan att göra någonting alls.
Dagens planer är oklara. Ev. ska jag leda coreboll? Egentligen inte, men det står mitt namn på schemat? Och de öppnar inte förren 13 så innan dess vet jag inte. Men det borde bli benstyrka och lite löpning i alla fall.
Ikväll ska jag prata med PT igen och börja lägga upp planen för målet. Det är nära nu! Det är tokigt nära och dags att börja ägna lite mer tankar på den där dagen. 39 dagar kvar!
Måndag FM: Löpskolning och uppföljning på en sprintbana av PT. Var borta i nästan 2 h men effektiv träning 1 h. Inspiration så det stänker! Måndag EM: Orientering på sluttningen till hundfjället. Kallt, regn och backigt! 1h.
Tisdag FM. 2 h sluttningsorientering, delvis uppe på kalfjället. Det är tufft fysiskt men jag njuter! Tisdag EM: 80 minuter med strålande sol och klarblå himmel. Mitt i passet, mitt på fjället, lägger jag mig ner i vitmossan, tittar på omgivningarna och njuter. 5 minuters energisamlande innanjag kör vidare. Benen börjar bli trötta. Avslutar med 10 minuter core.
Torsdag FM: Löpskolning, 2 sprintbanor i tandådalen. Tufft i detta slitna läge men jag gillar läget och har kul. Och det går ganska bra, trots allt. 90 minuter. Torsdag EM: Cykling 75 minuter på sveriges bästa MTB-bana i Rörbäcksnäs. Det är så fint att det gör ont. (Och inte bara i kroppen).
Fredag FM: Och här händer det. Jag orkar inte mer. 60 minuters snubblande. Det är blöt och lite kallt. Det är sista passet men med all den positiva energi jaghar samlat ihop gör jag bästa möjliga av dagen och tar mig runt på ett OK sätt.
Idag vilar jag! 11 timmar 40 minuters träning på 5 dagar, varav ca 10 är löpning. För mig är det mycket.: För världseliten är det en piss i havet. Kan vara bra att påminna sig om hur mycket de faktiskt tränar- varje vecka- året om- och komma ihåg det när man är en bit efter....Det funkar att träna mycket när resten av tiden består av soffa, tv och bok. När inga måsten finns, när man kan sova en stund på eftermiddagen. Tänk om man alltid fick ha det så!
Igår bättrade jag väl knapparst på återhämtningen genom att stå och vänta och lyssna på U2. Typ 4 timmars stående. Ska ta igen det idag och genast förflytta mig till soffan.
Det känns väldigt bra att ha fått med mig denna veckan från semestern som annars mest har varit sjukdagar. Det här var ett bra avstamp mot en rolig höst. Finslipningen har börjat! Det här ska bli en kul träningshöst!
