Det kommer bli jobbigt, det kommer att skava här och där, vi kommer bli griniga men framförallt ska det bli så grymt kul! Och hotellfrukosten kommer att smaka underbart. Och sängen kommer vara å skön. Och pizzan på lördagskvällen kommer smaka så gott. Och det kommer vara så skön känsla att möta upp grabbarna på söndag eftermiddag. Och soffan kommer vara så skön på söndag kväll. Och efter detta kommer Marathonlopp framstå som rena sprintdistansen. Och staplarna i träningsdagboken kommer att bli så höga.
Nu ska jag strax stänga ner butiken för att hinna med ett litet gymbesök innan operation uppladdning går in i sin slutfas....Måste bara springa på toa...igen... och igen.
Det är nära nu, vårens stora äventyr och jag har shoppat klart. Maten kommer att bestå av 3 energikakor och pannkakor med sylt. Och så vatten, som har varit det stora problemet, men nu har vi bestämt oss för att fylla camelbacken och efter det blir det helt enkelt att våldgästa de stackars få villaägare som finns längs med vägen. Det ska ju bli varmt så vatten lär behövas. Åh, det pirrar lite i magen. Fjärilar....
Gårdagens Jukolatest blev en positiv överrraskning mitt i benbedrövelsen! För benen var tokstumma efter 10 km asfalt men ändå så knatade jag på över stock och sten och på slutet kändes de nästan lite bra. Gjorde inga större bommar och hade bra koll på läget. Så även om jag var en bit efter så var det ett fall framåt. Det är nog faktiskt så att jag har höjt min lägstanivå ganska mycket. Och det känns MYCKET skönt. Det ska bli spännande att se vad som har hänt med min högstanivå, måste ge mig på löptestet snart igen. Blodomloppet gav inte det reultatet jag är helt övertygad om att det finns i min kropp. När jag springer nästa testlopp med utvilad kropp (vilket jag ska försöka hinna med innan sommaren) så kommer nog en del att höja på ögonbrynen.
Om 26 h har vi börjat vår första, av helgens 2 marathon.
Kroppen motsvarade inte alls mina förväntningar. Tiden var inte bra. Jag är så less på att jag är så beroende av en pigg kropp för att kunna springa fort. Jag är ingen naturlig löpare, jag har verkligen fått slita för att nå hit, resultaten kommer inte av sig själv direkt. Och frågan är: Varför hade jag betongben igen?
Jag vet att jag inte tränar för att bli bra på 10 km asfalt men jag tränar ju ganska mycket, och mycket löpning. Det känns så orättvisst när andra springer fortare, fast de inte alls lägger lika mcket tid på träning eller när de som lägger lika mycket tid på träning springer på typ 40 minuter. Men som vanligt tar det väl en dag eller två att svälja fötreten och inse att det är i skogen det avgörs.
Kroppen kändes ganska OK, tills backarna kom. Då sprutade mjölksyran ur benen och jag tappade all fart. 45,53 är ingen tid jag är nöjd med, faktiskt väldigt missnöjd. Jag hade nog inte varit nöjd om jag inte var nere på de där 44 som jag hoppades på. Det enda jag kan vara nöjd med är att jag ändå inte hade längre tid med tanke på hur benen kändes. Kanske har jag höjt min lägstanivå ett snäpp? m
Ikväll hoppas jag kunna springa Jukolatest. Foten bråkar lite men just nu lutar det ändå mot start och det loppet går ju i skogen.
Igår hade vi folk hemma, det blev en väldigt intressant diskussion om hur en viktneutral tävling skulle formas. Har du ine själv tittat lite på löparkollegorna och tänkt att om jag också var så där lätt i kroppen skulle jag också springa fort?
Jag vill ha en sån tävling. Vore grymt coolt att se klubbens gaseller med 20 kg i ryggsäcken. Gissar att alla kommer att väga typ 70 kg i damklassen. Tyvär är jag ganska kort så för min del skulle det innebära en 25%-ig viktökning. Ungefär som en fjällvandring. Kul att springa löpartävling med vandringssäcken.
Blir ännu roligare i herrklassen där invägningsvikten blir närmare 100 kg. Blir kul att se smågrabbarna som normalt med lätthet springer grusåttan på under 30 minuter med 40 kg i ryggsäcken. Om de välter lär de aldrig komma upp.
