Bloggen tar semester och så gör jag. Idag åker vi norrut, mot ljuset, mot värmen! Kommer att tillbringa en stor del av del av de kommande 3 veckorna isolerad på en ö, utan internet, så det kommer att bli sporadiska inlägg här. Ni får helt enkelt surfa resultat om ni vill veta hur det går för mig på tävlingarna.
Gårdagens corepass var OK. Det var ny korografi och den var inte så jobbig. Desutom envisades instruktören med att stänga av musiken mellan alla låtarna. Jag gillar inte det utan tycker att man tappar flytet då.
För övrigt är 20 armhävningar ingen match längre. 30 innan SM får bli målet......
4,5 timmar kvar på jobbet. Längtar? Nä, inte alls.........
Sprang 6 km snabbdistans. Insåg att det var evigheter sen jag tryckte på med löpningen så jag tänkte att det var bäst att prova. Ingen succé direkt och efter en vår med det ena utropstecknet efter det andra börjar jag nu återigen tvivla på min förmåga. Har jag egentligen blivit bättre? Hur mycket sämre har jag blivit sen i maj? Beror det bara på min sjukdom? Räcker det med att jag hostar bort allt slem? Kommer det någonsin att kännas lätt i kroppen igen?
Jag var cirka 1,30 efter bästanoteringen. Jag borde kunna persa. Suck.
Hur ska jag göra för att hitta löpkänslan? Vila? Träna mer snabba pass?
Åh vad jag saknar den där känslan när ingenting är jobbigt.
Men i bakhuvudet finns alla pass med lätta ben, alla kommentarer jag har fått om min löpning i vår, om hur lätt och stark jag ser ut. Tänk positivt, tänk positivt. Ge aldrig upp. Tänk positivt. Belöningen kommer, tids nog. Heja mig.
1 h kvar på jobbet idag 2 h till nästa pass 6 h på jobbet imorgon 10 h i bilen Sova på hotell Morgonjogg???? Hotellfrukost Ahhhhhhh, semester
Pannbenet var sugen på mer men med tanke på sjukdomar och kommande semester insåg jag att ett distanspass nog var smartare. Morgonens krafttömning kändes dessutom i kroppen. Det blev ett trevligt löppass i snacktempo med landslagslöparen Lina. Vi passade på att springa igenom den brandhärjade skogen och ska man se något possitivt med det hela har Göteborg äntligen fått snabblöpt terräng. All ljung är ju borta och om man kommer dit innan gräset vuxit upp så är det salsgolv.
Kroppen var inte alls vass men stabil. Sliten sen morgonen kändes det väldigt bra att bara kunna glida igenom passet utan någon större kraftansträngning. Lägstanivån har absolut höjts. Nu ska jag fila på toppfarten under sommaren.
Idag ska jag försöka hinna med ett distanspass på lunchen och sen styrketräna efter jobbet men idag ska det packas och fejas hemma för imorgon börjar semestern!! Imorgon styr vi bilen mot Sundsvall. 13 h till semester.
Det skulle ha varit min sommarbok men under mina sjukdagar började jag läsa, förundras, beundra och häpna över vad denna man gått igenom. Jag är inget Lancefan, jag gillar inte de som vinner för "lätt" eller för mycket, typ Touren 7 år i rad. Men efter att ha läst boken får jag nog omvärdera lite. Det gick nog inte så lätt. Jag är stum av beundran, snacka om att resa sig på 10.
Läs den- och sluta gnälla. Det gör ont att bli bra.
När jag utvärderades på spinningen fick jag frågan vad jag ville uppnå med mina klaser. Jag överraskade mig själv med att helt spontant svara " jag vill att mina deltagare ska känna hur skönt det är när det gör ont i kroppen undet ett pass". Jag är väldigt nöjd med det svaret, för det är ju just det man vill uppnå. Känslan när det gör ont i hela kroppen, när kroppen skriker att den vill lägga av, men man kör lite till. Det är det som är så skönt- Efteråt.