Erkänn att det vore kul. Man kanske skulle arrangera så man slipper vara med. Anmälan i kommentarsfältet!
Verkar som om folk sover bort morgonen nu för tiden, bara 12 deltagare idag. Var väldigt trött och oladdad idag men blev lite taggad när flera stammisar trillade in och när två tjejer från passet jag vickade på förra veckan kom. Så inledningen kändes lite sömning men sen vaknade både jag och deltagarn till och idag hade jag faktiskt ingen slöis utan alla kämpade tokmycket. Blev grym stämning på de sista intervallerna.
Ikväll ska jag faktiskt vila från löpintervallerna eftersom jag ska tävla på 10 km imorgon. Löplopp är ju inte min starka sida. Jag är ju inte så grym på att springa asfalt och inte så snabb men jag har sprungit ett lopp tidigare för 3 år sen och då hade jag 45,21 så jag hoppas kunna slå det. rykterna talar dock om en backig, kurvig bana. Vi får se men jag hoppas, hoppas kunna bättra på löpsjälvförtroendet med en tid under 45, drömmen är att pressa in under 44.
Gårdagens styrketräning blev jobbig, totalt 80 minuter styrka. Har dock svårt att förstå varför man ska träna axlar på ett corebollpass, men med lite egna justeringar blev passet ganska bra.
Tuff vecka framöver. Löptävling imorgon, Jukolatest på torsdag och sen 80 km löpning i helgen.
Vad ska jag ha med mig? Klarar jag mig med en superställströja, tunna byxor och vindjacka? Vad ska jag springa i? Shorts och linne hoppas jag? Hur mycket vatten måste man bära på? Hur många energikakor behöver man på 80 km löpning? Ska jag bara ha vatten eller även sportdryck? Kan man fylla vatten? Får man gnälla om man blir trött? Ska jag springa med en colaburk? Är det värt det? Är vi tokiga?
Inte för att det är så roligt att cykla, och inte för att det är bra träning utan för att man får fika mitt i passet. Igår var det dags för premiärturen på racern. Tog bilen till Landvetter för att cykla ut till ett fik. Cyklade Landvetter-Härryda- Hindås- Rävlanda- och så en avstickare ner till Stockabäck för att fika - sen Hällingsjö- Inseros- Landvetter. Ca 60 km. Det var väldigt trevligt att fika men en väldigt otrevlig fikaägare som inte verkade vilja ha gäster, speciellt inte svettiga cyklande gäster. men fikat smakade bra ändå. Cyklingen var ganska rolig och jag blev egentligen inte så trött men fick grymt ont i rygg och rumpa. Ovana skulle man kunna kalla det. Är grymt nöjd med att jag var sjukt trött i baksida lår på vägen hem. Måste ju bero på min fantastiska cykelteknik.
Om vi ska backa bandet till lördagen och Jukolatestet så var det ingen riktig höjdare. Benen kändes återigen OK (ja, jag är lätt schizofren) men min plan höll inte länge. Jag startade sist och såg fram mot ett bra sololopp utan störande inslag. När jag då vid 4.an kom ifatt två duktiga löpare tappade jag all koncentration. Bommade rejält på en kontroll och sedan tappade jag nog tempot in mot mål. Det var varmt och jäkligt och jag hade inte riktigt rätt inställning tror jag. Jag måste jobba med att springa fort även när jag är själv och att sköta mig själv........ fattar inte att jag ska ha så svårt för detta. Tyvär har jag nog bränt mina chanser till förstalaget nu. Hade nog varit tvungen att göra två bra testlopp. Nu har jag en chans kvar att visa på torsdag.
Eftermiddagen blev en kortare tur på racern för att vänja mig.
Foten känns sådär. Känner av den och jag får försöka ta det lungt hela veckan, det ska ju springas typ 80 km i helgen.....