Detta har jag upplevt två dagar i rad. Igår var det coreboll med favvoinstruktören och det gjorde ont. Såg magmusklerna krampa under arbete. Då körde vi lite till. Och när jag tänkte att det går nog inte mer nu kom favvon och lyfte upp mina ben från golvet så det sved lite till. Och det är sådana instruktörer som jag gillar, som precis när man är på väg att släppa taget får en att fortätta lite till, genom ord eller handling. Idag värker det i ryggen och magmusklerna känns lite tilltufsade.
Imorse gick jag igång helt. I juni brukar det komma mellan 10-15 deltagare, idag kom 27. Då tänder man till och som jag körde. Det var obarmhärtigt och det gjorde ont. Det var längesen jag körde så hårt på cykeln och jag fick många med mig. Vi körde backtempo och som vi körde, upp, upp och upp. Körde nästan lite för hårt för på slutet hade jag svårt att instruera eftersom pulsen var så hög. Men jag tror att signalen gick fram, det gör ont en stund på klassen och sedan på dan.
Det var många som stapplade ut.
Ikväll ska jag försöka frambringa ork till ett löppass men jag gissar att det blir lungt. Kan inte tänka mig att kroppen vill springa fort efter en sån chockstart.
Ja, inte var jag stark i alla fall. Inledde träningen igår med 30 minuter spinning. Och det var som att sparka igång en gammal dammig maskin. Jag hostade och spottade och harklade mig och svettades ymnigt trots låg intersitet. Men det är skönt att vara tillbaka på banan, idag blir det nog bara styrka eftersom jag har lite tidsbrist men vi får se. Idag är det Coreboll med favvointruktören så ikväll kommer musklerna darra av utmattning och imorgon kommer jag att ha träningsvärk i hela bålen. Vad skönt det ska bli.
Man kan städa hela klädgarderoben. Alla skåpen på en gång Man kan se 20 avsnitt av Scrubs - på två dagar Man kan äntligen ta fram symaskinen och laga trasiga kläder och sy ett nytt örngott till slummerkudden. Man hinner läsa ut böcker Man kan sitta i ett dike och äta smultron när man är ute och "tränar"
Provade att röra på mig idag och de blev en promenad på timman, försökte jogga lite, men det ville inte kroppen. Gick förbi ett dike fullt med smultron och hade jag varit ute och tränat hade jag kanske norpat några stycken i farten. Nu satt jag och åt i 5 minuter.
Man kan summera säsongens träning.
Januari 40 h 36 pass, 9% högintersivt Februari 38 h, 37 pass 7% högint. Mars 35 h, 37 pass 16 % högint. April 25 h, 33 pass 34 % högin. Maj 41 h , 34 pass 14% högint.
Det blir ingen resa till grannlandet. Fortfarande toksnorig och inte aktuellt att röra på sig några längre sträckor. Suck. O-festivalen är ju en av årets roligaste tävlingar och jag hade ju längtat hit. Nu gäller det mest att bli frisk och hinna komma igång med träningen innan semesterns långa träningsläger.
Det ser mörkt ut. Idag snorar jag mest men som det känns idag kommer det inte att bli någon O-festival i Norge. Känns tråkigt då det är en av årets roligaste tävlingar. Beslut tas i morgon bitti men som sagt, det ser mörkt ut.
Massor av tid har jag men orkar inte göra något vettigt med den. Känner ni igen problemet. Det är SÅ långtråkigt att vara hemma sjuk och man orkar inte göra något vettigt. Finns massor av saker jag borde kuna göra men jag orkar inte riktigt ta tag i det. Idag har jag sett 3 avsnitt av Scrubs och det är typ allt.
Gurglar med både vodka och saltvatten, försöker dricka mycket och vila. Jag hoppas vara feberfri tills imorgon för då fins det hopp inför helgen.
Man kunde ha anat att det skulle bli så här. Hade lite ont i halsen redan i söndags men det försvann så jag hoppades Men nu har det tjockat på ordentligt i halsen och börjar bli lite sandpapper. Hallå, hallå nån där uppe, jag ska springa jätteroliga tävlingar i helgen och tänker banne mig inte vara sjuk så se nu till att göra mig frisk.
Måste hem till spritförrådet på jobbet har jag bara vinäger, bafucin och esberitox.
Haha, man behöver inte förgifta kroppen med sprit för att bli full. Prova att sova 4-6 h per natt i 4 nätter så kommer fyllan på köpet. Igår var vi på fest och jag skrattade hela kvällen. Inte vanligt skratt utan fylleflamsskratt. Tur att det var fler än jag som var trötta. Men nu måste jag sova snart. Det var ju inte direkt så att jag hoppade ur sängen imorse för att släpa mig till spinningen. Kommer knappt ihåg hur jag kom dit men jag var där och jag körde obarmhärtigt med dem. Fy fasen vad bra de är. Korta intervaller klockan 07:15 imponerar. Och idag var det 100% fokus från alla deltagare. (utan mig då.....)
Undrar hur jag ska klara dagen? Kroppen är lite klumpig och hjärnan måste få tänka klart hela meningen innan den utför. Undrar hur länge man kan hålla på såhär? Ska nog inte utmana ödet. Ikväll ska jag sova. Sova sött. tidigt!
Efter målgång kom en våg av besvikelse. Jag hade plockat två placeringar men upplevde ingen bra känsla i kroppen och tyckte aldrig att det gick fort. Jag hade ju bommat en kontroll, men det nåste väl max ha varit 5 minuter även om det var en stor bom? Och sen hade jag gått ganska bra i min ensamhet. Hur kan man vara så ensam när det är 900 lag i skogen? Det tog att tag att svälja besvikelsen. Inte alls någon katastrof men inte vad jag trodde på och jag var väldigt beviken på att min löpning inte räkte till mer.
Nu har jag studerat sträcktider och man kan undra hur länge jag har hållt på med den här sporten. Mitt misstag kostade mig 7 minuter. Jag trodde jag hade slutat med sådana genomklappningar? Vad hände? Jag fick nog tillbaka mitt gamla irationella bombeteende och gjorde ingenting utan blev yr höna. Utöver 7 minutaren hade jag 2 bommar på cirka minuten styck. Totalt 10 minuter bomtid! Det är sjukt dåligt. Sjukt dåligt.
Ska man se det positiva så sprang jag ju inte så sakta som jag trodde, men det är en liten tröst. Jag kan så mycket och jag vill visa det men just nu så vill jag nog för mycket. Jag ska skaka om huvudet och hitta nytt fokus till helgen. Tids nog lossnar det. Tids nog ska ni få se.
Gravöl i några timmar, sen ska jag sova....
Laget som helhet då. Med tre dåliga och ett bra lopp så blev vi 167:a. Långt från vår kapacitet. Förstalaget blev 39:a. de kan också bättre. Äsch! Vi hade i alla fall roligt. Och sov gjorde vi inte.
Dagen löppass var ett av årets sämsta pass. Ont i höger fot, vänster vad och svårt att andas. Blir lite orolig, men dåligt genrep...? Motivationen till träning var också i botten efter en lång dag på jobbet i fält så benen och huvuder var trötta. Dessutom hade jag tänkt köra passet imorgon bitti men nu måste jag jobba.
Jaja, det kan ju knapparst bli sämre. Snart åker vi!
För första gången på evigheter fanns hon där inne. Det fnns liv i kroppen. Musklerna samarbetade. De långa backarna var lite sega, men efter 3 st 2-minutersbackar bytte jag till 35 sekundersbacken och då vaknade jag till liv. Bra löpsteg, bra tryck i frånskjutet. Körde 5 st innan jag avslutade med 5 ryck a 10-15 sek när jag matchade klubbens bästa killar. (När de inlett med botten av backen.....)