Hela våren har liksom varit aldeles rosa med små lätta moln att flyga fram på, med en underbar löpkänsla och en lätt kropp. Sen kom POLLEN. Just nu dundrar jag fram på zavannen med flodhästben och Sugrör i halsen och med en skitfot. Borta är alla positiva känslor och gårdagen var som ni förstår ingen dröm direkt. Som grädde på moset är terrängen i Ängårdsbergen grym, Långsammare terräng får man leta efter. Det enda positiva var väl att jag orienterade väldigt bra. Men foten gjorde ont, luftrören bråkade mer igen och benen värkte. Suck. Imorgon är det Jukolatest. Imorgon ska jag alltså prestera på topp igen. Bevisa för UK att jag vill vara med och slåss om en plats i förstalaget, att jag är bättre än någonsin. Så nu vänder vi blad. Imorgon är en annan dag. Idag ska jag vila och kurera luftrören. Foten gör ont, men det går att springa på den. Jag får vila sen.
Nej, det gick inget bra alls. Benen kändes helt OK men huvudet var tokstressat. Hade dåligt flyt genom hela banan och tog dåliga beslut och bommade sekunder hela tiden. Inga stora grejer men tiden rinner fort iväg på en sprint. Jag gjorde alla misstag man kan göra på en sprint.... Framförallt kände jag att jag var tvungen att stressspringa. Smart va?
Som slutkläm lyckades jag sedan hoppa över näst sista kontrollen. Vilket helt säkert berodde på min stressiga inställning. Fy på mig. Glömma fort. Idag ska jag orientera bra på kvällen provlöpning av JVM-finalen på medel.
Gårdagen blev i alla fall träningsmässigt bra med core och efter loppet nercykling hem. Skönt att springa fort igen. Det var ett tag sen jag gjorde det.
Det var sjukt varmt på spinningen igår. Sjukt varmt. Det är alltid varmt men det här....Vet inte om jag kanske var extra taggad att köra också. Normalt ska jag ju springa intervaller på kvällen efteråt men nu fick jag ju "bara" köra spinning. 5 st 7-minutersintervaller var konceptet. Det kändes ganska bra även om det var en konstig grupp. Halva gruppen körde tokigt bra men sen hade jag några såna där tråkiga som man undrar varför de ids gå in i spinninghallen. De svettades INTE. Roligast var ändå att damen på 50+ såg ut att ha roligt och körde på hårt. Hon tackade också för en "trevlig resa". Det jag gillat bäst med att leda spinning är att få folk att ta ut sig- ordentligt. Ta ut sig så det gör ont och inse att det är skönt.
Idag cyklar jag ut till sprintcupen och innan dess ska jag hinna med ett corepass. Tvättbräda- bikini- sommmar.
igår bokade jag flygbiljetter till semestern. JULSEMESTERN. Sjukt men sant. Flera dagar kring jul var fullbokade.
Helt seriöst planerar jag tårta till middag, kanske något litet annat men hur många gånger på ett år får man äta tårta till middag och om jag äter vanlig middag innan kommer jag ju bli mätt...
Styrketräning är svårt. Det kan tyckas lätt men om den verkligen ska ge något måste jag peppa mig järnet och verkligen kämpa. Igår hade jag en bra dag och både överkroppstyrkan och själva corebollpasset gick väldigt bra. Jag tog verkligen i! Börjar dessutom bli grym på balansövningarna igår. Nu för tiden kan jag sitta på huk på bollen, nästa steg blir att släppa händerna. Måste nog köpa en boll hem så man kan tjuvträna.
Kvällens keps-ol byts tyvär ut mot 5 st 7-minutersintervaller på cykel. En ren säkerhetsåtgärd eftersom foten har bråkat lite sista tiden och det är mycket roligt framöver som jag inte vill missa! Men eftersom jag missade morgonens spinningklass ska det bli kul att leda ikväll, det är dessutom ett cykel 60 som jag gillar bättre. Har dock lite panik etfersom mitt fodral med alla mina spinningpass och fusklappar är på villovägar och inte helt återfunnet än. Det har setts på citygymmet men just nu vet jag inte riktigt var det är....Panikbrände en skiva igår som jag nog måste lyssna igenom snart.
Annars har dagens startat grymt bra med tårta till frukost, kan det bli bättre!
Jonas och Enga är inte kända för att banga fika. I lördags på Café Husaren fick de nog. Enga började med en chokladboll stor som en tennisboll och Jonas började med en Kärleksmums. Självklart kunde grabbarna inte motstå världens största (enligt hemsidan) kanelbulle. Trots att de delade på bullen och att jag åt lite så gick de därifrån och lämnade en fjärdedels bulle och en tredjedels chokladboll. Man blir ju besviken.
Jonas vill dock vill meddela att han minsann ätit en stor smörgås innan. Så nu vet ni det. Vad det nu har med historien att göra. 2 olika magar. Matmagen och fikamagen.
Lördagen blev en jobbig dag. Inledde med att jobba lite för klubben på en parkering innan jag hejade fram folk längs avenyn. Kanskeinte så jobbigt men med en migrän liggande i bakhuvudet var det aningen jobbigt och de planerade löpbandsintervallerna blev till tupplur. Som tur var gjorde den gott och huvudvärken släppte en aning.
På söndagen var planen att ge mig på 18-km spåret på Skatås som jag änu aldrig (!) testat. Var dock mycket skeptisk till om kroppen verkligen skulle vilja detta men tänkte att man väl får bryta om det är så. Joggade iväg med pigga ben! Kände direkt att i alla fall benen mått bra av två vilodagar. Kände mig lätt i kroppen och hade pigga ben men andningen kändes fortfarande tung och jag blev lite yr i huvudet. Funderade på om jag bara skulle ta milen eller om jag var pigg nog att köra hela. Bestämde mig för att det nog kändes lite bättre och vek ut på 18km. Känslan var rätt och kroppen kändes faktiskt bättre och bättre men oj vilka långsamma kilometrar det är. Spåret är kuperat, stenigt, mycket rötter och smalt. Jag låg oftast mellan 5:30-600 och då tyckte jag att jag körde på i hyfsad fart. Blev lite störd över att kilometertiderna blev så pass höga när känslan var att det rullade på ganska bra. De som kändes bäst var nog ändå att jag var ganska oberörd efter 18,5 km. 1:45 blev sluttiden. Har ingen aning om det är bra? Hur fort kan man springa på småstigarna egentligen? Nåja, känslan var bättre än på länge!
Det verkar så otroligt mycket roligare att springa 18,5 km i skogen, ensam, än 21 km asfalt bland 45 000 andra.
Sjukt nog är det 2 år sen jag började blogga imorgon. Eftersom jag kommer att jobba och sen kolla på varvet hela dagen så får jag gratulera mig själv idag. Grattis till mig! Eller nåt? Vad är det att fira?
Frågan är: Vem är alla ni som läser. Några av er brukar ju kommentera, men runt 20 personer läser varje dag. Vem är ni? Bloggar ni?
Igår var jag ett barn som inte fick lördagsgodis fast det var lördag. Idag är det jag som ringer läkaren igen. Under gårdagens pass var jag tvungen att gå på en asfaltssträcka för att kroppen strejkade. det var då jag blev 3 år igen och bara ville lägga mig ner på asfalten och gråta och skrika och sparka med benen.
Luftrören har slemmat igen igen. Behöver få ny medicin och hoppas att det hjälper. På sätt och vis var det skönt att upptäcka att det verkligen är problem med luftrören igen för man undrar ju varför kroppen helt plötsligt inte vill göra som jag vill. Så för att skona luftrören blir det vila idag och förmodligen imorgon också. Ska jag springa imorgon blir det på gym. Vägrar springa ute i sol och bland grönskan. Tacka vet jag kvava gym och löpband.
För nu har den kommit, vår nya Garmin. Jag kommer inte att springa fortare, det kommer inte att gå lättare, inte rättare men jag kommer att veta vad jag gör. Slut på bortförklaringar. Nu kommer man att se var man varit, hur fort man sprungit. Är det bra? Premiärturen blir ikväll. Tyvär får jag nog inte kartan förren på lördag eftersom jag ska provspringa JVM-testet som går på lördag.
Gårdagens sprint kan ställas in i hyllan som ett Sofia ur form lopp. Inga misstag, men det är å andra sidan lätt att orientera i lågt tempo. Min kropp kan inte springa fort just nu? Hela våren har varit toppform, vad har hänt nu? Är det pollen som spökar? Längtar i alla fall till den dagen kroppen svarar igen. Kanske ikväll, men jag har inga förhoppningar.
..och allt är gratis. Inte riktigt så bra var det men nästan. När jag köpte min dyra oprisvärda racer så skaffade jag medlemskort och fick ytterligare 5% rabatt på köpet i form av ett presentkort. (Så jag betalade mindre än halva ordinarie pris....) Presentkortet har varit på villovägar men igår kom det. Idag var jag således nere på stan i sportaffären och handlade. Gratis. Utöver det tråkigt mogna beslutet att lägga pengarna på en ny sportBH fick jag även pengar över till ett sprillans nytt rött fint Pumalinne. Nu måste jag bara finträna mer, eller hoppas på linneväder.