Det är alltid trevligt att springa tillsammans i en backe då man får massor av hejarop och uppmuntran på väg upp men det värme extra mycket när jag fick kommentaren: "Du springer så bra i backar nu för tiden, du ser rapp ut". Den värmde ända in i själen.
Kvällen slutade såklart i soffan. Heja Sverige, heja mig!
I alla fall när den börjar med spinning! Det kanske inte alltid rent träningsoptimalt är det bästa med tanke på kvällsträningen men det är sjukt roligt. Att komma in och möta en träningssugen klass klockan 7 på morgonen som har kommit för att köra sjukt hårs cykling i arla morgonstund. Det är svårt att inte gå igång då. Det är inte riktigt lika mycket folk längre men hellre 17 stammisar som vill köra hårt än en full klass med folk som sitter av tiden. Det blev korta intervaller idag. Svettigt värre även om min plan var att försöka hålla mig i låg pulszon så mycket som möjligt. Gick ganska bra faktiskt men pulsen stiger skyhögt så fort jag inte tänker på att ta det lugnt. Efter sommaren blir det bättre med spinning på onsdagar!
Corebollen och styrkan igår gick bra. Var motiverad att pressa det där lilla extra som ger resultat!
Måste bjuda på några bilder från sommarens norrlandsorienteringstävlingar, känner ni hur man nästan dregglar? Mumma för själen!
Och som den pratar just nu. Den knorrar och gnisslar och protesterar. Den vill inte alls vara med på mina äventyr. Så det fick blir lite omplanering.
Lördagen körde jag i alla fall vårt lilla testlopp i TABERG. Vi startar med att springa runt 5 km -spåret, (som för övrigt kvalar in som ett av sveriges trevligaste!) innan vi springer ner genom byn (dryga kilometern) och sen kommer avslutningen. 1,5 km stigning upp till Tabergs topp, ca 150 meters stigning. bränner lite i låren där. det var under detta pass som kroppen talade om att den inte alls tänkte hålla på med det här, den tänkte följa med mig upp på toppen men sen skulle den vila. Och då fick det bli då. Så upp sprang vi. Hade 1 minut sämre tid än i august förra året, vilket känns helt OK. Minns inte riktigt känslan då men den var knapparst lika sliten som den är nu. Det positiva är att jag hade samma tid i backen i år som förra året. Tiden tappade jag nere på löpspåret. Men med risk för att bli tjatig. Kan ja springa så här bra en sån här dag så får jag nästan rysningar i kroppen när jag tänker på hur fort det kan gå!
Söndagen blev helt i horisonalläge och när man vl bestämmer sig för vila så brukar man bli otroligt trött, så också denna gång. Sov ganska mycket och idag blir en lugn dag med bara lite coreboll. För jag vill int helt släppa corebollen nu när jag börjar bli stark. Imorgon blir tuffa tisdagen med spinning och intervaller och sen återstå förmodligen 1 kort intervallpass innan lördag och Jukola och förhoppningsvis en underbar känsla i kroppen!
Hm, glömde det bästa. På toppen, innan nerjoggen hem igen, halade vi fram svettiga pengar och köpte glass! det intressanta var att vi båda, oberoende av varandra tagit med oss pengar till glass. Frågan är väl vad det säger om oss? Men gulligt var det. Och glass blev det.
Morgonen började med cykel till en stafetträning med gamla hemmaklubben som vi nästlat oss in på. 20 minuter i gansa lungt tempo, sen såg jag framför mig en snabb bana på 30 minuter och så hem. Hann värma upp ganska länge då vi var ganska tidiga. Startskotten gick och redan till 2:an var jag loss från klungan tillsammans med två killar ca 14-16 år. De sprang lite fortare än mig men i gengäld orienterade jag betydligt bättre. Gjorde ett stabilt lopp. Missade att en å var opasserbar och tappade nog 2 minuter på det, sen gjorde jag två mindre grejer på slutet när jag blev lite för trött och törstig, men ett stabilt lopp var det. Grabbarna sprang dock ifrån mig på slutet och jag var väl 1 minut efter kanske. De verkade lite förvånade över att en gammal "tant" somj jag hade samma bana. Det blev inga 30 minuter utan 50, banan var både längre och tuffare än jag trott. Sen fick vi hjälpa till att plocka in kontroller så totalt blev det 90 minuters löpning och med 30 minuter cykel på det i denna värme blev det inget cykelpass på eftermiddagen. Varken ben eller huvud ville detta. Jag är fortfarande stel i benen och med bara en vecka kvar till Jukola så måste formen börja komma tillbaka till benen. Det blir bra träning fram till tisdag sen blir det två vilodagar och kanske ett kort intervallpass de sista tre dagarna.
Igår konstaterades redan på uppvärmningen att helgens lilla utmaning nog slet mer än vi ville tro. Efter en 15 minuter gnälljogg lovade vi oss själva att om bara detta loppet var genomfört skulle vi vila imorgon för att ladda om batterierna för en bra träningshelg.
Startade sprinten kontrollerat, det var en relativt lång sprint och jag ville ha kontroll på loppet och inte spränga benen redan i början. banan visade sig vara otroligt lätt och det handlade mest om att pressa , presa, pressa kroppen. Plocka undan trötthetstankar och stumma ben. Och jag är nöjd med min insats! Det var en lång plåga att ta sig runt med de stumma benen men jag plågade mig, varje meter och gjorde faktiskt precis allt som kroppen klarade av idag. Jag ska inte vara rapp i benen nu. Det ska kännas tungt. Det får göra ont. Idag vilar jag (tack och lov) sen blir det träningsläger i helgen. Fortsätter träningen någrar dagar in i nästa vecka innan jag vilar upp mig inför Jukola¨och släpper fram Sofia Snabb Snabbare Snabbast.
Idag helgar jag vilodagen. Imorgon återgår jag till följande 10 budord.
1 Du ska inga andra intressen hava jämte träning. 2 En dag utan träning är en dag utan mening. 3 När Du vilar tränar dina konkurrenter. 4 Den som tycker träning är roligt, tränar för lite. 5 Träning är ett tillfälle att tävla. 6 Så länge Du är seg kan du inte bli övertränad. 7 Det som inte dödar, det härdar. 8 Smärta är svaghet som lämnar Din kropp. 9 Många äro kallade, få äro utvalda. 10 Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett sätt att bli bra på: TRÄNING
Eller nåt. Vet inte vad man får klassa det som. Var borta i 20 minuter och joggade på platten och nedför medan jag promenerade upp. Var noga med att springa tillräckligt fort för att ha löpsteg och efter 20 minuter var jag nöjd. Tillräckligt varm för att stretcha och tillräckligt stel i låren för att nöja mig med morgonspinning så träningen bestod av 30 minuter stretch och läsande av Kadens. Kändes lagom. Bäst igår: Linas bärpaj, tackar för den. Det är sånt som gör en vanlig tisdagsträning till en bra tisdagsträning.
Idag är det ju Sprint-KM, får väl se vad kroppen tycker om det men det ska bli roligt i alla fall. Sen väntar lite mer träning. Ska träna på bra i helgen för att sedan släppa lite på träningen inför Jukola. Åh, det ska bli så roligt. Sen kommer O-festivalen, 2 helger i Norrbotten och så lite mer träning inför ett av årets största mål. 5-dagars.
Tänkte mig en stilla liten styrketräning för bålen men jag blev abrupt påmind om att lårmusklerna stabiliserar de flesta övningar på bollen. Hade vissa problem att klara av enkla balansövningar eftersom lårmusklern inte alls ville hjälpa till. Klarade inte ens av plankan, men det var nog i och för sig en lika mental kollaps som en fysisk. ja, ja det var skönt att röra på kroppen och sen få ha picknick vid Delsjön och äta kvällsmat ute!