Några timmar kvar till sprintcupen. Undra hur benen vill springa med mig idag? Sofia Snabb Snabbare Snabbast
Trodde jag skulle kunna springa på energin efter morgonens beröm av spinningpasset och visst var jag glad men benen verkade inte fatta att de skulle använda den energin, så det fick bli ett kämparpass. Vilket jag i och för sig genomförde med beröm godkänt. När jag kom hem och tömde klockan såg jag också att min aning om att jag hade pressat hårt på cyklingen var riktigt.
Ganska intressanta pass faktiskt. Jag upplever aldrig cykelklasserna som speciellt jobiga men i efterhand har jag nästan alltid varit uppe och pressat i hög zon ganska mycket,. Vore bra om det alltid var så. Adrenalin verkar vara bra för orken.
Solen skiner idag också så Bettan står i trapphuset redo för en ny dust. Ganska lugn cykel ut till stadscupen för att sedan köra racerfort hem. Hem till soffan, hem till en hemmakväll, hem till tidigt i säng. Håller med Lena.
Lite extra taggad var jag nog imorse. När man ska bli filmad och uppföljd vill man ju gärna få till den där känslan när man är ett med gruppen. Körde 8-minutare med dem idag och det är verkligen ett pass jag gillar. Alla 3 intervallerna har sin egna karraktär och intensiteten byggs liksom upp för att explodera i en riktig hårdrocksavslutning. Det är nog favvopasset. Lyckades också få med mig de flesta deltagarnapå tåget och det kändes riktigt bra! Blev lite extra glad när några stammisar kom fram och tackade för passet när min utvärderare var där. Det var snällt.
Utvärderingen gick bra och jag fick inte allt för mycket kritik utan jag kan känna mig nöjd med dagens pass och fick lite inspiration att sätta igång med det nya passet som rent träningsmässigt ligger klart men det gäller att hitta musik som passar.
Ja, en bra spinningmorgon var det allt men jag tror att jag kanske tryckte på lite för hårt mitt i adrenalinstimmet och förmodligen kommer kvällens löpintervaller att kännas lite tunga. Men det kan det vara värt.
Nu börjar det. Har inte plockat någon än men man känner igen fästingkillet lite överallt och jag har hittat ganska många bett. Kan man inte utrota dem? De flesta djur kan man se nyttan med ävenom man inte gillar dem, men fästingar???
I lördags gjorde jag precis allt jag tycker är roligt. Dagen började med sovmorgon och omelett till frukost, som åts i lagom takt. Sen sprang jag, några av mina aldra bästa vänner och min favorithund långpass i grym terräng och med härligt sommarväder. Benen kändes bättre än på länge och jag tyckte att jag för det mesta hade bra koll på karta och kompass. 1:55 stannade klockan på.
Efter det så blev det en skön lunch på balkongen och lite solande innan vi inledde kvällen med en drink på balkongen hos en vän. Trevligt, trevligt. Sen träffade vi fler vänner och satt i solen vid stranden och pratade och drack innan vi begav oss till kvällens höjdpunkt. Festen. Den blev precis så trevlig jag hade hoppats! Fint väder, god mat, mycket dans och socialisering. Sent på morgonen cyklade vi hem, väldigt glada och nöjda. Kan man ha en bättre lördag?
Söndagen blev sedan " den långa dagen".
Idag väntar som vanligt coreboll och överkroppsstyrka. veckan blir annars full av kvalitetspass. spinning tisdag morgon, intervaller tisdag kväll. Sprintcup onsdag och provlöpning av JVM-test medeldistans på torsdag. Minst ett av passen onsdag och torsdag blir crosspass med cykel.