Morgonen var en butal uppvakning för kroppen med spinning. Denna vecka verkade folk ha hittat tillbaka in i spinninghallen för det var mycket folk igen! Roligt. Fick dock fuska en hel del idag och vrida av när de andra vred på vred liksom av/på hela passet istället för på/på. Får se om jag ids åka upp på träningen för en återhämtningsjogg eller om jag åker hem. Imorgon har vi Sprint-KM. Haha, imorgon ska benen maxa.
Helgen har varit helt fantastisk och jag har de bästa av vänner! Inte bara för att de är sådana fantastiska människor utan också för att de vill göra sådana här tokigheter tilsammans med mig! Vädret var ju som ni förstår fint. Visst var det varmt men vi led aldrig brist på vatten och det är grymt skönt att aldrig behöva frysa utan kunna ta paus var och när man vill. Taktiken blev för det mesta att springa så länge det var nerför eller platt och spara benen på de hårda grusvägarna/asalten och i uppförbackarna. Skulle tro att det blev 70% löpning och 30% promenad.
Första dagen inledde vi med resans tuffaste del, vilket vi inte visst då, och vi blev nog alla lite oroliga när tiden rann iväg oroväckande fort jämfört med kilometrarna men det skulle bli lättare. Lunchen intog vid en perfekt svensk sommarsjö och med nedkylda (badade) kroppar och mat i magen blev man pigg igen. Efter 44 km joggade vi in framför hotellet. Lätt möra i benen eter de avslutande 3 km asfalt. (Övriga 41 km kändes knappt) Typ 9,5 h med raster inräknade höll vi på. Och nu kommer ända, helt oväntade plumpen i protokollen. Pizzan var ingen höjdare. Alltså, pizzan i sig var det absolut inget fel på men jag hade svårt att förmå mig äta. Pizzan fick trugas ner. Det var en missräkning. Annars ömmade benen skönt, sängen var fantatiskt, colan godare än någonsin, hotellfrukosten fantastisk och känslan att faktiskt ha klarat av dag 1 grym.
Andra dagen innebar ett något tuffare tidsschema då vi behövde komma fram på eftermiddagen. Planen var att ta kortare fikapauser och försöka springa på när vi var pigga. Och då vi liksom passerat det magiska mitten kändes det helt OK. Och det blev väldigt mycket springande under de första 24 km. Vi hade sett ut en fantastisk sjö att äta lunch vid som låg efter 27 km och när vi då passerade delmålet 3 km innan lunch var vi nog alla mentalt framme vid bad och mat. Då började helgens kraftprov. 3 km dammig grusväg i stekande sol klockan 12:00. Som om inte det var nog lutade det på bra. Det kan bli SÅ varmt på en svensk grusväg att ni kan inte tro det. Vår stackas hjälte hunden hade det tufft upp för stigningen och här trodde jag nog att vi skulle få bryta. Men efter bad och mat var vi som nya människor och hundar och nu hade vi ju bara en nätt spurt kvar på dryga milen. Efter att ha klättrat lite till så belönades vi med typ 5 km lätt nerför på en slingrande stig med passering av rövarnäste! Sista kilometrarna blev en uppvisning i jävlar anamma och lyckan total när vi kom ut på ängen och såg den bekanta grå volvon som skulle plocka upp oss. Då täckningen på telefonerna var dålig och mötesplatsen vagt beskriven la vi in en långspurt på 500 m. När vi når vägen ser vi billykterna försvinna runt kröken. Tala om frustration. Ingen täckning heller. Så vi lunkade lite mollokna framåt på grusvägen. När vi till slut fick kontakt med vår skjuts noterade jag att vi hade sprungit 39,5 mil. Då la vi in en långspurt men hann inte riktigt och när bilen kom fick vi helt enkelt be honom vänta medan vi sprang våra avslutande 200 m. 7,5 h inkl. alla pauser stannade klockan på.
Sjukt bra är vi. 84 km löping på två dagar. 84 km. fattar ni hur lång det är. Det tar en timma att köra med bil på småväg.