Cykel ut till Ruddalen för att testöpa JVM-sprinten. Tog det dock väldigt lungt eftersom jag ville ha fräscha ben under provlöningen. Det skulle ju bli jag, tre nuvarande landslagsess och en med lite äldre meriter. Banan kan jag inte kommentera eftersom det skall löpas VM på den men jag hade en sådär dag i benen. Bättre än igår men fortfarande stockiga. Efter urladdningen blev det en lång genomgång av tider och vägval. Blev lite stolt över att jag hängde med bra på vissa sträckor, oftast de halvlånga. Sen var det dags för utmaningen (i alla fall för mig). gemensam start på vissa sträckor med vägvalstest. Oj, vad fort de springer, jag hade ingen chans men kämpade på i alla fall. Blev totalt 35-40 minuters löpning varav ca 20 med maxfart.
Sen var det bara att snöra på sig cykelskorna och cykla hemåt. Lyckades med en felnavigering och 5 minuters bom och det tog nästan 55 minuter att cykla hem. Höll en jämn halvhög fart. Hade en liten dust med en äldre man som absolut skulle tävla. Jag cyklade ifatt och om honom då han vaknade till liv och hängde på med tung andhämtning. Cyklade ifrån lite men så kom han farande i full sula när jag saktade ner lite vid en vägkorsning. Sen matade han på och slängde oroliga blickar bakåt innan han vek av efter 500 meter. Han är nog glad än.
Glad är jag eftersom solen skiner och jag ska ut på en tur med min fina blommiga mintgröna racer efetr jobbet. Heja mig!
Igår blev säsongens hattigaste pass. Kom på att det gå fortare att jogga ner till gymmet än att åka buss så jag inledde med 14 minuters jogg med två rödljusstopp. Sen 5 minuter axlar, 25 minuter core, 10 minuter armar/, 10 minuter elips, 5 min paus för hämtning av väska och shoppande av återhämtningsdryck, 18 minuter jogging uppför till startplatsen, skobyte, PM-läsning, väsklämning (ca 10 minuter) följt av 15 minuter "vanlig" uppvärmning med ruscher, löpskolning och stretch, 28 min tävling och 10 minuters pustande, skobyte och socialisering innan det blev 5 minuters nerjogg till spårvagnen. Hängde ni med?
Det är desutom extremt hattigt att springa genom stan. Men hallå flanörer, flytta på er, här kommer jag- löparen.
Tävlingen vill jag egentligen inte kommentera men man ska väl dela med sig av både medgång och motgång och det har ju varit mycket medvind nu ett tag så. Kände när startklockan pep att jag inte var koncentrerad och redan där borde jag ha stannat och andats ordentligt. 5 sekunder på 1:an, 15 på tvåan, tur på 3:an och bra till fyran. Sen vet jag faktiskt inte vad som hände mellan det och 10 minuter senare när jag hittade 5;an. Skalar 1:4000 och ekvidistansen 2 m gjorde nog sitt då jag var typ 5 kurvor för högt och för långt bort men man kan ju tycka att jag skulle kunna ta tag i det? Nej, sen blev det ett oinspirerat lopp med en helt strejkande kropp. Jag vet inte om det är pollen som spökar igen men kroppen känns som en betonggris. Så kändes den ju inte igår även om den inte var jättepigg då heller. Och det är skillnad på att vara sliten och det jag upplevde igår. Nej kroppen, jävlas inte med mig nu när jag äntligen har hittat löpflytet.
Idag har jag tagit Bettan till jobbet och ska cykla ut till Ruddalen för att provspringa JVM-sprinten.
Jag har många underliga vänner, enligt andra. För mig är de helt normala. Så när Sara berättade om projekt Bohusleden var jag tillräckligt korkad för att föreslå en mastodonthelg tilsammans. Sara är tillräckligt tokig för att ta mig på orden så för ett tag sen dök inbjudan upp i min inbox.
Bohusleden 31/5-1/6 2008
Lördag: Tåg från Göteborg norrut
Når Bohusleden efter ca 2-3 km och avverkar sedan cirka 40 km innan vi viker av leden och tar oss fram till hotellet och välfötjänt middag.
Logi: Hotell med STOR frukostbuffé
Söndag: Tar oss tillbaka till stället där vi vek av från leden på lördagseftermiddagen. Avverkar därefter cirka 35 km söderut innan vi förhoppningsvis hämtas av någon/några snälla pojkvän/ner.
Inte bara jag och Sara utan ytterligare 3 av mina vänner och en hund tycker att detta är det bästa man kan hitta på en helg i maj. det kommer att bli grymt - på så många olika sätt.
Tanken är att springa med en lätt ryggsäck med vatten, energikakor, lätt ombyte till kvällen (som tillbringas på Pizzeria samt på hotellrum) samt en regnjacka och om vädret kräver en varm tröja, men minsta möjliga vikt är målet.
Så för er som ska springa Stockhom Marathon säger jag bara- Vi ska göra den i skogen, och två dagar i rad, och i vresig terräng.
Om det är något man lär sig som instruktör så är det att le när det gör ont, verka oberörd och le lite till. Igår kväll hade jag nytta av det. Den lugna fina distansen på kvällen blev till en aningen olugnare distans runt sjöarna med hon som är lite bättre än mig. Egentligen var det inga problem men bitvis fick jag liksom töja ut steget lite och plocka upp pulsen ett par slag. Perfekt för mig men lite jobbigt, speciellt i backarna när spinningbenen ville lata sig. PT sprang dock brevid och korrigerade min löpstil, korta stegen, lyft benen. Jag har en tendens att "älga" upp för backar med långa sega steg, så jag behöver en tillsägning. Var väldigt nöjd när klockan passerade timman och hemmet var nära men då beodrades jag upp i en långspurt. Bara att lyda och öka farten. Puh!
65 minuter med medelpuls på 77 % och 89 % vid maxpuls.
Ikväll blir det core och överkropp på gymmet samt Sprintcup. Kommer att springa dit med ryggsäcken.
Idag hade jag nästan aptit. Igår var jag tvungen att kolla på klockan om det var dags att äta. Idag var jag inte direkt hungrig vid lunchen men magen kändes i alla fall tom så jag funderade på mat och när väl maten kom åt jag upp utan att fundera så...
Imorse körde jag backtempo på spinningen. Hade lite svårt att få struktur på passet men efteråt kom två deltagare fram och tyckte det var väldigt roligt så det funkade kanske även om det inte är mitt favvopass. Nästa vecka skall jag filmas så kan ni vara så snälla och komma på passet och tjoa och tjimma så får jag får en full, glad klass? (Och med full menar jag inte påverkad av alkohol)
Solen skiner och bara timman innan jag ger mig av på ett låmgpass i makligt snacktempo, vem vill prata lite?
Med sträckplaceringarna 2,1,1,1,1,10 (liten bom på kortsträcka), 1,1,1,5(osäker på kort sträcka),5(stor bom),2(ingen aning om varför jag inte vann:-),1,7(ja, jag sprang så fort jag kunde) känner jag mig som en värdig vinnare och bättrade på självförtroendet rejält. I och med regn och kallt väder fick jag också tillbaka mina snabba ben och hade bra tryck hela vägen. Jag var nöjd även om 2,5 minuters bom grämer mig men en seger är en seger och nu är jag en silverbricka rikare. (Herrsegraren fick en laseravståndsmätare...)
Med seger i bagaget var jag grymt laddad inför elitserien och kände verkligen att jag hade min chans till topp 5 och avancemang upp i elit 1. Dock satte en krånglade mage stopp för detta. Under varje steg krampade magen och jag kände mig inte alls fräsch. Inatt hade jag nog lite feber och tappade all aptit. Efter att ha fått i mig 3 skedar flingor i morse och aningen för lite mat igår insåg jag att det var lika bra att kasta in handduken på dagens tävling. Så helgen som inleddes med seger, lätta ben och bra självförtroende slutade med långsamt lopp i lördags och WO idag. Sitter nui och försöker truga i mig mat men inget är gott och jag är inte hungrig. Mår dock lite bättre nu. Lite ont i kroppen och lite svag men hoppas kunna träna lätt imorgon.
Vårsäsongen har verkligen varit full av positiv utveckling men det grämer mig lite att jag inte riktigt fått ut allt jag har i kroppen. Jag är faktiskt ännu lite bättre än vad jag har fått visa och 10-mila insatsen kändes riktigt tråkig. Att inte ha en fräsch kropp där var en riktig missräkning. Nu ska jag träna på bra fram Jukola.
Jag kommer inte att springa fortare, det kommer inte att gå lättare, inte rättare men jag kommer att veta vad jag gör. Slut på bortförklaringar. Nu kommer man att se var man varit, hur fort man sprungit. Är det bra? Premiärturen blir ikväll. Tyvär får jag nog inte kartan förren på lördag eftersom jag ska provspringa JVM-testet som går på lördag. 